Översatt och inlagt med tillstånd
2013 valdes kardinal Jorge Mario Bergoglio från Argentina till påve Franciskus den 1:e. Denna nya påve började genast orsaka krusningar i den katolska kyrkan med sina uttalanden i vissa frågor. Han fick också många att lägga märke till hans icke påvliga livsstil som att bo i ett pensionat med tolv andra snarare än att bo i de påvliga lägenheterna som tidigare påvar. Han projicerar en jordnära bild som betecknar medkänsla och tillit. Han har kallats folkets påve, någon som är din vän, någon du kan lita på. Men det finns vissa saker om påven Franciskus tillträde som ignoreras av media och de flesta människor.
Den första av dessa är de ovanliga omständigheterna som omgav hans val till påvedömet. Påven Benedictus avgick från sin position som påve. Han är den första katolske påven som gjort detta sedan 1400-talet. Påvar avgår inte utan fortsätter att vara påvar tills de dör. Det fanns ingen uppenbar anledning för påven Benedictus att avgå. Det var ingen skandal, inte heller några omedelbara hälsoproblem. (Två år in i påven Franciskus regeringstid lever Benedictus fortfarande.)
Den andra är antalet böcker om påven Franciskus som har släppts sedan han kom till platsen. Tidigare påvar hade kanske en eller två böcker om dem eller av dem. Men böcker av eller om påven Franciskus är extremt produktiva. Du ser dem överallt. Många av dessa böcker använder beskrivningar som revolution och hopp.
Omslagsberättelsen i ”CT = Christianity Todays = Dagens kristendom” nummer från december 2014 proklamerar: "Varför flockas alla till Francis." CT har sin egen uppfattning om varför "alla" dras till påven. Men om jag har rätt i mina slutsatser om kontemplativ andlighet och dess resultat, så är det som händer här en händelse som kommer att påverka livet för miljontals människor, både katolska och icke-katolska.
I sitt tal till den amerikanska kongressen den 24 september 2015 berömde påven Franciskus fyra amerikaner som han beundrade. 1 Särskilt en stack ut ur perspektivet av världens andliga framtid – den katolske munken Thomas Merton. Om du har läst litteraturen från Lighthouse Trails en längre tid nu, kommer du att veta att denna referens från påven är ganska nykter och mycket betydelsefull. Det är denna situation som denna broschyr kommer att diskutera.
VEM ÄR THOMAS MERTON ? (1915-1968)
Vad Martin Luther King var för medborgarrättsrörelsen och vad Henry Ford var för bilen, är Thomas Merton för kontemplativ bön. Även om denna bön-rörelse existerade århundraden innan han kom, tog Merton, en trappistmunk från Abbey of Gethsemani i Kentucky, den ur sin klostermiljö och gjorde den tillgänglig för och populär bland massorna. Jag har personligen forskat om Thomas Merton och den kontemplativa bön-rörelsen i över 20 år, och för mig, har Thomas Merton helt enkelt, påverkat den kristna mystiska rörelsen mer än någon annan person under de senaste decennierna.
Merton skrev en av de mest klassiska beskrivningarna av kontemplativ andlighet jag någonsin stött på. Han förklarade:
Det är ett härligt öde att vara medlem av människosläktet. . . nu inser jag vad vi alla är. . . . Om bara de [människorna] alla kunde se sig själva som de verkligen är. . . Jag antar att det stora problemet skulle vara att vi skulle falla ner och dyrka varandra. . . . I centrum av vårt väsen finns en punkt av ingenting som är orörd av synd och av illusioner, en punkt av ren sanning. . . . Denna lilla punkt. . . är Guds rena härlighet i oss. Det finns i alla. 2 (min betoning)
Denna panenteistiska (d.v.s. Gud i alla) syn liknar den ockulta definitionen av det högre jaget.
För att förstå Mertons koppling till mystisk ockultism måste vi först förstå en sekt av den muslimska världen – sufier, som är islams mystiker. De skanderar Allahs namn som ett mantra, går in i meditativa transer och upplever Gud i allt. Ett framstående katolskt ljudbandsföretag marknadsför en serie kassetter som Merton gjorde om sufism. Den förklarar:
Merton älskade och delade ett djupt andligt släktskap med sufier, islams andliga lärare och mystiker. Här delar han med sig av deras djupa andlighet. 3
För att ytterligare visa Mertons "andliga släktskap" med sufismen, avslöjade Merton i ett brev till en sufimästare: "Min bön vänder sig mycket till vad du kallar fana." 4 Så vad är fana? ”The Dictionary of Mysticism and the Occult = Mystikens och det ockultas lexikon” definierar det som "handlingen att smälta samman med den gudomliga enheten" 5 (vilket betyder att allt är ett och allt är Gud).
Merton såg det sufiska konceptet fana som en katalysator för muslimsk enhet med kristendomen trots de uppenbara doktrinära skillnaderna. I en dialog med en sufiledare frågade Merton om det muslimska begreppet frälsning. Mästaren skrev tillbaka och sa:
Islam inskärper individuellt ansvar för ens handlingar och ansluter sig inte till läran om försoning eller teorin om återlösning. 6 (min kursivering)
För Merton betydde detta naturligtvis lite eftersom han trodde att fana och kontemplation var samma sak. Han svarade:
Personligen, i frågor där dogmatiska övertygelser [försoningen] skiljer sig åt, tror jag att kontroverser är av lite värde eftersom den tar oss bort från den andliga verkligheten in i ordens och idéernas rike. . . med ord finns det en benägenhet att kunna finnas oändliga svårigheter och subtiliteter som är bortom upplösning. .. . Men mycket viktigare är att dela med dig av upplevelsen av gudomligt ljus. . . Det är här som området för fruktbar dialog existerar mellan kristendomen och islam. 7 (min betoning)
Merton själv underströk den punkten när han sa till en grupp kontemplativa kvinnor:
Jag är djupt impregnerad av sufism. 8
Och han utvecklade på annat håll:
Asien, Zen, Islam, et.c., alla dessa saker kommer samman i mitt liv. Det skulle vara galenskap för mig att försöka skapa ett klosterliv för mig själv genom att utesluta alla dessa. Jag skulle vara en mindre munk. 9 (min betoning)
När vi utvärderar Mertons mystiska världsbild, resonerar den tydligt med vad som tekniskt sett kan anses vara traditionell New Age-tanke. Detta är ett ofrånkomligt faktum!
Mertons mystiska upplevelser gjorde honom slutligen till en själsfrände och med-mystiker med dem i österländska religioner eftersom hans insikter var identiska med deras insikter. Vid en interreligiös konferens i Thailand sa han:
Jag tror att genom öppenhet för buddhismen, för hinduismen och för dessa stora asiatiska [mystiska] traditioner har vi en fantastisk chans att lära oss mer om potentialen i våra egna kristna traditioner. 10
Vänligen förstå att kontemplativ bön var i sig själv katalysatorn för sådana teologiska åsikter. En av Mertons biografer gjorde detta mycket tydligt när han förklarade:
Om man vill förstå Mertons resa till österlandet är det viktigt att förstå att det var hans förankring i sin egen trostradition [katolicismen] som gav honom den andliga utrustning [kontemplativ bön] han behövde för att förstå den visdoms väg som är lämplig för österlandet. 11
Detta var den mogna frukten av ökenfäderna, de gamla munkarna som lånade mystiska metoder från österländsk religion, vilket förändrade deras förståelse av Gud. Detta är vad man får av kontemplativ bön. Det finns inget annat sätt att uttrycka det. Man behöver inte vara en forskare för att se logiken i detta.
KONTEMPLATIV BÖN OCH DEN KATOLSKA KYRKANS EXPANSION
Den mest uppenbara integrationen av denna rörelse kan hittas i romersk katolicism. Michael Leach, tidigare ordförande för ”Catholic Book Publishers Association = Katolska bokförlagets associationer” , gjorde detta otroligt uppriktiga påstående:
Många människor tror också att de andliga principerna som ligger till grund för New Age-rörelsen snart kommer att införlivas – eller snarare återinförlivas – i huvudströmmen av katolsk tro. Faktum är att det händer i USA just nu. 12
Införlivande är det! Och det är att assimilera främst genom den kontemplativa bön-rörelsen.
Contemplative leader Basil Pennington, openly acknowledging its growing size, said, “We are part of an immensely large community … ‘We are Legion.’” 13 Backing him up, a major Catholic resource company stated, “Contemplative prayer has once again become commonplace in the Christian community.” 14
Den kontemplativa ledaren Basil Pennington, som öppet erkände dess växande storlek, sa: "Vi är en del av ett oerhört stort samhälle ... 'Vi är legion'." 13 Till stöd för honom sa ett stort katolskt resursföretag: "Kontemplativ bön har återigen blivit vardag. i den kristna gemenskapen.” 14
William Shannon (en förespråkare för mystik och en sympatisk biografi- nedtecknare/levnadstecknare över Thomas Merton) gick så långt som att säga "kontemplativ andlighet har nu i stor utsträckning ersatt gammal katolicism." 15 Därmed inte sagt att mässan eller något av sakramenten har övergivits, men den underliggande andliga ideologin hos många i den katolska kyrkan är nu kontemplativ i sin inriktning.
En av mina personliga erfarenheter av mystikens mättnad i den katolska kyrkan var i ett telefonsamtal som jag hade med nunnan på ett lokalt retreat-center som berättade samma budskap som Shannon förmedlar. Hon gjorde det klart i ”The Cloud of Unknowing = molnet av ovetande” (en gammal primer om kontemplativ bön) är nu grunden för nästan all katolsk andlighet, och kontemplativ bön blir nu utbredd över hela världen.
Jag hade alltid varit förvirrad angående den verkliga karaktären av detta framsteg i den katolska kyrkan. Var detta bara ett fåtal ensamvargars och avhoppares verk, eller sanktionerade kyrkans hierarki denna praxis? Mina farhågor bekräftades när jag läste i en intervju att den mystiska bön-rörelsen inte bara hade godkännande från katolicismens högsta nivåer utan också i själva verket var källan till dess expansion. I ett tal i ett möte mellan den avlidne påven Paul VI och medlemmar av den katolska trappistklosterorden på 1970-talet avslöjade Thomas Keating följande:
Påven förklarade att om inte kyrkan återupptäckte den kontemplativa traditionen, kunde förnyelse inte ske. Han uppmanade specifikt klostren, eftersom de levde det kontemplativa livet, att hjälpa lekmän och de i andra religiösa ordnar att också ta in den dimensionen i sina liv. 16
Titta bara på den katolska kyrkans officiella katekes så ser du att kontemplativ bön blivit officiellt godkänd och befordrad till de troende av makterna. Katekesen säger bestämt: "Kontemplativ bön är att höra Guds ord Kontemplativ bön är tystnad." 17
En artikel från 2013 från den brittiska nyhetskällan ”The Telegraph = Telegrafen” säger:
Påven Franciskus är en jesuit och hans långa, mödosamma formation som präst grundades på St Ignatius andliga övningar. 18
”AJCU = Association of Jesuit Colleges and Universities = Jesuit collaget och universitetets församlade”” bekräftade påvens "Ignatius andlighet", och påstod att:
Alla jesuiter delar upplevelsen av en rigorös andlig bildningsprocess som präglats av en transformerande upplevelse med de andliga övningarna av Saint Ignatius av Loyola, Jesuiternas grundare. Att tro att ledaren för den katolska kyrkan är en som följer Ignatius tradition, vars liv har ägnats åt att finna Gud i allt, och som är engagerad i trons tjänst och främjande av rättvisa, fyller mig med stort hopp. Detta är en stor dag för jesuiterna och den världsvida kyrkan. 19
Harvey D. Egan, S.J., professor emeritus i systematisk och mystisk teologi vid Bostons College förklarar följande om St. Ignatius av Loyola:
Ignatius av Loyola. . . är en av den kristna traditionens djupaste mystiker och kanske dess största ”Mystagogue = mystag” [en som lär ut mystiska doktriner]. 20
Idag innehåller S:t Ignatius andliga övningar kontemplativa bön-övningar. Med tanke på att Ignatius andlighet kompletterar mycket av Thomas Mertons andliga synsätt, är det inte förvånande att en jesuitpåve skulle säga följande ord till den amerikanska kongressen:
Thomas Merton förblir en källa till andlig inspiration och en guide för många människor. . . . Merton var framför allt en bönens man, en tänkare som utmanade sin tids visshet och öppnade nya horisonter för själar och för kyrkan. 21 (min kursivering)
Problemet är att Merton verkligen öppnade nya horisonter, men inte på ett bra sätt. De horisonter han öppnade var till "andliga verkligheter" som stod i strid med Jesu Kristi evangelium. Snarare återspeglade det en *interandlig uppfattning och till och med bortom det in i det ockulta riket. I boken ”The Aquarian Conspiracy = Vattumannens konspiration” visar följande information hur långt Merton hade passerat gränsen in till andra världar som var andligt farliga.
1967 bjöd Barbara Marx Hubbard, en futurist som påverkades av Teilhards vision om att utveckla mänskligt medvetande, tusen människor från hela världen. . . att bilda "en mänsklig front" för dem som delade en tro på möjligheten av transcendent medvetande. Hundratals svarade, inklusive . . . Thomas Merton. 22
Även om Marx Hubbard var en direkt ockultist, var Merton fortfarande ombord med henne. Det verkade inte finnas någon tveksamhet från hans sida att omfamna det hon kallade transcendent medvetande. I ett nötskal är transcendent medvetande själva kärnan i läran om alla världens mystiska traditioner att Gud är i allt som existerar. Men tänk på implikationerna av en sådan tro: om Gud var i allting, inklusive alla människor, som Merton och Hubbard trodde, då skulle inte Jesus behövt dö för världens synder för att försona människan med Gud eftersom människan redan var gudomlig.
Den redogörelse som bäst illustrerar vilket resultat detta skulle kunna få för kristendomen är berättelsen om Sue Monk Kidd som var en söndagsskollärare i en Södra Baptist församling i en liten stad i South Carolina. Hon verkade som en genomsnittlig kristen hustru och mor, tills en avslöjande beskrivning av hennes andliga förvandling kom ut i hennes bok ”God’s Joyful Surprise = Guds glädjande överraskning: Finding Yourself Loved = Upptäcka att du är älskad” där hon delar med sig av hur hon led av en djup ihålighet och andlig hunger under många år trots att hon var mycket aktiv i sin kyrka. Hon sammanfattar sina känslor:
Kanske känner vi att vi är bortkopplade från Gud på något sätt. Han blir överflödig för verksamheten. Han bor i periferin så länge vi börjar tro att det är där han hör hemma. Allt annat verkar osofistikerat eller fanatiskt. 23
Ironiskt nog gav en arbetskamrat i söndagsskolan en bok av Thomas Merton till henne och sa till henne att hon behövde läsa den. När Monk Kidd läste den förändrades hennes liv dramatiskt.
I sin tredje bok, ”The Dance of the Dissident Daughter = Den frånvarande dotterns dans”, inte alltför många år efter att hon skrev sina två första böcker (som för övrigt var allmänt accepterade i kristna kretsar, inklusive en baksida rekommendation av ”Moody Monthly = Lynnig/trumpen varje månad” magasinet), hade det funnits en dramatisk förändring i hennes andliga liv som du kan se i den här berättelsen hon skrev:
Ministern predikade. Han höll upp en bibel. Den var öppen, uppflugen på hans upphöjda hand som om en koltrast hade landat där. Han sa att Bibeln var den enda och yttersta auktoriteten i den kristnas liv. Den enda och slutgiltiga myndigheten.
Jag minns en känsla som steg upp från ett ställe ungefär två centimeter under min navel. Det var en passionerad, målmedveten känsla, och den spred sig ut från kärnan av mig som en ström så att min hud vibrerade med den. Om känslor kunde översättas till engelska hade denna känsla ungefär varit ordet nej!
Det var den renaste innersta vetskapen jag hade upplevt, och den ropade i mig, nej, nej, nej! Den yttersta auktoriteten i mitt liv är inte Bibeln; den är inte instängd mellan pärmarna på en bok. Det är inget skrivet av män och fryst i tiden. Det är inte från en källa utanför mig själv.Min yttersta auktoritet är den gudomliga rösten i min egen själ, punkt. 24
Nu dyrkar Sue Monk Kidd "gudinnan Sophia" snarare än Jesus Kristus:
Vi behöver också gudinnans medvetande för att avslöja jordens helighet. . . . Materien blir inspirerad; det andas gudomlighet. Jorden blir levande och helig. . . . Gudinnan erbjuder oss alltings helighet. 25
Under sitt tal till den amerikanska kongressen sa påven Franciskus att Thomas Merton sådde fred i den "kontemplativa stilen". Men faktiskt gjorde Merton något helt annat än att så fred; han sådde de faktiska trossystemen för andra religioner som dessa två citat nedan illustrerar:
Den Gud Merton kände genom bönen var samma upplevelse som buddhister beskriver angående sin upplysning. 26
Med andra ord fann Merton buddhistisk upplysning i kontemplativ bön. Mertons syn på att Gud finns i varje människa sammanfattas i detta uttalande:
Under en konferens om kontemplativ bön ställdes frågan till Thomas Merton: "Hur kan vi bäst hjälpa människor att nå förening med Gud?" Hans svar var mycket tydligt”: Vi måste berätta för dem att de redan är förenade med Gud. Kontemplativ bön är inget annat än att "komma till medvetenhet" om vad som redan finns där." 27
Till och med inflytelserika katolska ledare inser detta och hänvisar till Merton som en "bortfallen munk" som "vandrade till österlandet och sökte tröst, uppenbarligen, av icke-kristen, österländsk andlighet." 28
Dessa nya horisonter av Thomas Merton som påven Franciskus har funnit vara exemplariska kommer att leda till en ännu större glidning in i interandlighet inom katolicismen och till och med den evangeliska kristendomen. I grund och botten flockas de som dras till påven Franciskus, som ”Dagens kristendom” skrev, också oavsiktligt till Thomas Merton.
Efter att ha skrivit det här häftet på min förläggares högkvarter i Montana fick jag veta att Världsreligionernas parlament ägde rum i Salt Lake City, Utah samma vecka. Jag bestämde mig för att gå ner dit, och med ett media-pass kunde jag gå in på konferensen. Det jag upplevde på konferensen har bekräftat för mig att påven Franciskus utan tvekan är ivrigt interandlig och på samma sida som Thomas Merton. I ett dokument jag läste (ett brev skrivet till alla konferensdeltagare av ärkebiskop Carlo Maria Bigano Vatikanens ambassadör i USA), sade ärkebiskopen:
Förenad med er alla i ett band av andlig gemenskap och i hopp om ökad enhet bland alla troende, erbjuder den Helige Fadern sin välsignelse och sina böner som ett löfte om styrka och Gud. 29 (min kursivering)
"Andlig gemenskap" syftar inte på mänsklig vänlighet och respekt för alla människor. Denna "andliga gemenskap" är där doktriner och övertygelser sätts åt sidan, och en enhet etableras precis som Thomas Merton föreslog till sufimästaren (se sidan 5).
På konferensen hörde jag termer (i samband med påven, den katolska kyrkan och alla världens religioner) som ”enhet”, ”broderskapsdialog” och ”han [påven Franciskus] är en buddha” (sagt av en buddhistisk munk); och den allmänna konsensusen var att alla som inte var för en sådan enhet var andligt egensinniga.
När Thomas Merton sa till sufimästaren att läran tar oss bort från de "andliga verkligheterna" (ett mystiskt enhetstillstånd), sa han "mycket viktigare är att dela upplevelsen av gudomligt ljus." Med andra ord, övertygelser måste läggas åt sidan, och i deras ställe finns en enhet som kan nås genom mystik. Alla världens stora religioner har en praxis som erbjuder detta mystiska tillstånd.
Precis som Merton såg "fana" (islamiskt mystiskt tillstånd) som en av vägarna till andlig enhet, ser påven Franciskus de olika religionerna som en familj. Han tar fram Thomas Mertons idéer om enhet till bordet för global enhet bland hela mänskligheten. Thomas Mertons "kontemplativa stil" (som påven Franciskus refererade till kongressen) såg ingen motsättning mellan kristendom och buddhism; och Merton sa att han ville vara den bästa buddhist han kan tänkas vara. 30
När påven Franciskus berömde Thomas Merton (kände han mycket väl till implikationerna av detta) och gav han grönt ljus för alla att omfamna interandlighet. Och där det finns interandlighet finns det ingen plats för Jesu Kristi kors.
För att beställa kopior av påven Franciskus och Thomas Merton Connection, klicka här bredvid på originalets sida (obs, på engelska) click here
Slutnoteringar
:
1.
Pope Francis’ speech to the U.S. Congress in September 2015:
http://time.com/4048176/pope-francis-us-visit-congress-transcript.
2.
Thomas Merton, Conjectures
of a Guilty Bystander (Garden
City, NY: Doubleday Publishers, 1989), pp. 157-158.
3. Credence
Cassettes magazine,
Winter/Lent, 1998, p. 24.
4. M. Basil Pennington, Thomas
Merton, My
Brother (Hyde
Park, NY: New City Press, 1996), p. 115, citing from The Hidden
Ground of Love), pp. 63-64.
5. Nevill Drury, The
Dictionary of Mysticism and the Occult (San
Francisco, CA: Harper & Row,
1985), p. 85.
6. Rob Baker and Gray Henry, Editors, Merton
and Sufism (Louisville,
KY: Fons Vitae, 1999), p. 109.
7. Ibid., p. 110.
8. Ibid.,
p. 69.
9. Ibid., p. 41.
10. William Shannon, Silent
Lamp, The Thomas Merton Story (New
York, NY: Crossroad Publishing Company, 1992), p. 276.
11.
Ibid., p. 281.
12. Michael Leach (America,
May 2, 1992), p. 384.
13. M. Basil Pennington, Centered
Living: The Way of Centering Prayer (New
York, NY: Doubleday Publishing, Image Book edition, September 1988),
p. 10.
14. Sheed & Ward Catalog, Winter/Lent, 1978, p.
12.
15. William Shannon, Seeds
of Peace (New
York, NY: Crossroad Publishing, 1996), p. 25.
16. Anne A.
Simpson, “Resting in God” (Common
Boundary magazine,
Sept./Oct. 1997, http://www.livingrosaries.org/interview.htm), p.
25.
17. Catechism of the Catholic Church (Urbi et Orbi
Communications, 1994), p. 652.
18. Charles More, “A New Pope,
a New Primate and a New Life for Christianity” (The
Telegraph,
March 15, 2013,
http://www.telegraph.co.uk/news/religion/9932996/A-new-Pope-a-new-Primate-anda-new-life-for-Christianity.html).
19.
From the AJCU website stated by John Hurley, JD (president Canisius
College), “Statements on Pope Francis’ Election from Presidents
of AJCU and Jesuit Institutions” (March 14, 2013
http://web.archive.org/web/20150325025014/http://www.ajcunet.edu/news-detail?TN=NEWS-20130314084452).
20.
Harvey D. Egan, Soundings
in the Christian Mystical Tradition (Collegeville,
MN: Liturgical Press, 2010), p. 227.
21. Pope Francis’ speech
to the U.S. Congress in September 2015:
http://time.com/4048176/pope-francis-us-visit-congress-transcript.
22.
Marilyn Ferguson, The
Aquarian Conspiracy (Los
Angeles, CA: J.P. Archer, 1980), p. 57.
23. Sue Monk
Kidd, God’s
Joyful Surprise (San
Francisco, CA: Harper, 1987), p. 56.
24. Sue Monk Kidd, The
Dance of the Dissident Daughter (San
Francisco, CA: HarperCollins, 1996), p. 76.
25. Ibid., pp.
162-163.
26. Brian C. Taylor, Setting
the Gospel Free (New
York, NY: Continuum Publishing, 1996), p. 76.
27. Brennan
Manning, The
Signature of Jesus (Sisters,
OR: Multnomah, 1996, Revised Edition), p. 211.
28. Deborah
Halter, “Whose Orthodoxy Is It? (National
Catholic Reporter, March
11, 2005,
http://natcath.org/NCR_Online/archives2/2005a/031105/031105a.php).
29.
Can be read at:
https://cadeioparliament.files.wordpress.com/2015/10/message-to-pwr.pdf.
30.
David Steindl-Rast, “Recollection of Thomas Merton’s Last Days in
the West” (Monastic Studies, 7:10, 1969).
Posted in: A Global Spirituality, Contemplative Practices, Contemplative Spirituality, Hinduism, Interspirituality, New Age movement, pantheism & panentheism, RESOURCES, Road to Rome, Spiritual Deception, The New Evangelization Tagged: apostasy, Buddhism, catholic church, contemplative prayer, Contemplative Spirituality, desert fathers, Hinduism, Interspirituality, panentheism, parliament of the world religions, pope francis, Ray Yungen, Road to Rome, sue monk kidd, Thomas Merton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.