Det slutliga resultatet av kontemplativ bön – interspiritualitet!

Av Ray Yungen 11 oktober 2014 av Lighthouse Trails författare

översatt och inlagd med tillstånd

Det slutliga resultatet av kontemplativ bön är *interandlighet. Om du verkligen har fattat det porträtt jag har försökt måla i min bok och artiklar, har du börjat se vad denna term betyder. Fokus för min kritik av mystisk bön måste förstås i ljuset av interandlighet.

*Interandlighet = man kan välja vad man vill från alla religioner och inkludera det man vill hålla på med.

Exakt vad är inter-andlighet? Förutsättningen bakom interandlighet är att gudomlighet (Gud) finns i allt, och Guds närvaro finns i alla religioner; det finns en sammankoppling av alla saker, och genom mystik (d.v.s. meditation) kan detta tillstånd av gudomlighet erkännas. Följaktligen är detta en utgångspunkt som är baserad på och upprätthålls av en upplevelse som inträffar under en självhypnotisk trans som länkar en till en osynlig värld snarare än till Bibelns sunda lära.

Det är viktigt att förstå att interandlighet är en förening av världens religioner genom mystikens röda tråd. Wayne Teasdale, en lekmannamunk som myntade termen interandlighet, säger att interandlighet är "den andliga gemensamma grund som finns bland världens religioner." 1 Teasdale, när han talar om denna universella kyrka, säger också:

Hon [kyrkan] har också ett ansvar i vår tid att vara en bro för att försona den mänskliga familjen. . . Anden inspirerar henne genom tidens tecken att öppna sig för hinduer, buddhister, muslimer, sikher, jainer, taoister, konfucianer och ursprungsbefolkningar. Som matris [en bindande substans] skulle kyrkan inte längre se medlemmar av andra traditioner som utanför hennes liv. Hon skulle främja studiet av dessa traditioner, söka gemensamma grunder och parallella insikter. 2 (min betoning)

En artikel i min lokaltidning avslöjade hur väl mottagen interandlighet har blivit i vissa kretsar. En presbyteriansk äldste som beskrevs som en "andlig direktör" gjorde det klart när hon sa:

Jag har också ett starkt intresse för buddhism och gör en sittande meditation i Portland [Oregon] så ofta jag kan. Jag ansåg mig vara ekumenisk inte bara i den kristna traditionen, utan med alla religioner. 3 (min betoning)

Det finns en djupgående och överhängande fara som äger rum inom kristendomens murar. Läran har blivit mindre viktig än känsla, och detta har lett till ett mystiskt paradigmskifte. Sund doktrin måste vara central i denna debatt eftersom New Age har en mycket idealistisk sida i sig, som erbjuder ett mystiskt förhållningssätt för att lösa mänskliga problem. Alla vill att deras problem skall lösas, Rätt? Det är den praktiska aspekten jag skrev om i förra kapitlet (i sin bok)– en till synes direkt väg till ett lyckligt och tillfredsställt liv. Men man kan främja Guds egenskaper utan att faktiskt ha Gud.

Människor som främjar en antagligen gudfruktig form av andlighet kan verkligen komma att gå emot Kristi sanning. Hur kan du då vara säker på vad du tror och utövar är av Gud?

Det kristna budskapet har varit tydligt från början – Gud har sänt en Frälsare. Om människan bara behövde utöva någon form av mystisk bön för att få tillgång till Gud så var Jesu Kristi liv, tjänst, död och uppståndelse en fruktlös, ihålig strävan.

Sund kristen lära kommer från förståelsen att mänskligheten är syndig, fallen och skild från Gud. Människan behöver ett frälsande verk av Gud! En lära som panenteism (Gud är i alla) kan inte förenas med Kristi fullbordade verk. Hur kunde Jesus då vara vår Frälsare? New Age-beståndsdelar kommer att säga att han är en modell för Kristusmedvetande, men Bibeln lär att han är mänsklighetens Frälsare. Därför kan panenteism inte vara en sann doktrin.

Problemet är att många välmenande människor omfamnar panenteismens lära för att det låter så bra. Det verkar mindre trångsynt från Guds sida. Ingen lämnas utanför – alla är kopplade till Gud. Det finns en stor dragningskraft i detta meddelande. Ändå lär Bibeln inte ut en universell frälsning för människan. Däremot sa Jesus:

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. Matt 7:13-14

Kristi budskap är motsatsen till dessa universalistiska läror. Många människor (även kristna) idag tror att bara ett fåtal riktigt dåliga människor kommer att skickas till helvetet. Men i Matteus gör Jesu ord klart att det inte är så.

Medan Gud sände sin Son, Jesus Kristus, för att dö för världens synder, sa han inte att alla skulle bli frälsta. Hans ord är tydliga att många skulle förkasta den frälsning han gav. Men de som är frälsta har fått "försoningens tjänst" (2 Kor 5:18) och vädjar till dem som går under (2 Kor 4:3). Det kristna budskapet är inte samadhi, Zen, kundalini eller den kontemplativa tystnaden. Det är korsets kraft!

Ty predikan om korset är en dårskap för dem som går under; men för oss som är frälsta är det Guds kraft. 1 Kor 1:18

Ja, förgås, och inte bara omedvetna om sitt sanna jag.

I en opinionsundersökning beskriver de uppseendeväckande resultaten hur amerikaner faktiskt ser på Gud. Tidningen ”Spirituality and Health = Andlighet & Hälsa” anlitade en ansedd opinionsundersökningsorganisation för att mäta den amerikanska allmänhetens andliga övertygelse. Denna nationella undersökning avslöjade att 84 procent av de tillfrågade trodde att Gud var "överallt och i allt" snarare än "någon någonstans". 4

Detta betyder att panenteism nu är den mer populära synen på Gud. Om det är sant, så lutar en hög andel av evangeliska kristna i Amerika redan mot en panenteistisk syn på Gud. Kanske är många av dessa kristna oklara om Guds sanna natur.

Hur kunde denna mystiska revolution kommit till? Hur kunde detta perspektiv ha blivit så utbrett? Svaret är att under de senaste trettio eller fyrtio åren har ett antal författare slagit djupt an hos miljontals läsare och sökare inom kristenheten. Dessa skribenter har presenterat och främjat den kontemplativa synen till den grad att många nu ser det som det enda sättet att "gå djupare" i det kristna livet. Det är de som får män och kvinnor att kasta sig in i kontemplativ praktik. Det är deras budskap som leder människor att uppleva "ljusen" och den "inre rådgivaren!"

Slutnoteringar:

1.  Wayne Teasdale, “Mysticism as the Crossing of Ultimate Boundaries: A Theological Reflection” (The Golden String newsletter, http://clarusbooks.com/Teasdale.html, accessed 10/2009).
2. Wayne Teasdale, A Monk in the World (Novato, CA: New World Library, 2002), p. 64.
3. Jan Alsever quoted in Statesman Journal, January 27th, 1996, Religion Section.
4. Katherine Kurs, “Are You Religious or Are You Spiritual?” (Spirituality & Health Magazine, Spring 2001), p. 28.

Posted in: A Global Spirituality, Contemplative Practices, Contemplative Spirituality, Ecumenism, Hinduism, Interspirituality, The Preaching of the Cross Tagged: contemplative, Contemplative Spirituality, Interspirituality, kundalini, meditation, mysticism, New Age, new spirituality, panentheism, pantheism, Ray Yungen, samadhi, silence, spiritual deception, spiritual formation, Thomas Merton, universalism, Wayne Teasdale, zen

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/the-final-outcome-of-contemplative-prayer-interspirituality/