Muslimer säger till oss att:
• Muhammed är den siste och största profeten.
• Koranen är Allahs sista uppenbarelse som skickas ner till Muhammed. Den har aldrig ändrats sedan den gavs genom uppenbarelse till Muhammed.
• Islam är den slutliga religionen, baserad på Muhammeds liv, lära och ord.
• Eftersom islam är den sista religionen, ersätter den allt som har gått före den, särskilt judendomen och kristendomen, och redogörelsen som är skriven i Bibeln.
Koranen innehåller berättelser om bibliska karaktärer, inklusive Abraham (det judiska folkets patriark) och Jesus (Nya testamentets Messias). Men dessa berättelser ändras i Koranen. Den muslimska tolkningen av berättelserna om Abraham gör Ismael till den utlovade sonen, inte Isak. Det betyder att löfteslinjen går genom Ismael till Muhammed och det arabiska folket, inte genom Isak och Jakob till Israels barn.
Den muslimske "Jesus" är inte Guds Son utan den siste profeten före Muhammed, Jesus dog inte på korset och uppstod inte från det döda för att rädda människan från hennes synder. Enligt den muslimska övertygelsen korsfästes någon som Jesus, medans han fördes till himlen varifrån han kommer att återvända i sällskap med en annan person som heter Mahdi för att göra världen islamisk och i processen avskaffa kristendomen och judendomen.
Muslimer förklarar skillnaden mellan Bibeln och Koranen genom att säga att judarna och de kristna ändrade sina böcker (Bibeln) medan Koranen behåller den ursprungliga "uppenbarelsen". Men om det är så, varför finns det då inget i Koranen som säger att denna uppenbara förfalskning har gjorts av judar och kristna? Faktum är att det finns verser (suror) i Koranen, som säger åt muslimer att lära sig av judar och kristna:
Och om du (Muhammed) tvivlar på det som Vi uppenbarar för dig, så fråga dem som läste Skriften (som var) före dig [d.v.s. Bibeln]. (Sura 10:95)
O ni bokens folk! Ni är inte grundade på någonting förrän ni iakttar Taurat [Torah] och Injil [evangelium] och det som har uppenbarats för er från er Herre. (Sura 5:68)
Ordet Injil (evangelium) nämns tolv gånger. Ordet Zabur (Psalmer) nämns tretton gånger. Ordet Taurat (Torah) nämns arton gånger. Inte en enda gång associerar Koranen någon form av förändring eller korruption i alla dessa många referenser. Om de böckerna verkligen var korrumperade, skulle väl Allah ha gjort det helt klart?
När ändrades "böckerna"? Innan Muhammed som fick sina uppenbarelser mellan 610 och 632 e.Kr.? I vilket fall, varför säger Koranen till muslimer att lära sig av judar och kristna? Eller efter Muhammed? I vilket fall, hur förklarar du de befintliga manuskripten i både Gamla och Nya testamentet som föregår Muhammed?
Det finns fortfarande cirka 5 300 manuskript av hela eller delar av den grekiska texten i Nya testamentet som föregår Muhammed. Det finns också citat i verk av tidiga kristna författare som är "så omfattande att N.T. kunde praktiskt taget rekonstrueras från dem utan användning av Nya testamentets manuskript.” 1 Dödahavsrullarna daterade omkring 125 f.Kr. har fört fram manuskript av Gamla testamentets böcker inklusive hela Jesajas text. Septuaginta-översättningen av den hebreiska texten till grekiska från omkring 165 f.Kr. innehåller samma material som den hebreiska bibeln.
Om nu den muslimska berättelsen är sann, då borde judar och kristna överge sin tro och alla konvertera till islam (vilket är vad islamiska predikanter säger till oss att vi borde göra). Men vad händer om Koranens berättelse inte är sann? Ett antal forskare ifrågasätter nu islams ursprung, som muslimer tror på idag, och utsätter Koranen för den typ av källkritik som har applicerats på Bibeln sedan 1800-talet.
Denna studie som utmanar och ifrågasätter islamisk tro och praktik är undertryckt i muslimska majoritetsländer. Den är också under eld i väst, där myndigheter fruktar anklagelser om islamofobi i all kritik av islam; under tiden verkar inga fobier förknippas med dem som förkastar kristendomen eller Bibeln.
Trots detta finns det muslimer, även i Saudiarabien, som ifrågasätter ursprunget till Koranen. En artikel i ”Middle East Media Research Institute (MEMRI) = mellanösterns Media undersöknings institut” har rubriken "Articles in Saudi Press Call to Amend Thousands Scribal Errors in the Quran, Re-exview Islamic Texts in Light of Modern Perceptions. = Artiklar i Saudi Press uppmanar till att ändra tusentals skrivfel i Koranen, ompröva islamiska texter i ljuset av moderna uppfattningar.” 2
I artikeln nämns två författare, saudiska Ahmad Hashem och kurdiska Jarjis Gulizada, som säger att Koranen inte kan vara en helig bok eftersom den skrevs efter Muhammeds tid, under den tredje kalifens styre, Uthman bin Affan (644- 656) och därför av en mänsklig hand, inte Guds direkta ord. Hashem bestrider här den mest grundläggande islamiska övertygelsen som säger att Koranen är en autentisk skrift från Gud, i sin ursprungliga form, i vilken inte en enda bokstav har ändrats.
Så är Koranen sann?
Enligt den klassiska berättelsen föddes Muhammed i Mecka år 570 e.Kr. Vid 40 års ålder träffade han Jibril (ängeln Gabriel) i en grotta och fick de meckanska uppenbarelserna från 610-622, följt av Medina-uppenbarelserna från 622-632. Dessa uppenbarelser kom från Allah. Muhammed kunde inte läsa eller skriva och memorerade avslöjandena, som han upprepade för sina anhängare. Dessa skrevs sedan ner för att bli Koranen. Muhammed gjorde Hirja (flyg) från Mecka till Medina 622, återvände till Mecka 630 och omvände folket där till sin nya religion. Han dog 632.
Tal som hålls av Dr. Jay Smith från Pfander Center ifrågasätter denna redogörelse för islams ursprung och bygger på arbetet från akademiker och forskare som har undersökt islams tidiga historia och kommit till några häpnadsväckande slutsatser. 3 Vilket lett dem till ifrågasätta den historiska riktigheten i den officiella muslimska berättelsen.
Enligt
Dr Smith har islam och Koranen, som vi känner den idag, utvecklats
och förändrats under en period av 200-300 år, många år efter att
dess profet dött.
Muslimska källor berättar själva att
kalifen Uthman, den tredje kalifen efter Muhammed, samlade verser
från Koranen som spreds runt och beordrade att alla varianter av
läsningar från hans version skulle brännas (cirka 650-653).
Variationerna var så stora att muslimer började attackera varandra
och anklagade varandra för misstro.
De tidigaste koranmanuskripten började dyka upp under Abd al Maliks och hans son al Walids regeringstid på 690-750-talen. Ingen av dessa versioner av Koranen var kompletta. De fortsatte att ändras och korrigeras av senare kalifer fram till 900-talet. Det var vid den här tiden som former av Koranen, som den är idag, började dyka upp (även om även dessa har flera varianter bland dem).
Det mesta av informationen vi har om Muhammed härrör från en period cirka 200 år efter att han levde. Han nämns bara vid namn fyra gånger i Koranen, utan någon specifik information om hur han var. Information vi har om hans liv kommer från Sira, hans biografi som finns i en engelsk översättning, ”The Life of Muhammad = Muhammeds liv” av A Guillaume. Muslimer tillskriver den här boken Ibn Ishaq som dog 765, men Dr. Smith säger att den slutliga versionen av denna bok skrevs av Ibn Hisham som tog vad han tyckte om från den tidigare boken och lade till eget material. Detta skrevs runt 833, hela 200 år efter att Muhammed ska ha dött. Alltså absolut inte ett ögonvittne.
Det finns många fler rapporter om honom i Hadith (ordstäv som tillskrivs Muhammed eller om honom), som härrör från 900- och 1000-talen. Bukhari, som dog år 870, gjorde en samling av omkring 600 000 sådana talesätt och avvisade sedan alla utom omkring 7000 som förfalskningar. Dessa är nu bevarade som Hadith, men denna insamling ägde rum över 200 år efter Muhammed vilket väcker frågan: hur vet vi att de han bevarat var autentiskt? På grund av den sena dateringen av allt detta material och det faktum att det har ändrats av olika författare, är det högst osannolikt att det är en autentisk redogörelse för vad som verkligen hände.
När vi kommer till själva Koranen hittar vi många saker som inte stämmer överens med påståendet att detta uppenbarades direkt av Allah för en man som heter Muhammed som bodde i Mecka i Arabien i början av 700-talet. Till exempel har Koranen 65 geografiska referenser, med endast nio platser namngivna. Dessa inkluderar 23 referenser till Ad (bibliska Uz, släkt med Edom i södra Jordanien), 24 till Thamud (nabatéer, återigen södra Jordan, nordvästra Arabien) och sju till Midian (östra sidan av Aqababukten, norr om Arabien). Alla dessa platser ligger cirka 600 mil norr om Mecka.
Medan muslimer tror att Mecka är islams centrum, finns det bara en direkt hänvisning till Mecka i Koranen (i Sura 48:24). Det finns referenser till Bakkah, som sägs vara platsen för Kaba-stenen (som idag är föremål för muslimer som vallfärdar till Mecka). Enligt Koranen och Hadith är denna plats belägen i en dal och en parallell dal med en bäck, fält, frukt, olivträd och berg med utsikt över Kaaba (al Bukhari 2:645, 685, 9:337, 4:281, Sura 32:3, 16, 80, 2:40-42). Men Mecka ligger inte i en dal, har ingen bäck eller flod, inget berg med utsikt över det och är för torrt för att fruktträd ska växa. Bara Oliver växer i Medelhavs-området ”600 miles = 96,5 mil” norr om Mecka.
Enligt berättelsen var Mecka på en handelsväg och Muhammed var en handlare som opererade därifrån. Ändå visar 600-talskartor över området inga tecken på en stad som heter Mecka och inga handelsvägar som passerar det området. De tidigaste kartorna som visar Mecka på dem är från 900 e.Kr.
På senare tid har det gjorts utgrävningar för grunden till stora torn och byggnader i det moderna Mecka. Dessa har inte avslöjat några spår av en gammal stad begravd i marken vid den tidpunkt då det borde ha funnits en för att Koranens redogörelse skulle vara korrekt. Jämför detta med den enorma mängd arkeologiska bevis som finns för Jerusalem som det skrivs om i Bibeln.
De tidigaste moskéerna inklusive Klippdomen och Al Aqsa-moskén i Jerusalem, riktar bönen (qiblan) mot Petra i Jordanien, inte Mecka. Beskrivningen av staden med dalen och den parallella dalen med en bäck och frukt- och olivträden beskriver Petra, men inte Mecka. Petra var ett handelscentrum och fristad för umayyaderna som styrde bort från Damaskus under denna period. Det ligger också nära de andra platserna som nämns i Koranen, nämligen Ad, Thamud och Midian.
Allt detta får oss att se att det mesta av det som muslimer lärts tro om Muhammed kommer från en period senare än den tid då han skulle ha levt och skrivits ner år senare och hundratals mil bort från Mecka och Medina. Detta började med umayyaderna som härskade från Damaskus och fortsatte med abbasider som gjorde uppror mot umayyaderna år 750 och påstod sig vara Muhammeds sanna efterträdare. De styrde från Bagdad. Således,
Islam och profetens liv, som vi känner till det, härrörde inte från 700-talet, utan utvecklades under en period på 200-300 år och omarbetades tillbaka till profetens liv och sammanställdes möjligen på 800-talet. 4
När araberna erövrade områden i det bysantinska riket och etablerade sitt styre från Damaskus (umayyaderna), behövde de en religion för att hålla ihop sitt växande imperium, en som skulle skilja dem från bysantinernas nominellt kristna imperium och ge dem ett särskiljande arabisk identitet.
Abd al Malik tog Jerusalem i besittning och uppförde Klippdomen 691 för att vara större och mer framträdande än Heliga gravens kyrka i Jerusalem och för att vara belägen på platsen för det förstörda judiska templet. Detta syfte var att bekräfta hans religions överlägsenhet över judendom och kristendom. Han placerade i Klippdomen de tidigaste korantexterna, som motsäger det kristna påståendet om Jesu Kristi natur:
O Skriftens folk. Överdriv inte i din religion och yttra inte någonting om Allah utom sanningen. Messias, Marias son Jesus, var bara Allahs budbärare och hans ord som han förmedlade till Maria och en ande från honom. Så tro på Allah och Hans budbärare. (Sura 4:171)
Detta bekräftar islams roll som en rivaliserande religion som förnekar den centrala läran om kristendomen.
Dr. Smith hävdar att vid denna tidpunkt låg islams centrala helgedom i Petra, nu i det moderna Jordanien, inte i Mecka. Helgedomen i Petra förstördes av en jordbävning år 713 e.Kr. På grund av en konflikt mellan de rivaliserande umayyaderna och abbasiderna flyttades den svarta stenen från Petra till Mecka, som blev den centrala helgedomen, som inhyste den svarta stenen i Kaba. Nu hade muslimerna en profet (Muhammed), en uppenbarelse (Koranen) och en helgedom (Mecka). De behövde en historia, skapad av de senare skrifterna, Sira 833, Hadith 870 och Tafsir 923. På 900-talet hade de boken, mannen, platsen och historien. En ny religion bildades och växte fram och utvecklades över 200-300 år efter dess grundare dött.
Sammanfattningsvis saknas bevis som skulle bevisa att islam och Koranen uppenbarades direkt av Allah för Muhammed i Mecka. Mycket av det vi vet om tidig islam är tveksamt; ingenting är känt om Muhammed förrän i slutet av 700-talet eller Mecka fram till 800-talet eller Muhammeds livshistoria fram till 900-talet, hundratals år senare och hundratals mil bort från där det skulle ha hänt. Islam är inget annat än en senare redaktion möjligen påbörjad av kalifen Abd al Malik och fortsatt av hans efterträdare. De har fel man på fel plats som gör fel sak vid fel tidpunkt.
Bibelns äkthet
Däremot skrevs Nya testamentet av människor som var ögonvittnen till Jesu liv och tiden från Nasaret (eller som fick sin information från ögonvittnen). Lukas introducerar sitt evangelium med orden:
Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. Luke 1:1-4
Aposteln Petrus skriver:
Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 2 Pet 1:16
Om vi följer de interna bevisen i Nya testamentet, var alla dess böcker (förutom Johannes skrifter) med största sannolikhet färdiga före förstörelsen av templet år 70 e.Kr., vilket placerade dem inom fyrtio år efter att händelserna ägde rum. Som ögonvittnen eller samtida som pratade med ögonvittnen fick de detaljerna om geografi, historia och seder i Israel under det första århundradet rätt.
Vi kan besöka Israel idag och se platser som nämns i Bibeln. De är på rätt plats, med arkeologiska och historiska bevis som stöder dem. Vi kan gå från området där templet stod i Jerusalem och korsa Kidrondalen till Getsemane trädgård som Jesus gjorde natten då han blev förrådd. Vi kan åka till Betania och Oljeberget och följa Jesu väg på hans triumffärd. Vi kan se platsen där han grät över Jerusalem varifrån det finns en fantastisk utsikt över staden som Jesus skulle ha sett den dagen (Luk 19).
Vi kan besöka platser som påstås vara platsen för hans rättegång inför Kaifas och Pontius Pilatus och den troliga platsen för Herrens korsfästelse, begravning och uppståndelse. Även om det finns debatt om den exakta platsen för några av dessa platser, finns den allmänna platsen som backas upp av historiska och arkeologiska bevis. Oljeberget varifrån Jesus steg upp till himlen fyrtio dagar efter uppståndelsen ligger bara en kort promenad från Jerusalem som det står om i Apg 1:12.
Vi kan gå genom tunnlarna i Davids stad och se vad som med största sannolikhet är vattenschaktet som Davids män klättrade upp för, att erövra staden från jebusiterna (2 Sam 5:6-9), tunneln som kung Hiskia hade byggt för att avled Gihonströmmens vatten till Siloamdammen (2 Krön 32:30) och resterna av muren som Nehemja byggde för att försvara staden efter hemkomsten från Babylon (Neh 3). Israel Museum innehåller många artefakter som vittnar om riktigheten av den bibliska redogörelsen. Inget sådant har hittas i Mecka för att vittna om Koranens redogörelse.
När det gäller historien nämner Bibeln många figurer som existerade vid rätt tidpunkt på rätt plats, vilket bekräftas av icke-bibliska historiska uppteckningar som den judiske historikern Josefus eller romerska uppteckningar. En gång trodde man att Lukas gjorde ett misstag när han sa att Quirinius (Cyrenius) var guvernör i Syrien vid tiden för Jesu födelse (Luk 2:2). Josephus sa att Quirinius hade denna position från 6 e.Kr., alldeles för sent för Jesu födelse. Sedan hittades en inskription i Antiokia daterad till omkring 7 f.Kr. som bevisade att Quirinius var guvernör i Syrien vid den tiden. Så antingen fanns det två personer som hette Quirinius eller en person som var guvernör i Syrien vid två olika tillfällen, varav ett var den tid då Jesus föddes.
I Lukasevangeliet läser vi:
Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var landshövding över Judeen, Herodes landsfurste över Galileen, hans bror Filippus över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene, och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Luke 3:1-2
Uppgifter om alla dessa personer och deras positioner är korrekta för en period runt år 27-28. I det här fallet började Jesus sin verksamhet en liten stund senare och fortsatte i tre och ett halvt år. Detta för oss till korsfästelsen och uppståndelsen som med största sannolikhet hände 31-32.
I Apostlagärningarna läser vi om Paulus omvändelse, som troligen ägde rum omkring 35-36. Detta följdes av hans tid i Damaskus, varifrån han flydde genom att sänkas över muren i en korg vid den tidpunkt då Aretas var landshövding (2 Kor 11:32). Enligt Josefus hade Damaskus en guvernör som hette Aretas som lämnade posten runt 39 (rätt man på rätt plats). Det är känt att det rådde hungersnöd under den romerske kejsaren Claudius regering runt 44-45. Detta motsvarar den tid då Paulus och Barnabas varnades för hungersnöd och gick från Antiokia till Jerusalem med hjälp (Apg 11:27-30).
I Apg 18 läser vi att Paulus var i Korint och anklagades inför en prokonsul som hette Gallio. Året skulle ha varit omkring 51, vilket motsvarar den tid då det fanns en prokonsul vid namn Gallio i Korint. Apg 18:2 informerar oss också om att Aquila och Priscilla "på sistone" hade kommit från Italien eftersom "Claudius hade befallt alla judar att lämna Rom." Denna utvisning ägde rum mellan 49-51 — rätt tid och rätt plats.
Acts 24-25 tells us of Paul’s arrest in Jerusalem and trials before the governors Felix and Festus. This should have happened around 58-59 according to the events recorded in Acts. Josephus agrees with Acts that Festus succeeded Felix as governor around 59 and died in 62. According to Acts 27, Festus granted Paul’s request to be tried in Rome. Acts 27 records how Paul traveled by sea to Rome and was shipwrecked on Malta (Melita) on the way. All the geographic details of this journey are correct. Paul then arrived in Rome and stayed two years (Acts 28:30). This takes us to around 61-62.
Apostlagärningarna 24-25 berättar om Paulus arrestering i Jerusalem och rättegången inför landshövdingarna Felix och Festus. Detta borde ha hänt runt 58-59 enligt händelserna som finns nedtecknade i Apg. Josefus håller med Apostlagärningarna att Festus efterträdde Felix som landshövding omkring år 59 och dog år 62. Enligt Apostlagärningarna 27 beviljade Festus Paulus begäran om att ställas inför rätta i Rom. Apostlagärningarna 27 beskriver hur Paulus reste sjövägen till Rom och förliste på Malta (Melita) på vägen. Alla geografiska detaljer för denna resa är korrekta. Paulus anlände sedan till Rom och stannade i två år (Apg 28:30). Detta tar oss till cirka 61-62.
Sedan slutar Apostlagärningarna ganska abrupt, utan att ge några detaljer om rättegången mot Paulus i Rom, som hade varit föremål för de fyra sista kapitlen i boken. Den mest troliga anledningen till detta är att Apostlagärningarna skrevs av Lukas 61-62 efter att Paulus anlände till Rom, men innan hans rättegång ägde rum. Vi vet att rättegången ägde rum och att Paulus frikändes och fortsatte sin tjänst fram till hans slutliga avrättning omkring 65.
Enligt upptakten till Apostlagärningarna skrev Lukas Lukasevangeliet innan han skrev Apostlagärningarna. I upptakten till Lukas evangelium berättar han att andra skrev evangelier före honom, mycket troligt med hänvisning till Matteus och Markus evangelier. Förmodligen skrev Paulus sina brev innan han dog (!) liksom Petrus och Jakob. De dog alla före 70, vilket betyder att vi har hela Nya testamentet förutom Johannes skrifter färdigställda inom fyrtio år efter händelserna i Jesu tjänst, hans död och hans uppståndelse. Det finns påståenden om att ett fragment av Johannesevangeliet existerar som går före år 70, så Johannesevangeliet kan också ha skrivits innan dess.
De geografiska, historiska och kulturella detaljerna är alla korrekta. Det finns gott om solida bevis för att författarna av Nya testamentet konsekvent fick rätt personer på rätt platser vid rätt tidpunkt.
Jesus i Koranen
Koranen och Hadith skrevs mellan 600-900 år efter Jesus av människor som levde i en annan tid, en annan plats och en annan kultur än de som skrev Nya testamentet. Så det är inte förvånande att de missförstod många saker om Jesus.
Till exempel, i Sura 19:28-29, betecknas Maria, Jesu mor som "Arons syster" och i Sura 66:12 som "Imrans dotter". Imran är en arabisk form av hebreiskan Amram, som var far till "Aron, Moses och Mirjam" (4 Mos 26:59). Titeln "Arons syster" ges till Mirjam i 2 Mos 15:20. Därför var inte bara Jesu mor oskuld, hon var också omkring 1500 år gammal! Vissa muslimska författare har försökt förklara detta genom att säga att Miriam mirakulöst bevarades vid liv, med avsikt att bli Jesu mor, och citerade en judisk tradition att dödsängeln inte hade makt över Miriam, syster till Moses och Aron. Den uppenbara förklaringen är att författaren av Koranen helt enkelt blandade ihop identiteten på dessa två kvinnor vars namn på hebreiska (Miriam) och arabiska (Maryam) är lika.
Islams Jesus korsfästes aldrig och upprestes därför inte från det döda:
Och på grund av deras ord (i skryt), "Vi dödade Messias Jesus, son till Maryam [Mary], Allahs sändebud," - men de dödade honom inte eller korsfäste honom, men det föreföll så för dem som Jesus sattes över en annan man (och de dödade den mannen), och de som skiljer sig åt är fulla av tvivel. De har ingen (viss) kunskap, de följer inget annat än gissningar. För säkert; de dödade honom inte: Men Allah uppväckte honom till sig själv (och han är i himlen). Och Allah är alltid mäktig, all vis. (al-Nisaa’ 4:157-158)
Detta river ur själva hjärtat av evangeliets budskap och motsäger allt som Nya testamentet lär om Jesus.
Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna....Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. 1 Kor 15:3-4, 14
Den ansluter också till undervisningen av kätterska gnostiska sekter. I "The Second Treatise of the Great Seth = Den andra avhandlingen om den stora Seth”" (en gnostisk text från 200-talet) säger en falsk Jesus:
Jag dog inte i verkligheten utan i utseendet. . . De som var där straffade mig . . . Ja, de såg mig, de straffade mig. Det var en annan, deras far, som drack gallan och vinägern; det var inte jag. De slog mig med vassen; det var en annan, Simon, som bar korset på sin axel. . . . Jag var glad över höjden över allt. . . . Jag skrattade åt deras okunnighet. 5
Det finns andra kopplingar till gnostiska skrifter i Koranen, som berättelsen om Jesus som ett barn som gjorde lerfåglar, andades på dem och de flög iväg. Detta tyder på att den som satt ihop det hade någon kontakt med gnostiska sekter som avvek från sann kristendom. Koranen innehåller också talmudiska berättelser som att Abraham förstörde idolerna i Ur och att Salomo kunde fåglarnas språk, så han kan också ha fått influenser från den tidens judiska lärare.
Den islamiske Jesus är inte Gud i köttet; i själva verket, alla som tror att Gud är tre i en kommer att kastas i helvetet enligt Koranen:
Visst, icke-troende är de som sa: "Allah är den tredje av de tre (i en treenighet)." Men det finns ingen AIlah (gud) utan en AIlah. Och om de inte upphör med vad de säger, kommer sannerligen en smärtsam plåga att drabba de icke troende bland dem. (al-Maa'idah 5:73)
Han är helt enkelt ytterligare en profet: "Jesus, och det som gavs till (alla) profeter från deras Herre: Vi gör ingen skillnad mellan den ena och den andra av dem." (Sura 2:136, 2:84)
Den islamiske Jesus är en skapad varelse:
Liknelsen av Jesus inför Allah är Adam: han skapade honom av stoft och sade sedan till honom, "Var; och det var han." (Sura 3:59)
I Bibeln uppenbaras Jesus som en evig varelse som sa om sig själv: "Innan Abraham var, är jag" (Joh 8:58). Han är Skaparen, inte en skapad varelse:
Allt har skapats av honom; och utan honom har inget blivit till som är till. Joh 1:3
Nya testamentet lär att Jesus är Herre, helt olik profeterna och är över dem alla:
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. . . . Och Ordet blev kött och bodde bland oss (och vi såg hans härlighet, en härlighet som den enfödde från Fadern, full av nåd och sanning. Joh 1:1, 14
Aposteln Johannes likställer Jesus med Ordet som är Gud.
Därför har också Gud högt upphöjt honom och givit honom ett namn som är över alla namn, för att i Jesu namn skulle varje knä böja sig, av det som är i himmelen och det som är på jorden och det som är under jorden. Och att varje tunga skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Gud Faderns ära. Fil 2:9-11
Muslimer har ett antal föreställningar om Jesu andra ankomst baserat på Hadith (traditioner) snarare än Koranen. De tror att han kommer att komma tillbaka som "en man av medellängd, rödaktigt hår, iklädd två ljusgula plagg", 6 att han kommer att landa på minareten i moskén i Damaskus när han kommer att bjuda in hela världen, inklusive judar och kristna, att bli muslimer (Hadith 814). Han kommer då att förstöra dajjalen (antikrist) och "döda alla grisar och bryta alla kors", 7 bekräfta islam som den enda sanna religionen och därmed avskaffa kristendomen. Han ska sedan leva i fyrtio år, gifta sig och skaffa barn och utföra Hajj (pilgrimsfärd) till Mecka. Då kommer han att dö och begravas bredvid Muhammeds grav.
Det är intressant att det finns några sista tidens referenser i Hadith till området Syrien. En kom ut nyligen när ISIS utkämpade ett slag nära en plats som heter Dabbiq (en liten stad i norra Syrien). De kopplade detta till apokalyptiska skrifter i islam om en sista tidens strid vid Dabbiq (baserat på Hadith 6924). Detta är ytterligare en indikation på att betydande delar av vad vi nu känner som islam kan ha sitt ursprung i Syrien, inte i Mecka i Arabien.
Allt detta strider mot vad Bibeln säger om Jesu andra ankomst, som säger: Han kommer att återvända till Oljeberget utanför Jerusalem som kungars konung och herrarnas Herre med all Guds kraft till sitt förfogande. Sedan kommer han att upprätta sitt 1000-åriga styre av fred och rättvisa på jorden innan det eviga tillståndet i vilket han förhärligas och dyrkas i evighet (se Sak 12-14, Upp 19-21).
Bakom all undervisning som förnekar Herren Jesu identitet som uppenbaras i Nya testamentet ligger antikrists ande. I 1 Johannesbrevet läser vi:
De gick ut från oss, men de var inte av oss; ty om de hade varit bland oss, skulle de utan tvivel ha stannat kvar hos oss, men de gick ut för att det skulle bli uppenbart att de inte var alla av oss. . . . Vem är en lögnare utom den som förnekar att Jesus är Kristus? Han är antikrist, som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen, han har inte Fadern; den som erkänner Sonen har också Fadern. 1 Joh 2:19, 22–23
Förnekande av den kristna uppfattningen att Gud är en treenighet av Fader, Son och Helig Ande och att Herren Jesus Kristus är Emmanuel / Gud med oss / Guds Son är en central tro i islam. Enligt detta avsnitt betyder det att om du inte har Sonen så har du inte heller Fadern. Nya testamentets Jesus sa:
Jag är vägen, sanningen och livet: ingen kommer till Fadern utom genom mig. Joh 14:6
Han sa också:
Jag är dörren till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Joh 10:7-11
Islam är avsett att spela en roll i de sista dagarnas händelser som en av antikrists krafter som förföljer sanna kristna, inblandad i den sista tidens konflikt om Jerusalem. Som sådan kommer det att möta sitt slut när Jesus återvänder som kungars kung och herrarnas Herre och etablerar sitt rike på jorden i 1000 år. När de 1000 åren är över kommer han att upplösa denna värld och skapa de nya himlarna och den nya jorden där alla sanna troende kommer att bo i evighet (2 Pet 3, Upp 21).
Det är vårt hjärta och vår uppriktiga önskan att se många människor som nu följer islam vända sig till Jesus för att finna sann frälsning och ett härligt hopp för framtiden. Gud älskar hela världen inklusive muslimer och vill att de ska komma till honom genom tro på Jesus Messias.
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16
Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 2 Pet 3:9
To order copies of The Qur’an or the Bible—Which One Has the Authentic Account?, click here.
Slutnoteringar:
Josh McDowell, Evidence That Demands a Verdict (Here’s Life Publishers, 1979), chapter 4, section 5C; citing J. Harold Greenlee.
“Articles in Saudi Press Call to Amend Thousands of Scribal Errors in the Quran, Reexamine Islamic Texts in Light of Modern Perceptions” (August 18, 2020, https://www.memri.org/reports/articles-saudi-press-call-amend-thousands-scribal-errors-quran-reexamine-islamic-texts-light).
https://www.pfander.uk/?s=jay+smith&submit=Search.
Jay Smith, “A Historical Critique on Islam’s Beginnings” (October 2017, http://www.ysljdj.com/topic19/tc-19-181l.html), Jay Smith quoting Stephen Humphreys.
“The Second Treatise of the Great Seth,” translated by Roger A. Bullard and Joseph A. Gibbons (The Gnostic Society Library, http://www.gnosis.org/naghamm/2seth.html).
Sunan Abu Dawud Book 37, Number 4310.
Ibid.
To order copies of The Qur’an or the Bible—Which One Has the Authentic Account?, click here.
Posted in: Chrislam, Defending the Faith, Islam, Israel, RESOURCES Tagged: god's word, Islam, Koran, muhammad, muslims, qur'an, salvation, the bible, tony pearce
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.