Av John Caddock
översatt och inlagt med tillstånd
*Vad är Monasticism? Det är en sammanfattande benämning på sådant som rör eremit- och klosterrörelsen, till exempel monastisk spiritualitet. Med monastisk teologi menar man den form av teologi som bedrevs under medeltiden av benediktiner, cistercienser och kartusianer och som nådde sin höjdpunkt med Bernhard av Clairvaux.
DEN ALDRIG SINANDE RECENSIONEN
Föga anade jag när jag började läsa Jesu signatur, vilken tid och ansträngning det skulle ta för att förstå den. Jag är ingen teolog av utbildning. Min bakgrund är inom teknisk ledning inom tillverkning av elektroniska komponenter. Men jag snubblade över något som jag blev övertygad om var mycket farligt och lite förstått.
En läsning räckte inte för att jag skulle förstå Jesu signatur. Jag tyckte att det var som att läsa en bok på ett främmande språk. Jag läser många nya uttryck som kontemplativ bön, centrerad bön, centrering neråt, påsklig andlighet, hemlighetens disciplin, kontemplativ andlighet, fira mörkret, praktisera närvaron, det inre livet, inre integration, ge efter för centret, teoretisk kunskap, andliga mästare, mästare i det inre livet, falska jag och Abba-upplevelsen. 1
Jag stötte också på många författare som jag aldrig läst tidigare, inklusive Kasemann, Burghardt, Merton, Van Breemen, Brueggemann, Moltmann, Nouwen, Küng, Steindl-Rast, Rahner, Kierkegaard och Camus.
Jag var tvungen att läsa boken tre separata gånger innan jag var säker på att jag förstod vad Manning sa. Jag läste den till och med en fjärde gång för ”good measure = bra mått”.
Att läsa den här boken fick mig att läsa ett antal andra böcker och artiklar av och om ledande mystiker/kontemplativa. Jag lärde mig om kärnan i Mannings budskap – centrerad bön.
Till slut kände jag att jag var tvungen att träffa mannen. Jag deltog i en konferens som han höll. Dessutom köpte jag banden från en annan konferens som han ledde och granskade dem. Manning genomförde många uppdrag som talare under många år. Han dog i april 2013 vid 79 års ålder.
Sammantaget tillbringade jag hundratals timmar på att försöka förstå vad Manning sa. Varför gjorde jag det här? Tja, jag började den här studien för att tre kristna ledare som jag känner stödde Brennan Manning i hans bok, ”The Ragamuffin Gospel = Trashankens evangelium”. Dessa män är skärpta, välutbildade, erfarna i tjänsten och chefer för stora verk. Ändå hade jag läst en varnande recension av den boken 2 och jag ville läsa Manning själv.
Jag fortsatte studien för att det jag hittade skrämde mig och för att jag kände att andra behövde varnas. Jag kom till slutsatsen att Brennan Mannings läror är mycket farliga.
Det finns en förförisk egenskap i hans skrifter. Han rapporterar att han brottas med och övervinner rädsla, skuld och psykologiska ”att ge upp” och svårigheter, inklusive alkoholism. Han ger intrycket att han hade en mycket intim relation till Gud och att han hade insikt om en överandlighet. Han mediterade regelbundet och rapporterar att han hade många visioner och möten med Gud. Han var en oerhört begåvad författare som kunde rycka i läsarens känslor samtidigt som han introducerade idéer som läsaren omedelbart skulle förkasta om de inte låg under denna känslomässiga filt.
Han lovar sina läsare att om de tillämpar hans undervisning, kommer de också att få samma intimitet med Gud såväl som frihet från rädsla, skuld och psykologiska ”behov av att ge upp” och svårigheter. Detta är väldigt attraktivt. Mannings recept för att uppnå detta är inte genom traditionell bön och läsning och tillämpning av Bibeln. Snarare är medlet för detta ändamål en blandning av österländsk mystik, psykologi, New Age-rörelsen, befrielseteologi, katolicism och protestantism. Denna blandning kommer inte att leverera intimitet med Gud. Det kommer utan tvekan att leda till speciella känslor och upplevelser. De som utövar Mannings metoder kommer sannolikt att känna sig närmare Gud. Ironiskt nog, i processen kommer de faktiskt att förflytta sig bort från Honom som ett resultat av en förfalskad andlighet.
Vigd till franciskansk präst, hade Manning grader i filosofi och teologi. Han hade utbildning med en klosterordning, som innefattade sju månaders isolering i en ökengrotta. År senare, efter en kollaps i alkoholism, ändrade han riktning och fokuserade på att skriva och tala. Han blev ”persona non grata = EN ovälkommen person” bland den romersk-katolska hierarkin som ett resultat av sitt äktenskap 1982. Han började skriva och tala främst för protestantiska publik.
VAD ÄR KONTEMPLATIV ANDLIGHET
Jesu signatur är faktiskt en grund om vad Manning kallar påsklig andlighet, som förmodas, men inte faktiskt, andlighet centrerad på Kristi liv, död och uppståndelse. Ett annat namn för detta, ett mer exakt sådant, är kontemplativ andlighet. I själva verket är ett helt kapitel en uppmaning att "fira mörkret", 3 och ett annat lär ut om centrerad bön, en österländsk religion, en meditations-teknik som där man tömmer hjärnan på tankar. 4
Manning indikerar att ”Jesu Namnteckning” handlar om radikalt lärjungaskap och autentisk tro. Radikalt lärjungaskap låter bra. Det gör äkta tro också. Tyvärr handlar boken inte om att följa Jesus Kristus eller att tro på honom. Det handlar om att följa "det inre livets mästare". 5
Enligt Mannings uppfattning har många kristna vuxit upp i en hängiven andlighet, som fokuserar "mer på beteende än på medvetande; mer på att göra Guds vilja och utföra de hängivna handlingar som behagar Honom än på att uppleva Gud som Gud verkligen är.” 6 Kontemplativ andlighet, å andra sidan, "betonar behovet av en förändring i medvetandet, ett nytt sätt att se Gud, andra, sig själv och världen", 7 vilket leder till en djupare kunskap om Gud.
Således sätter Manning upp en kamp mellan två synsett på det kristna livet. En han målar upp som traditionell, kall, intellektuell, ritualistisk, känslolös, kärlekslös, likgiltig, okänslig, oattraktiv och besatt. Den andra presenterar han som ny, varm, fri, känslomässig, kärleksfull, omtänksam, känslig, attraktiv och befriande. Samtidigt som han erkänner att det finns en plats för bibelstudier och gemensam dyrkan, hävdar han att nyckeln är att "praktisera närvaron" genom en speciell form av bön som vi kommer att diskutera mer utförligt senare, centrerad bön. Manning skriver:
Häri ligger hemligheten, tror jag, med Jesu inre liv. Kristi gemenskap med Abba i Hans själs inre helgedom förvandlade hans vision av verkligheten, vilket gjorde det möjligt för honom att uppfatta Guds kärlek och omsorg bakom livets komplexitet. Att praktisera närvaron hjälper oss att urskilja Guds försyn i arbetet, särskilt under de mörka timmarna när Jesu signatur spåras i vårt kött. (Du kanske vill prova det just nu. Sänk boken, centrera dig och ge dig själv till Guds ande.) 8
Dagliga andakter som består av bibelstudier, meditation, memorering och traditionella böner är av begränsad betydelse i Mannings kontemplativa andlighet. Hans ersättare – en typ av bön som härrör från österländsk mystik, är det som verkligen är viktigt – Öva närvaron – Centrera ner – Det som verkligen behövs är att frigöra sinnet och ha en existentiell upplevelse med Gud.
URSPRUNGET TILL KONTEMPLATIV ANDLIGHET
Denna rörelse började i den romersk-katolska kyrkan, där det har skett en viktig förändring under de senaste decennierna. Hängiven andlighet är en nedsättande term som myntats av vissa inom den romerska-katolicismen som reagerade mot förkrigstidens kyrka före Vatikanen II, med en hängivenhet till helgon, doktrin, frekvent mottagande av sakramenten och godkända hängivna seder.
Vissa romerska-katoliker började förespråka den "nya teologin", 9 som Francis Schaeffer varnade för i sin klassiker ”The God Who is There = Guden som är där”. Schaeffer pekade på Hans Küng och Karl Rahner (båda inflytelserika när det gäller att forma Mannings åsikter) och Teilhard de Chardin som de ledande progressiva tänkarna som följde på Heideggers väg, den existentialistiska filosofen.
För den nya teologin eller nyandligheten är språket alltid en fråga om personlig tolkning, och därför kan Bibelns språk användas som ett fordon för kontinuerliga existentiella upplevelser. En given vers har tusentals olika tolkningar eftersom varje person har ett möte med Gud. Skriften blir nu en utlösande anordning för mystiska upplevelser snarare än en källa till sund doktrin.
Schaeffer varnade för att om de "progressiva" befäste sin position inom den romersk-katolska kyrkan, skulle de ha både dess organisation och språkliga kontinuitet till sitt förfogande. De skulle då vara i positionen att förse samhället med en oändlig serie av religiöst motiverade "godtyckliga absoluta värden" som tillämpar vilken sociologisk eller psykologisk teori som helst efter eget gottfinnande.
Schaeffer förutspådde att den nya teologin skulle leda till mystik. Karl Rahner visade sanningen i Schaeffers förutsägelse när Rahner skrev: "Framtidens kristna kommer att vara en mystiker eller så kommer han eller hon inte att existera alls." 10
DE NYA MUNKARNA
I ”Jesu namnteckning” citerar Manning katolska helgon, medeltida mystiker och munkar, inklusive Charles de Foucauld, Francis De Sales, Meister Eckhart, Teresa av Avila och Katarina av Siena. De mest citerade källorna är en del av gemenskapen av romersk-katolska präster som är avgörande för att främja modern kontemplativ andlighet: Thomas Merton, Anthony De Mello, William Shannon, Henri Nouwen, Peter Van Breemen, William Reiser, David Steindl-Rast och Basil Pennington. Även om ordet kontemplation för tankarna till ett klosterliv tillägnat pence och instängt inom klostrets väggar, så är det inte så med dessa nya munkar. 11
De nya munkarna kritiserar kristendomens nuvarande tillstånd genom att hävda att eftersom Gud är helig och är en "helt annan", kan han inte definieras av doktrinsystem. De hävdar att västerländsk rationalism har krossat kunskapen om Gud och att vi måste återvända till en mer intuitivt mottagen kunskap. Vi måste gå bortom intellektet, bortom doktrinen och bortom ord till en djupare förening med Gud. Deras skrifter innehåller ganska komplicerade diskussioner om varelsens natur och delar gemensamma teman om universalitet, mystisk förening med Gud genom kontemplation (ordlös "bön"), social rättvisa och icke våld.
De nya munkarna hävdar att alla religioner bör fördjupa sig i myterna om deras tradition eftersom det finns kraft i traditionens "kollektivt omedvetna" 12 för att forma upplevelsen av dess anhängare. Så för den nye munken har användningen av bibliskt språk stor kraft inom den kristna traditionen. Till exempel är kallelsen till frälsning 13 faktiskt en uppmaning till en transformation av medvetandet för att psykologiskt väckas till enheten och enheten i hela skapelsen. För de nya munkarna använder alla religioner på sin djupaste mystiska nivå myt och symbol för att säga samma sak.
De nya munkarna tror att vi föds in i en dualitet mellan jaget (egot) och enhet (varandet). Egot drivs av rädsla för döden och alienation och är källan till allt lidande och sårbarhet. Syndafallet, en mytisk berättelse, har en djupare mer "universell sanning", som är avsedd att kasta ljus över nuvarande mänskliga erfarenheter. Vi har fallit från enhet och harmoni i paradiset till alienation och en känsla av separation. Vi måste helt enkelt inse att klyftan som tycks skilja "syndig" mänsklighet från en rättfärdig Gud aldrig har funnits; vi är och har alltid varit ett med Gud. För de nya munkarna är detta Guds villkorslösa kärlek och nåd.
Thomas Merton, som ofta citeras av Manning, är de nya munkarnas föregångare. Efter att ha accepterat så mycket av den nya teologin, förblev Merton involverad i den romersk-katolska kyrkan endast genom en tunn bekräftelse av en Gud i naturen och en vördnad för tradition. Han populariserade Jungiansk psykoterapi i sina skrifter om andligt helande, och instämde i Jungs mytiska perspektiv på bibliska doktriner.
Merton reste till Asien i en strävan efter att omdefiniera vad att vara munk innebar och fann det i buddhistiska och hinduiska läror. Där upptäckte han stora likheter mellan klosterkontemplation och österländsk meditation och fastställde att de båda var i kontakt med samma mystiska källa. Han kände att betoningen på erfarenhet och inre transformation snarare än doktrin skulle vara den ekumeniska mötesplatsen mellan öst och väst.
Merton förespråkade att kontemplationspraxis skulle flyttas från dess marginella användning av endast de katolska munkarna bakom klosterväggarna till en bredare användning av gemene man. Dedikerad till medborgerliga rättigheter, antikrigs- och befrielseaktivism kom han att kalla sina med-aktivister för "sanna munkar". I ”Jesu namnteckning” ekar Manning exakt teman om kontemplativ andlighet. Det verkar som att hans avsikt var att ge protestanter vad Thomas Merton förde med sig till många romerska-katoliker.
KONTEMPLATIV ANDLIGHET FRÄMJAR UNIVERSALISMEN
Både den nya teologin och den kontemplativa andligheten betonar ekumeniken. Hans Küng (vars bok ”On Being Christian = Om att vara kristen”, Manning säger är "den mest kraftfulla bok förutom Skriften som han någonsin har läst") 14 är författaren till dokumentet "Declaration of a Global Ethic = Deklarationen om global etik", som personifierar strävan mot religiös pluralism bland progressiva. Dokumentet, avsett att vara en överenskommelse mellan världens religioner, innehåller inte ordet Gud, förklarar Küng "eftersom det skulle utesluta alla buddhistiska och många tros-grupper med olika syn på Gud och det Gudomliga." 15
De flesta evangelikala är bekanta med ekumenik endast inom kristendomen. Men de som håller fast vid den nya teologin och mer uttryckligen de som håller fast vid kontemplativ andlighet tror på en ekumenik som inkluderar icke-kristna religioner och alla "tros-grupper". Detta är ett logiskt steg för dem som skiljer sig från Skriftens evangelium och som antar åsikten att alla är/blir frälsta (universalism).
Eftersom universalism traditionellt inte har tilltalat många evangelikaler, och Manning försöker nå dem, gör han inga flagranta uttalanden som förespråkar det. Han visar dock att han verkligen är en universalist på två sätt.
För det första tror de människor som Manning gillande citerar på universalism. David Steindl-Rast är en romersk-katolsk präst som främjar kontemplativ teologi. I en artikel från 1992 sa han: "Föreställ dig de stora religiösa traditionerna som är arrangerade på omkretsen av en cirkel. I sin mystiska kärna säger de alla samma sak, men med olika betoning.” 16 Manning citerar honom gillande två gånger i ”Jesus Namnteckning”. 17
De nya munkarna använder ofta termen "villkorslös kärlek" för att uttrycka universalitet. Deras strävan till en meditationsupplevelse bortom ord, bortom tankar för att till fullo uppleva en kärleksfull gudom, missar helt att bortsett från tron på Kristus för evigt liv, kan det inte finnas någon adekvat diskussion om att uppleva Guds kärlek.
Matthew Fox, citerad gillande i Mannings böcker ”Lion and Lamb = Lejon och Lamm” 18 och ”A Stranger to Self-Hatred = En främling till själv-hat”, 19 är en bannlyst katolsk präst och en kontemplativ. Han ger oss ytterligare ett exempel på universalismen hos de kontemplativa som Manning citerar:
Gud är en stor underjordisk flod, och det finns många brunnar in i den floden. Det finns en taoistisk brunn, en buddhistisk brunn, en judisk brunn, en muslimsk brunn, en kristen brunn, en gudinna brunn, de infödda brunnarna – många brunnar som människor har grävt för att komma in i den floden, men vänner, det finns bara en flod; vishetens levande vatten. Alla av oss måste gå ner i en brunn idag; vi måste alla göra andlig övning för att finna gudomlighet. Men oavsett om du är buddhist, eller kristen eller sufi eller judisk, när du gör ditt arbete, kommer du till samma visdomskälla. 20
Merton säger att man kan arbeta inom de kristna traditionerna men se universalism som den bredare sanningen:
Det kontemplativa har en enhetlig vision och upplevelse av den enda sanningen som lyser fram i alla dess olika manifestationer. . . Han ställer inte dessa partiella åsikter i motsats till varandra, utan förenar dem i en dialektik eller en insikt om komplementaritet. 21
För det andra gör Manning uttalanden som antyder universalism. Till exempel säger han att kontemplativ andlighet "ser på den mänskliga naturen som fallen men återlöst - felaktigt men i huvudsak bra." 22 För Manning betyder Kristi liv, död och uppståndelse att alla är återlösta. Det finns inget att göra för att vinna Guds liv. Alla har redan det:
Han har en enda, obeveklig hållning mot oss: Han älskar oss. Han är den enda Gud som människan någonsin har hört talas om som älskar syndare. Falska gudar – gudarna för mänsklig tillverkning – föraktar syndare, men Jesu Fader älskar alla, oavsett vad de gör. Men detta är förstås nästan för otroligt för att vi ska acceptera. Icke desto mindre står reformationens centrala bekräftelse: Utan vår förtjänst, utan genom hans barmhärtighet, har vi återställts till en rätt relation med Gud genom hans älskade Sons liv, död och uppståndelse. Detta är de goda nyheterna, nådens evangelium. 23
Manning säger att Gud älskar "alla". Han talar här inte bara om den medkänsla Gud har för världen, som fick honom att sända sin Son att dö för oss (Joh 3:16). Han säger att Gud redan har återställt alla människor till en rätt relation med honom. Lägg märke till att han först säger "han älskar oss" och sedan "han älskar alla." Tydligen inkluderar "oss", första person plural pronomen, i detta sammanhang alla.
Sedan, i samma sammanhang fortsätter Manning att säga att "vi har återställts till en rätt relation med Gud." "Vi" som nämns här är samma grupp som "alla" som nämndes tidigare. Alla har återställts till en rätt relation med Gud. Manning vill att vi ska övervinna vår psykologiska dimma så att vi kan inse det. De goda nyheterna är att alla redan är frälsta. Den bibliska synen att alla är förlorade och att först när en person litar på Jesus Kristus som Frälsare går han över från döden till livet (Joh 5:24) är främmande för Manning och kontemplativa.
Det sista kapitlet i ”Jesu namnteckning” handlar helt och hållet om en uppenbarelse, som Manning ska ha fått från Gud om den slutliga domen. Illustrationen nämner några av de mest avskyvärda männen genom tiderna, inklusive Adolf Hitler, Joseph Stalin, Idi Amin och Saddam Hussein, och antyder att alla av dem, ja alla som någonsin har levt, kommer att komma in i himlen. 24
Det bör dock noteras att det finns uttalanden i ”Jesu namnteckning”och i andra kontemplativa skrifter som lätt kan misstolkas för att antyda att det bara finns frälsning för dem som tror på Jesus. Till exempel skriver Manning, "I någon annan stor världsreligion är det otänkbart att tilltala den allsmäktige Gud som 'Abba'." Han stödjer sedan denna punkt genom att gillande citera Peter Van Breemen:
Många fromma muslimer, buddhister och hinduister är generösa och uppriktiga i sitt sökande efter Gud. Många har haft djupa mystiska upplevelser. Men trots sitt omätliga andliga djup lär de sällan eller aldrig lära känna Gud som sin Fader. Sannerligen, intimitet med Abba är en av de största skatterna som Jesus har gett oss. 25
Det är viktigt att inse att när kontemplativa talar om att känna Gud som Fader eller Abba, syftar de inte på förnyelse. De syftar på att uppnå en nivå av intimitet med Gud, "intimitet med Abba." De ser alla människor som himmelska bundna. Problemet för dem är att bli en mystiker vars erfarenhet av Gud förvandlar livet och därmed världen. Deras slutmål är att inleda en ny värld.
Det finns uttalanden i ”Jesu namnteckning” som också kan misstolkas. Han fördömer "billig nåd" 26 och säger
I sista hand är tro inte summan av våra övertygelser eller ett sätt att tala eller ett sätt att tänka; det är ett sätt att leva och kan artikuleras adekvat endast i en levande praktik. Att erkänna Jesus som Frälsare och Herre är meningsfullt i den mån vi försöker leva som han levde och ordna våra liv efter hans värderingar. Vi behöver inte teoretisera om Jesus; vi behöver göra honom närvarande i vår tid, vår kultur och våra omständigheter. Endast ett sant utövande av vår kristna tro kan verifiera vad vi tror. 27
Manning talar dock inte om frälsning från helvetet. Han talar om befrielse från rädsla och skam. Han talar här om att komma till en intim kunskap om Gud i ens erfarenhet, inte om hur vi får evigt liv genom biblisk frälsning.
CENTRERANDE BÖN
Som nämnts ovan är nyckeln till andlighet, enligt Manning, en speciell typ av bön, som han kallar "kontemplativ bön" eller "centrerad bön." För den oinvigde kanske detta inte verkar olycksbådande. Det kan låta som vad Gud kallar oss att göra i sitt ord. Det är det inte. Det är olycksbådande. Det är en praxis som härrör från österländsk mystik.
Manning skriver, "Den kontemplativa bönens uppgift är att hjälpa mig att uppnå den medvetna medvetenheten om den villkorslöst kärleksfulla Gud som bor inom mig." 28 Han säger också, "Vad mästare i det inre livet rekommenderar är disciplinen att "centrera ner" genom hela min dag." 29
Manning försöker avvärja anklagelsen om att centrerad bön kommer från österländsk mystik och New Age-rörelsen genom att säga:
En enkel metod för kontemplativ bön (ofta kallad "centrerande bön" i vår tid och förankrad i den västerländska kristna traditionen av John Cassianus och ökenfäderna, och inte, som vissa tror, i österländsk mystik eller New age-filosofi) har fyra steg. 30
Han instruerar i praktiken läsaren att centrera sin bön, vilket är en typ av kontemplativ ordlös "bön", en teknik som involverar andningsövningar och skandering av ett heligt ord eller en helig fras. Manning börjar "det första steget i tron är att sluta tänka på Gud vid bönetillfället"! 31 Vilket bibliskt stöd finns det för denna idé?
Det
andra steget, enligt Manning, är att "utan att röra på dina
läppar, upprepa det heliga ordet [eller frasen] inåt, långsamt och
ofta." 32 Återigen,
var finns det bibliska stödet för denna praxis? Ingen citeras,
eftersom ingen existerar.
Det tredje steget handlar om vad man
ska göra när oundvikliga distraktioner kommer. Svaret är att ”helt
enkelt återgå till att lyssna till ditt heliga ord . . . återvänd
försiktigt till ditt heliga ord." 33
Slutligen, "efter en tjugominuters period av bön [vilket Manning rekommenderar två gånger dagligen] avsluta med Herrens bön, en favoritpsalm eller några spontana lovord och tack." 34 Även om han inte säger hur länge denna avslutande recitation eller spontana ord kan pågå, verkar det som om han bara förväntar sig att detta kommer att vara en minut eller två, eftersom Herrens bön och de flesta psalmerna är korta och lätta att läsa på en minut eller så.
Denna avslutande recitation verkar vara en eftertanke, något som lagts in för att få "bönen" att verka kristen. Ändå är även denna fjärde del bibliskt misstänkt. Jesus sa: "Men när ni ber, använd inte fåfänga upprepningar, som hedningarna gör" (Matt 6:7). Varje rutin-bön som upprepas varje bönestund kommer snart att falla in i kategorin "fåfäng upprepning", även om det är Skriften. Herrens bön är ett exempel på hur vi bör be som Jesus gav när han sa "använd inte fåfänga upprepningar" (Matt 6:7).
Instruktionen använder en udda jargong som det "falska jaget" och "egots korsfästelse" och en nyfiken blandning av andliga och psykologiska termer. För att förstå hans språk behöver man göra en större mer uppriktig överblick över centrerad bön. 35
Kapitel sju har titeln "Fira mörkret" (en titel som definitivt inte bara är obiblisk utan till och med antibiblisk; mörker presenteras alltid negativt i Skriften (se till exempel 2 Kor 6:14; Ef 5:8, 11, 1 Tess 5:4-5; 1 Joh 1:5-10); Manning citerar försoningsavvisaren, Alan Jones, skriver "egot måste gå sönder och detta är som att gå in i ett stort mörker Utan en sådan kamp och lidande kan det inte finnas någon rörelse i kärleken." 36 Han fortsätter:
Med egot rensat och hjärtat renat genom den mörka nattens prövningar är det inre livet hos en autentisk lärjunge en dold, osynlig affär. Idag verkar det som att Gud kallar många vanliga kristna till denna rytm av förlust och vinst. Hungern jag möter över hela landet efter tystnad, ensamhet och centrerad bön är Kristi Ande som kallar oss från grund till djup. 37
I centrerad bön blir ordet synd ett religiöst ord kopplat till en metod för psykologisk terapi, och den bibliska presentationen av sann moralisk skuld utelämnas. 38 Det är ett system som är helt öppet för manipulation av uppfinnarna som känner friheten att använda det bibliska språket på vilket sätt som helst. Manning försöker ge den traditionens giltighet genom att säga att den är rotat i katolskt klosterbruk sedan 400-talet.
Resultatet av denna mystiska praktik är att utövaren blir mindre intresserad av objektiv andlig kunskap som finns i Bibeln och mer intresserad av den subjektiva upplevelsen, som hittas genom centrerad bön. Detta kan förklara den antagonistiska inställningen till traditionella former av tro. Manning talar om "flera lokala kyrkor som han har besökt, där religiositet har drivit Jesus till gränserna för det verkliga livet och störtat människor i upptagenhet av sin egen personliga frälsning." 39
Naturligtvis kräver centrerad bön inget som helst intresse för den egna personliga frälsningen eftersom det förutsätter att alla redan är frälsta. Det är vad vi upptäcker när vi "centrerar oss". Mannings inställning till Bibeln tycks vara markant annorlunda än alla som har en hög aktning för den som själva Guds Ord:
Jag är djupt bedrövad över vad jag bara kan kalla i vår kristna kultur för avgudadyrkan i Skriften. För många kristna pekar inte Bibeln på Gud utan Gud själv. Med ett ord — bibliografi. Gud kan inte begränsas inom pärmarna på en läderinbunden bok. Jag utvecklar ett otäckt utslag kring människor som talar som om bara granskning av dess sidor kommer att avslöja exakt hur Gud tänker och exakt vad Gud vill. 40
I ”Jesu namnteckning” citerar Manning sällan Skriften. Varför skulle han det, när den verkligt viktiga kunskapen om Gud kommer från hans erfarenhet av centrering och inte från Bibeln? Kom ihåg "Gud kan inte vara instängd inom pärmarna på en läderinbunden bok." Även om Manning skulle erkänna att vissa elementära sanningar om Gud kan hittas genom att läsa Bibeln, kommer intim kunskap om Gud endast genom centrerad bön. 41
SLUTSATS
Manning talar mycket om Guds nåd och kärlek, men dessa värdefulla bibliska begrepp ersätts faktiskt av vaga föreställningar om helhet genom en österländsk religiös meditationsteknik, Centrerande bön. Många kontemplativa hävdar att detta utgör den andliga resan och är samma process som att integrera det medvetna med det omedvetna som beskrivs av Jungiansk psykoterapi. Manning har omtolkat några av de mest avgörande bibliska sanningarna som synd och förlåtelse.
Det ironiska är att ett tydligt bibliskt evangelium, som om det tros vara sant, kommer att ge en försäkran som har verkligt djupgående psykologiska fördelar. Det finns ingen plats för centrerande bön i lärjungaskap. Meditation är att vara i Guds ord, inte på ingenting.
Kontemplativ andlighet är farlig. Kristna ledare borde varna sitt folk för det. De som är intresserade av en heltäckande biblisk förståelse av sann biblisk andlighet och av Jesu Kristi evangelium bör varnas för att Brennan Manning reste på en helt annan väg och tog med sig otaliga människor.
För att beställa kopior av Brennan Mannings "New Monks" & Their Dangerous Contemplative Monasticism click here
Slutnoteringar:
1.
Brennan Manning, The
Signature of Jesus (Sisters,
OR: Multnomah Books, 1996 edition). See pp. 209-27, 218, 94, 115-36,
185-96, 216, 137-58, 58-59, 58, 94, 94, 170, 102, 111, 112, 30, 29,
219, 94, 224, 224, 231, 65, and 168 respectively.
2 Reviewed by
Robert N. Wilkin in the Journal
of the Grace Evangelical Society,
Autumn 1994, pp. 74-75.
3. The
Signature of Jesus,
op. cit., pp. 131-150. Manning tells of literally sitting in a dark
room with one solitary spotlight shining on a crucifix (p. 46):
“Prostrate on the floor, I whisper, ‘Come, Lord Jesus’ over and
over.”
4. Ibid., pp. 195-212
5. Ibid., p. 89.
6.
Ibid., p. 201.
7. Ibid.
8. Ibid., p. 90.
9. Schaeffer
seems to have used the term broadly to avoid clumsiness in his
discussion of how modern shifts in philosophies have effected
theology. The expression “new theology,” as Schaeffer uses it,
encompasses neo-orthodoxy, strongly rationalistic liberal theology,
theologies following Kierkegaard’s leap of faith, and theologies
following in the footsteps of the religious existentialism of
Heidegger. Since Manning and the contemplatives drink from all of
these fountains, I have used this expression.
10. John B.
Healey, “The Journey Within” (America,
February 19, 1994).
11. I coined this term since these priests
promote mysticism for the common man through the use of their
interpretation of monastic ideas and meditation. For them every man
should be a mystic and every man should be a true monk. A “true
monk” is a social activist.
12. This term is from Carl Jung,
whose teaching is highly influential to the New Monks. Manning also
favorably cites him in The
Ragamuffin Gospel,
p. 173 (2005 ed.) and Abba’s
Child,
p. 44 (2002 ed.). Jung, a psychologist who was a disciple of Freud,
believed one could become whole by integrating the unconscious with
the conscious; however, this process requires embracing the darkness
of the unconscious. Jung was known to even use occultic techniques to
facilitate this.
13. A further example of how biblical language
and themes are distorted by the New Monks is found in the writings of
Alan Jones (who calls the doctrine of the atonement a vile doctrine
in his book Reimagining
Christianity),
favorably cited by Manning in The
Signature of Jesus,
pp. 14, 132, 141, 184 and in Abba’s
Child,
p. 55.
14. The
Signature of Jesus,
op. cit., p. 153.
15. John R. Coyne, Jr., “Ultimate Reality in
Chicago” (National
Review,
October 4, 1993).
16. David Steindl-Rast, “Heroic Virtue”
(Gnosis, Summer, 1992).
17. The Signature of Jesus, op. cit.,
pp. 196, 199.
18. Lion
and Lamb (p.
135).
19. A
Stranger to Self-Hatred (pp.
113, 124).
20. Matthew Fox, “In honor of Dr. Howard Thurman”
(Creation
Spirituality,
Spring 1997,
http://creationspiritualitymag.org/wp-content/uploads/1997/02/vol-13-howard-thurman.pdf).
(Fox believes that the “second coming” of the Cosmic Christ, an
awakening to mysticism, will usher in a global renaissance that can
heal Mother Earth and save her by changing human hearts and
ways.)
21. Thomas Merton, Contemplation
in a World of Action (Garden
City, NY: Doubleday & Co., Inc., 1965), pp. 207-208.
22. The
Signature of Jesus op.
cit., p. 118 (this is italicized in original).
23. Brennan
Manning, The
Ragamuffin Gospel (Sisters,
OR: Multnomah Books, 2005 ed.), p. 20. See also his approving
citation on the previous page of Fyodor Dostoevsky’s suggestion
that God will accept into heaven sinners of every stripe (drunkards,
weaklings, vile beings), including those who have taken the mark of
the beast. The latter is a direct contradiction of Revelation
14:9-11. The former is only true of those who have been washed in the
blood of Christ by faith. Yet Dostoevsky and Manning put no qualifier
on which sinners get into heaven. All go to heaven.
24. In a
1995 sermon given at Greenbelt Seminars in Sheffield, England, titled
“In Bed with God” (what kind of title is this!), Manning says,
“Do you see why the revelation of Jesus on the nature of God is so
revolutionary? [Do you see] why no Christian can ever say one form of
prayer is not as good as another or one religion is not as good as
another?” If all religions are equally good, then universalism must
be true.
25. The
Signature of Jesus,
p. 158. Manning indicates that our “mission” is “building the
new heavens and the new earth under the signature of Jesus” (p.
180). While this is a startling claim for those who know the biblical
promise that it is God who will introduce the new heavens and the new
earth (e.g., Rev 21:1ff.), it is consistent with the emphasis of
contemplatives.
26. The
Signature of Jesus,
op. cit., pp. 112, 121, 134, 172.
27. Ibid., p. 33.
28.
Ibid., p. 197.
29. Ibid., p. 89.
30. Ibid., p. 203.
31.
Ibid., p. 198.
32. Ibid., p. 204.
33. Ibid.
34.
Ibid.
35. To understand how the contemplatives view these terms,
read Cynthia Bourgeault’s article “From Woundedness to Union”
(Gnosis,
Winter 1995, pp. 41-45).
36. The
Signature of Jesus,
op. cit., p. 139.
37. Ibid., p. 142.
38. Manning gives us
better insight into the contemplatives’ view of sin in his
book Abba’s
Child (Colorado
Springs, CO: NavPress, 2002 ed.), pp. 153-154.
39. The
Signature of Jesus,
op. cit., p. 178.
40. Ibid., p. 174.
41. In his first
chapters of an earlier book, Gentle
Revolutionaries,
Manning indicates that we all have seven “centers,” three bad
(security, sensation, and power) and four good (love, acceptance,
self awareness, and unitive). The unitive center is the “highest
level of consciousness” (p. 104). None of this, of course, is found
in the Bible. It is all consistent with centering prayer and
contemplative spirituality, neither of which depends on being
anchored in the Word.
Posted in: Contemplative Practices, Contemplative Spirituality, RESOURCES, The Ancient Mystics Tagged: abba's child, Brennan Manning, contemplative, Contemplative Spirituality, Henri Nouwen, john caddock, meditation, monasticism, mysticism, new monks, ragamuffin gospel, Signature of Jesus, spiritual formation, Thomas Merton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.