Översatt och inlagt med tillstånd
Kontemplativa förespråkare menar att det har saknats något vitalt och viktigt från kyrkan i århundraden. Insinuationen är att kristna har saknat något nödvändigt för deras andliga vitalitet; men det skulle betyda att den Helige Ande inte har varit fullt verksam på hundratals år och först nu har den hemliga nyckeln hittats som låser upp Guds fulla kraft att lära känna Honom.
Dessa förespråkare tror att kristendomen har blivit allvarligt förlamad utan denna extra ingrediens. Denna typ av tänkande får en att tro att traditionell, biblisk kristendom bara är en filosofi utan det kontemplativa bönelementet.
Kontemplativa gör en skillnad mellan att studera och meditera på Guds Ord kontra att uppleva Honom, och antyder att vi inte kan höra Honom eller verkligen känna Honom genom att bara studera Hans Ord eller ens genom normal bön – vi måste vara kontemplativa för att åstadkomma detta. Men Bibeln gör det klart att Guds ord är levande och aktivt och alltid har varit så, och det är genom att fylla våra sinnen med det som vi kommer att älska honom, inte genom en mystisk praxis att stoppa tankeflödet (stillheten) som aldrig en gång nämns i Bibeln, förutom i varningar för fåfänga upprepningar.
Thomas Merton sa att han såg olika österländska religioner "förenas i hans liv" (som en kristen mystiker). På en rationell, praktisk nivå kommer kristendomen och österländska religioner inte att blandas; men lägg till det mystiska elementet så smälter de ihop som att tillsätta tvål till olja och vatten. Jag måste förtydliga vad jag menar: Mystik neutraliserar doktrinära skillnader genom att offra Skriftens sanning för en mystisk upplevelse. Mystik erbjuder en gemensam grund, och förmodas att gemensamhet är gudomlighet i alla. Men vi vet från Skriften ”det finns en Gud; och det finns ingen annan än han” (Mark 12:32).
I ett häfte som ”Saddleback Church = Sadelryggskyrkan” gav ut om andlig mognad, listas följande citat av Henri Nouwen:
Ensamhet börjar med en tid och plats för Gud, och bara honom. Om vi verkligen tror, inte bara att Gud finns, utan att han är aktivt närvarande i våra liv – helande, undervisning och vägledning – måste vi avsätta tid och utrymme för att ge honom vår odelade uppmärksamhet. 1 (min betoning)
När vi förstår vad Nouwen egentligen menar med "tid och rum" som ges till Gud kan vi också se tomheten och bedrägerierna i hans andlighet. I sin biografi om Nouwen, ”God’s Beloved = Guds älskade”säger Michael O’ Laughlin:
Några nya element började dyka upp i Nouwens tänkande när han upptäckte Thomas Merton. Merton öppnade för Henri en lockande vy av kontemplationens värld och ett sätt att se inte bara Gud utan också världen med nya ögon. . . . Om det någonsin fanns en tid då Henri Nouwen ville komma in i de andliga mästarnas rike eller ägna sig åt en högre andlig väg, så var det när han förtrollades av cistercienserklostret och Thomas Mertons skrifter. 2 (min betoning)
I Thomas Merton bok: ”Contemplative Critic = Kontempaltiv kritik”, talar Nouwen om dessa "nya ögon" som Merton hjälpte till att formulera och sa att Merton och hans arbete "hade en sådan inverkan" på hans liv och att han var mannen som hade "inspirerat" honom mycket. 3
Men när vi läser Nouwens mycket avslöjande berättelse, avslöjas något störande. Nouwen lägger ut vägen för Mertons andliga pilgrimsfärd till kontemplativ andlighet. De som har studerat Merton ur en kritisk synvinkel, som jag själv, har försökt förstå vad som är rötterna bakom Mertons andliga affiniteter. Nouwen förklarar att Merton var influerad av LSD-mystikern Aldous Huxley som "förde honom till en djupare kunskapsnivå" och "var en av Mertons favoritromanförfattare." 4
*LSD drogen gör att man öppnar upp sig för den andliga sfären, precis som alla andra droger.
Det var genom Huxleys bok, Ends and Means, som först förde Merton "i kontakt med mystik." 5 Merton säger:
Huxley hade läst brett och djupt och intelligent i alla typer av kristen och orientalisk mystisk litteratur, och hade kommit ut med den häpnadsväckande sanningen att allt detta, långt ifrån att vara en blandning av drömmar och magi och charlatanism, var mycket verkligt och mycket allvarligt. 6 (min betoning)
Det var därför, avslöjade Nouwen, Mertons mystiska resa tog honom rakt in i buddhismens armar:
Merton lärde sig av Chuang Tzu – en taoist vad Suzuki [en zenmästare] hade sagt om zen: ”Zen lär ingenting; det gör det bara möjligt för oss att vakna och bli medvetna.” 7
Bli medveten om vad? Buddha-naturen. Gudomlighet inom alla. Det var därför Merton sa att om vi visste vad som fanns i var och en av oss, skulle vi böja oss och tillbe varandra. Mertons nedstigning till det kontemplativa ledde honom till tron att Gud finns i allt och att Gud är allt. Detta klargjordes av Merton när han sa:
Sann ensamhet är ett deltagande i Guds ensamhet – som är i allt. 8
Nouwen tillägger:
Chuang Tzu vaknade och ledde Merton . . . till hans medvetandes djupare grund. 9
Detta har varit Satans knep sedan Edens lustgård när ormen sa till Eva: "ni ska bli som gudar" (1 Mosebok 3:4). Det är just denna essens som är grunden för kontemplativ bön.
I Mertons försök att bli en mystiker fann han vägledning från en hinduisk swami, som Merton kallade Dr. Bramachari. Bramachari spelade en avgörande roll i Mertons framtida andliga syn. Nouwen avslöjade detta när han sa:
Således blev Merton mer imponerad när denna hinduiska munk pekade honom på den kristna mystiska traditionen. . . . Det verkar verkligen vara försynt att denna hinduiska munk relativiserades *[sic] Mertons ungdomliga nyfikenhet för öst och gjorde honom känslig för den västerländska mystikens rikedom. 10
*(sic) = Adverbet sic, som betyder "avsiktligt så skrivet". Används inom parentes efter ett kopierat eller citerat ord som verkar udda eller felaktigt för att visa att ordet citeras exakt som det står i originalet, eftersom en berättelse måste hålla ett barns intresse och "berika hans [sic]
Varför skulle en hinduisk munk förespråka den kristna mystiska traditionen? Svaret är enkelt: de är en i samma. Även om de upprepade orden som används kan skilja sig åt (t.ex. kristna ord: Abba, Fader, etc. snarare än hinduiska ord), är slutresultatet detsamma. Och den hinduiska munken visste att detta var sant.
Bramachari förstod att Merton inte behövde byta till hinduismen för att få samma upplysning som han själv upplevde genom den hinduiska mystiska traditionen. I huvudsak backade Bramachari upp det jag försöker få fram i ”A Time of Departing = En tid av avgång”, att alla världens mystiska traditioner i grunden kommer från samma källa och lär ut samma föreskrifter. . . och den källan är inte Gamla och Nya testamentets Gud. Den bibliska Guden är inte interandlig!
Utdrag ur En tid för avgång finns här: https://monalola62.blogspot.com/2023/05/henri-nouwen-och-buddismen.html
Den evangeliska kristendomen inbjuds nu, kanske till och med slungas in till att se Gud med dessa nya ögon av kontemplativ bön. Och så måste frågan ställas, är Thomas Mertons tystnad, Henri Nouwens utrymme och Richard Fosters kontemplativa bön det sätt på vilket vi kan känna och vara nära Gud?
Eller är detta faktiskt ett andligt trossystem som strider mot det sanna budskapet som Bibeln så absolut definierar – att det bara finns en väg till Gud och det är genom hans enfödde Son, Jesus Kristus, vars offer på korset erhöll vår fulla frälsning? I min bok, ”A Time of Departing = En tid för avgång”, försökte jag svara på dessa frågor med omfattande bevis och dokumentation som visar farorna med kontemplativ bön.
Om i sanning min oro för framtiden verkligen förverkligas, kommer vi verkligen att gå in i en tid för avresa. Min bön är att du inte ska vända dig bort från tron, för att följa ett annat evangelium och en annan Jesus utan hellre hålla kursen och avsluta loppet, så att du efter att ha gjort allt du kan står kvar.
Tag därför på eder Guds hela vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och, efter att ha gjort allt, bestå. (Efesierna 6:13).
Slutnoteringar:
1. Henri Nouwen, cited in Saddleback training book, Soul Construction: SolitudeTool (Lake Forest, CA: Saddleback Church, 2003), p. 12.
2. Michael O’ Laughlin, God’s Beloved (Maryknoll, NY: Orbis Books, 2004), p. 178.
3. Henri J.M. Nouwen, Thomas Merton: Contemplative Critic (San Francisco, CA: Harper & Row Publishers, 1991, Triumph Books Edition), p. 3.
4. Ibid., pp. 19-20.
5. Ibid., p. 20.
6. Ibid.
7. Ibid., p. 71.
8. Ibid., pp. 46, 71.
9. Ibid., p. 71.
10 . Ibid., p. 29.
Posted in: Contemplative Spirituality, Ecumenism, Interspirituality, New Age movement, Saddleback, Spiritual Formation Tagged: aldous huxley, catholic church, contemplative prayer, Contemplative Spirituality, Henri Nouwen, lsd, meditation, monks, mysticism, New Age, Ray Yungen, spiritual formation, Thomas Merton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.