tisdag 30 april 2024

Hur vi stärker tron hos våra barn och barnbarn med 5-minuters samtal

Av T. A. McMahon översatt och inlagt med tillstånd från LighthouseTrails

Ty av sådana är Guds rike ”svenska bibeln = Ty sådana hör Guds rike till”.

Idén till det här häftet kom från min kärlek till och erfarenhet av att undervisa unga människor, vilket har inkluderat undervisning i barnkyrka, söndagsskola i andra och tredje klass, bibelklass i mellanstadiet, ”Vacation Bible School Bibelskola under lovdagar” och säkerligen mina egna fem barn.

Min kallelse i Herren har dock i första hand varit apologetik (d.v.s. att skriva till försvar för tron – 1 Petr 3:15). För det ändamålet gjorde Herren nådigt det möjligt för mig att arbeta med Dave Hunt tills Herren tog hem honom. Det var ett enastående privilegium och en ständig lärandeupplevelse under fyrtio år av mitt liv. Trots det har mitt livs innerliga glädje varit att undervisa unga människor. Jag gillar särskilt de tidiga betygen.

Tanken på att undervisa andra och tredje klassare kan för vissa verka skrämmande. Mitt svar är detta: "Om du kan lära den gruppen kan du lära vem som helst." Jag säger det av anledningar som många kanske inte förstår.

De vanligaste reaktionerna är att barnen inte kan förstå lärorna, doktrinerna är för komplexa eller att de inte kan relatera till de flesta religiösa begreppen. Många tänker så men vi får den idén från Skriften. Låt mig förklara: Först och främst kan ett barn förstå det enkla evangeliet. Om det inte är fallet när det gäller barn, hur är det då med Timothy som undervisades av sin mormor Lois och av sin mor Eunice?

Och att du [Timoteus] från barnaåren har känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning genom tron på Kristus Jesus. (2 Tim 3:15)

För det andra presenteras evangeliet i Guds ord på mycket tydliga och enkla sätt. Tänk på upplevelsen av den filippiske fångvaktaren. Han ropade i desperation till Paulus och Silas:

Vad måste jag göra för att bli frälst? (Apg 16:30)

Deras svar gjorde det mycket förståeligt vad fångvaktaren skulle göra. Det var knappast komplicerat:

Och de sade: "Tro på Herren Jesus Kristus, så skall du bli frälst och ditt hus." (v. 31)

Att han blev frälst krävde att han trodde på Herren Jesu Kristi person. Vi får inte detaljerna i evangeliets budskap som presenteras för fångvaktaren (som ändå förkunnas kontinuerligt genom hela Guds ord). Ändå antyds evangeliet verkligen i nästa vers:

Och de talade till honom Herrens ord och till alla som var i hans hus. (v. 32)

Vi kan vara säkra på att ingenting utelämnades angående det väsentliga i evangeliet som det presenterades för honom och för varje medlem i hans hushåll. Återigen, det var inte komplicerat.

Sådana reaktioner på att undvika att undervisa barn kan också bero på brist på faktisk undervisningserfarenhet. Att inte ha gjort det kan skapa felaktiga intryck om det. Å andra sidan, när du lär barnen evangeliet, inser du snart hur lätt de kan förstå det, för att inte tala om hur glada de blir när de får veta om Guds kärlek till dem och vad han har gjort för dem! Och det sker väldigt snabbt.

[Jesus] sade till dem: "Låt barnen komma till mig och förbjud dem inte; ty sådana hör Guds rike till." (Mark 10:14)

Markarbete

En av mina stora glädjeämnen är som sagt att lära barn. Och som du kommer att läsa tror jag att det är viktigare att lära dem idag än det någonsin varit i kyrkans historia. Mitt tvång att skriva det här häftet var baserat på min forskning och mitt arbete inom området biblisk apologetik. Jag blev skarpt medveten om att Guds motståndare, demonerna och hans fysiska anhängare har riktat in sig på barn som mycket sårbara när det gäller att främja sina antikristliga-planer. Förutom världens influenser har det blivit uppenbart i vårt utbildningssystem ända ner till våra förskoleåldern.

Det du kommer att läsa är ett av sätten att motverka lögnerna som tar över den kommande generationens hjärtan och sinnen. Jag hoppas att de föreslagna diskussionerna kan vara användbara för en pånyttfödd morförälder och hans eller hennes barnbarn eller en troende förälder och hans/hennes barn. Det jag delar är inte en klassrumssituation. Det är en undervisning på språng, en "fånga-som-fångst-burken" typ av strävan, och den kretsar kring konversationer fokuserade främst på evangeliet.

Även om innehållet i samtalet måste göras lätt att förstå vad gäller evangeliets väsentliga sanningar, är det absolut nödvändigt att den inblandade vuxen förstår vad ett barn måste veta och göra för att bli frälst. Det ska alltid vara en en-till-en-interaktion mellan den vuxne och barnet, målet är att den vuxne kan höra direkt från barnet vad han eller hon personligen tror på. Detta en-mot-en-tillstånd rekommenderas för att undvika distraktioner för barnet, oavsett om de kommer från syskon eller vänner eller från att ett barn helt enkelt härmar vad ett annat säger. Målet är att lära sig vad det enskilda barnet verkligen tror på.

Baserat på mina egna erfarenheter är de svar som barnet ger i denna presentation troliga svar. Min förhoppning är att de ger möjligheter att hjälpa barnet att klargöra vad det faktiskt tror på. Det initiala målet med förhöret är att hjälpa barnet att formulera vad han eller hon förstår om att vara kristen. Jag rekommenderar att samtalen äger rum ofta och helst inte vara längre än fem minuter. (Tiden kan naturligtvis anpassas efter barnets förmåga att behålla koncentrationen.) Upprepning uppmuntras! Jag försöker engagera mitt barnbarn i ett relativt kort samtal när vi träffas.

Ge mig fem!

Det börjar med en "ge mig fem" - inte som i en ”high five = en hand med fem fingrar i luften” (som alla barn älskar att göra) utan som "ge mig fem minuter." Mina egna barnbarn är i åldern från två till fjorton. Jag får träffa den tioåriga pojken och den trettonåriga flickan varannan vecka eftersom de bor i en närliggande stad. Mina två andra barnbarn bor ganska långt från mig, så jag låter min son genomföra samtalsprocessen med sina pojkar. Ibland kan jag till och med ha det här "stärkande" samtalet med varje barnbarn via telefon.

Eftersom detta är ett pågående arbete säger jag till dem att jag behöver deras hjälp (vilket jag verkligen gör!) för att försöka förstå vad barn i deras ålder tror om Jesus, och jag vill börja med dem. Som jag hoppas att ni kommer att inse är dessa samtal först och främst centrerade på Jesus och hans kärlek till barn.

"Jesus älskar mig det vet jag, för Bibeln säger mig det," och "Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord" är fantastiska påminnelser om Kristi kärlek som man borde tala om (och kan till och med sjungas på olika gånger) under de pågående samtalen. En bra fråga att börja med är: "Hur vet du att Jesus älskar dig?" och sången/psalmen ger det bästa och enda sanna svaret: Bibeln säger mig det.

Vad Jesus vill att våra barn ska veta

I början av samtalet förklarar jag att en kristen är någon som följer Jesus, vilket väcker frågan: "Är du en kristen?" De flesta av barnen svarar "ja". Jag frågar sedan de äldre: "Vad är du för kristen?" Jag förklarar kort att det finns många olika sorters kristna, och att de inte alla tror på samma saker. Jag uppmuntrar de äldre barnen att hänvisa till sig själva som "bibliska kristna", vilket betyder att deras kristendom är baserad på det som lärs ut i Bibeln snarare än de religiösa idéer som folk hittar på.

Efter att jag fått svaret att barnet är "kristet" frågar jag;hur han/hon blev kristen. De vanligaste svaren jag hör är "Ja, för att min familj är kristen", "Jag går i en kristen skola", "Mina vänner är kristna", "Jag tror på Gud", "Jag går i kyrkan" eller " Jag är med i en kristen ungdomsgrupp.” Det är verkligen förvånande hur många av svaren det är som inte stämmer överens med den bibliska läran om hur man blir kristen.

Trots det, och hur felaktiga deras svar än är, ger det stora möjligheter där samtalet kan användas för att introducera vad Bibeln lär om hur man blir en pånyttfödd kristen. Samtalet ger också ett bra tillfälle att förklara för barnet, att bli kristen har att göra med vad han eller hon tror, och det måste börja med vad han/hon tror om Jesus.

Så min första fråga är vad han eller hon tror om Jesus Kristus. Kom ihåg att det här är ett pågående arbete och jag vet aldrig vad jag kan förvänta mig, så jag ger dig bara potentiella "exempel" här. Svaren jag får främjar nästan alltid några bra diskussioner och ger mig möjlighet att hjälpa barnet att formulera sin tro genom att tillhandahålla biblisk information. Det måste dock göras utan att lägga ord i barnets mun. Målet är att underlätta barnets förståelse.

Efter detta blir målet med dessa diskussioner att komma fram till fyra bibliska sanningar om Jesus som barnet behöver förstå:

1) Jesus är Gud.

2) Jesus blev en människa som oss för att betala det eviga straffet för mänsklighetens synder.

3) Jesus älskar alla.

4) Jesus, som var syndfri, var den ende som kunde betala straffet för allas synder, vilket han gjorde genom sin död, begravning och uppståndelse.

If the child’s answers are not true to the Word of God, or he’s a bit confused, or if he has no answers, the adult can introduce him to what he needs to believe about Jesus according to the Bible. The answers taught must be simple, and, as stated above, they must contain the four biblical truths about Jesus.

Om barnets svar inte stämmer överens med Guds ord, eller om han/hon är lite förvirrad, eller om han/hon inte har några svar, kan den vuxne introducera honom/henne för vad han behöver tro om Jesus enligt Bibeln. Svaren som lärs ut måste vara enkla, och, som nämnts ovan, måste de innehålla de fyra bibliska sanningarna om Jesus.

Ett samtal om synd

Det samtalet bör leda till en diskussion om huruvida barnet erkänner sitt eget tillstånd som syndare eller inte. Det bör följas av om han/hon förstår vad synd är och vad det innebär att synda. Låt honom/henne ge dig ett exempel på en synd som han/hon har begått. Om han/hon inte är säker är en bra fråga att ställa honom/henne om han/hon någonsin har varit olydig mot sin mamma eller pappa.

Efter att ha etablerat sitt tillstånd som syndare, behöver barnet nu förstå sitt tillstånd inför Gud: att hans/hennes synd har skiljt honom/henne från Gud och att endast Jesus kan rädda honom/henne från straffet för hans/hennes synder. Nästa fråga till barnet som jag ställer är: "Vet du vad straffet för synd är?" Jag förklarar alltså att Bibeln säger att utan att Jesus betalar straffet, skiljer synden syndaren från Gud för alltid.

Informera barnet om att Gud är en helig Gud och att himlen är en helig plats dit synd inte kan komma in. Gud kan inte tillåta någon med syndens fläck på sin själ att vara med honom i himlen. Syndens lön är döden, vilket betyder separation, där våra kroppar dör och vi är separerade från Gud för all evighet (Rom 6:23). Eftersom varje person har syndat, förklara att våra synder hindrar oss från att någonsin komma in i himlen och vara med Gud. Den eviga separationen från Gud kallas helvetet, en plats av totalt mörker och ensamhet. Det är straffet för synd.

I själva verket saknar därför hela mänskligheten hopp om att någonsin vara med Gud, om inte Gud själv tillhandahållit lösningen. Nästa fråga du ställer kan vara: "Känner du till lösningen som Gud har gett?" Vissa barn kanske vet, medan andra inte är säkra. Detta är ytterligare en plats där samtalet ger möjlighet att undervisa om Guds karaktär, där rättvisa krävs, men hans kärlek har gett en lösning.

Förklara att Gud inte bara är helig, han är rättvis, vilket betyder att inträde i himlen endast kan ske när straffet för synd är betalt. Det är Guds rättvisa. När en person bryter mot lagen kräver rättvisa att lagöverträdaren måste betala det straff som lagen kräver. När en person syndar mot Gud, kräver Guds fullkomliga rättvisa att betalningen för hans synd återigen måste göras. Eftersom straffet för synd är separation från Gud för alltid, kan ingen människa uppfylla vad Guds lag kräver för att hon/han ska vara i Guds närvaro.

Gud älskar dem han skapade

Gud är dock också en kärleksfull Gud, vilket betyder att Han inte vill att de som han skapade ska skiljas från Honom för alltid. Med tanke på att Gud är perfekt i rättvisa och kärlek, fråga barnet vad han tror var den lösning som Gud gav för att rädda mänskligheten. Om barnet fortfarande är osäkert på Guds lösning, är det en stor möjlighet att gå igenom Johannes 3:16 med honom/henne: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska förgås, men ha evigt liv."

Förklara att "förgås" betyder att aldrig kunna vara med Gud. Detta öppnar samtalet för några stora saker om Gud och hans barmhärtighet, tillsammans med några andra värdefulla frågor. Uppmuntra barnet att inse att Gud är en kärleksfull Gud som älskar dem som Han skapade. Låt sedan diskussionen ge barnet möjlighet att prata om några saker från tidigare samtal. Det är här barnets svar vanligtvis samlas för honom/henne under samtalet, särskilt om han/hon förstår vad hans föräldrar eller far/mor föräldrar har avslöjat om vad Bibeln lär.

Jag skulle förvänta mig att han/hon svarar att "Jesus är Gud som blev en människa" och att "Han dog på korset för att betala straffet för mänsklighetens synder." Kom ihåg att detta är en konversation med ditt barn eller barnbarn. Det ska inte uppfattas av barnet som ett godkänt eller underkänt skolprov. Frågorna syftar till att se med barnets ögon vad han/hon förstår och ge information som barnet behöver veta. Kom också ihåg att dessa samtal måste vara av relativt kort varaktighet. Uppenbarligen kan alla föräldrars eller far/mor föräldrars frågor och input inte täckas under en eller två "ge mig 5 minuter" eller så. Målet är att gradvis och kumulativt öka barnets kunskap om och relation till Herren. Därför uppmuntras viss upprepning från en session till en annan.

Efter att ha talat om Jesu karaktär och Gud Fadern kan en följdfråga vara: "Vad måste du göra för att ta emot det Jesus gjorde för dig?" Barnets svar måste vara att han/hon helt enkelt tror att Jesus gjorde vad Bibeln säger att Han gjorde: Han betalade straffet för allas synder och ger evigt liv till alla som tror på Honom och sätter sin lit till Honom. Denna punkt måste göras helt klart för barnet. Det finns inget som barnet kan lägga till vad Jesus åstadkom på korset som betalning för barnets synder. Frälsning tas emot genom tro enbart på Jesus och tro på att han gjorde vad Bibeln säger Han gjorde.

Ibland glömmer vi att själva termerna vi använder kan behöva förklaras för barnet. "Frälsning" och "att bli frälst" är bra exempel. Vår konversation bör ha sin del av vad några av orden vi använder betyder. "Att bli frälst" kan till exempel betyda att bli räddad fysiskt, som att rädda någon från att drunkna. Men i samtalet måste det klargöras att Bibeln talar om någon som har litat på Jesus för förlåtelse för sina synder.

Samtalet ska innehålla inte bara vad ett troende barn räddas från, utan också vad barnet räddas till. Återigen, Romarbrevet 6:23:

Men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Det kan diskuteras genom att fråga honom/henne om han förstår vad som hände efter att han/hon trodde att Jesus räddat honom/henne.

Information genom konversation

Varje gång jag umgås med mina barn/barnbarn är de bibliska samtalen, som sagt, korta.

Ibland går jag tillbaka över det vi pratade om i en tidigare träff. Det jag uppmuntrar är inte en metodik eller en teknik, utan helt enkelt en relationsbyggande tid med våra barn/barnbarn. Den måste ledas av den Helige Ande. Efter att "ge mig 5"-sessionen är slut, gillar jag att fortsätta med "nöje och lek" med Pops = moffa/faffa (det är vad mina barnbarn kallar mig).

Den relationsbyggande tiden bör ha både tidsmässig och evig betydelse. Jag lär känna mitt barnbarn bättre, och vi njuter båda av upplevelsen. Ännu viktigare, när jag pratar med mitt barnbarn, för jag en konversation som har evigt värde. Nu är jag medveten om att alla inte har samma möjligheter att interagera med sina barn/barnbarn, men var och när möjligheten finns där, är min bön att föräldern/mor/far-föräldern ska ta vara på den möjligheten, med hjälp av Herre. Förutom betoningen på saker som barnet behöver förstå, måste förälderns eller farförälderns sätt att implementera programmet återspegla hans eller hennes kärlek till Jesus och tacksamhet för allt Han har gjort för oss.

Nu kan betydelsen av detta intryck på ett barn inte överskattas! När det gäller att samtalen ska vara roliga (kanske "glada" är ett bättre ordval), är frågan relaterad till vad som sker efter att Jesus räddat barnet inget annat än goda nyheter! Barnet kan dra nytta av det han visste innan samtalen, lägga till saker som han/hon kanske inte visste (t.ex. evigt liv med Jesus), och den vuxne kan lägga till saker för barnet som Bibeln säger äger rum när ett barn är räddat . Till exempel, när frälsning har ägt rum, får barnet den fria gåvan av evigt liv. Barnet föds på nytt och beseglas med den Helige Ande som en garanti för evigt liv. Vad kan vara roligare än att vara med i det samtalet!

Allt ovanstående utgör mycket av det "vad" som ett barn borde veta om att bli räddad. Att ha en förståelse och acceptans av evangeliets "vad" är avgörande för barnet. Oftare än inte har ett barn bara hört att han/hon måste be Jesus in i sitt hjärta. Det är sant, men det måste baseras på kunskapen om vem Jesus är och vad Han åstadkom på korset. Även om föräldrar eller far/mor förälder inte kan känna till hjärtat hos ett barn angående hans/hennes tro, kan de urskilja vad barnet förstår eller missförstår om evangeliet.

Att få "vad" rätt

Det här häftet handlar i första hand om att se till att barnets förståelse av läran om frälsning är sann mot Bibeln. En falsk förståelse av evangeliet kan inte rädda någon. Jag tror att detta är av yttersta vikt, med tanke på mina erfarenheter av att prata med föräldrar och mor/far föräldrar om deras avkomma. Alltför ofta påpekar föräldrarna eller far/mor föräldrarna på att barnet gav sitt hjärta till Jesus förra året när han/hon svarade på en inbjudan till frälsning. De tröstar sig själva med hoppfulla gissningar, "Ja, jag är ganska säker på att han/hon kände Herren." Ingen sann tröst där. Skriften säger tydligt att "Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn" Rom 8:16.

Den kunskapen finns mellan personen själv och den Helige Ande. Det är personlig försäkran. Första Johannesbrevet 5:13 förklarar också att barnet själv kan "veta" att han/hon har "evigt liv". Så i stället för att spekulera om huruvida ett barn känner Herren eller inte, bör vi engagera oss i att se till att han/hon vet och förstår vad han/hon behöver veta. Allt eftersom samtalen fortskrider, etablerar både barnet och föräldern eller far/mor föräldern "vad" i det bibliska evangeliet som barnet lär sig. Även om det inte är en absolut försäkran om att barnet fick frälsning eftersom, som nämnts, barnets hjärta när det gäller att tro på evangeliet är bortom förälderns och far/mor förälderns vetskap. Ändå kan föräldrarna och mor/far föräldrarna veta vad barnet lärt sig och påstod sig tro för att bli frälst.

Efter att föräldern eller far/mor föräldern är säker på att barnet förstår "vad" som är nödvändigt enligt Bibeln för att barnet ska få frälsning, kan den stärkande processen fortsätta till "varför" barnet tror på "vad" han/hon tror på.

Jag är mycket tacksam för föräldrar och far/mor föräldrar som har gjort sitt bästa för att uppfostra sina barn och barnbarn i "Herrens uppfostran och förmaning" (Efesierna 6:4). Det finns många berättelser om barnbarn som drogs till Jesus, eller drogs tillbaka till honom, genom en mormors eller farfars kärleksfulla inflytande. Det har tillfört mängder av barn det "vad" som är nödvändigt för deras frälsning. Men som jag tidigare nämnt har ett allvarligt tillstånd utvecklats för många unga kristna som har fått dem att skaka i sin tro.

"Varför" av vad

Få unga kristna idag kan förklara varför de tror på det de tror. De kan inte, som jag nämnde, tillfredsställa 1 Petr 3:15:

Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.

Följaktligen, när de tillfrågas om sina övertygelser, är deras svar nästan alltid personliga och subjektiva, och saknar skäl som kan motbevisa andras invändningar eller uppmuntra andra att tro på vad de tror på.

Hur illa är det idag? För att låna en fras från 2 Timoteus 3:1:

Detta vet ock, att i de sista dagarna skall svåra tider komma.

Noah Webster definierar "farlig/svåra tider" i sin bibelorienterade ordbok från 1828 som "Farlig; farlig; full av risk; som ett farligt företag." Våra tider är definitivt det - och värre.

Satan är mer än medveten om att barn är fruktansvärt sårbara; och den medvetenheten är ingen hemlighet bland hans undersåtar – både andliga varelser och hans mänskliga men ovetande anhängare. Som jag har noterat i några av mina andra skrifter, har ungdomar varit avgörande för att initiera stora revolutioner genom historien. Hitler, Mao och Stalin arbetade med den vinkeln med stor framgång. En av anledningarna, som Skriften hänvisar till, är att nit (vilket är vanligt bland ungdomar) utan bibelkunskap inte kan sluta bra.

Tyvärr saknar barn idag inte bara kunskap, utan de är känslomässigt drivna, vilket gör dem mogna för att bli kontrollerade av någon eller något annat. Den hårda kampen om kontrollen över våra barn är helt klart ett företag i den tid vi lever i. Även om detta är en förlorande situation i en värld där vi befinner oss, bör det inte ske bland bibeltroende kristna. Varför inte? Därför att Gud har försett alla på Honom sanna troende med allt de behöver för att förhärliga Honom och segra i att stå emot Satans bedrägerier (Johannes 10:10; Matteus 16:18; 2 Petr 1:3). Men även om vi har allt vi behöver till vårt förfogande, tappar vi alltför ofta bollen när det gäller vårt ansvar.

Vems ansvar är det?

Uppmanar Bibeln oss angående vårt ansvar att lära våra barn Herrens vägar? Ja – om och om igen!:

För att du skulle frukta HERREN, din Gud, och hålla alla hans stadgar och bud, som jag befaller dig, du och din son och din sons son, i alla dina livs dagar; så att dina dagar må förlängas. 5 Mos 6:2

Och dessa ord, som jag i dag befaller dig, skall finnas i ditt hjärta: Och du skall flitigt lära dina barn dem och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig, och när du reser dig upp. 5 Mos 6:6-7

Och ni fäder, reta inte era barn till vrede, utan uppfostra dem i Herrens uppfostran och förmaning. Efesierna 6:4

Jag gladde mig mycket över att jag fann att dina barn vandrade i sanning, eftersom vi har fått en befallning från Fadern. 2 Joh 1:4

Fäder, reta inte era barn till vrede, så att de inte blir missmodiga. Kol 3:21

Och alla dina barn skola undervisas av Herren; och stor skall dina barns frid vara. Jes 54:13

Och att du från barnsben har känt de heliga skrifterna, som kunna göra dig vis till frälsning genom tron på Kristus Jesus. 2 Tim 3:15

Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig. 2 Tim 1:5

Och det finns många fler verser. Guds ord är Guds sanning, och det ger de troende hundratals skäl att tro att det är just det – Guds sanning. Vår bibliska tro är grundad på skäl att tro det! Det är inte ett språng i mörkret. Den är inte baserad på, och inte heller driven av, känslor. Att överlåta sitt liv till Kristus innebär solida skäl. Visst, det indikeras av Jesaja 1:18:

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, ska de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, ska de bli vita som ull.

Ändå står våra troende barn inför utmaningar som går om de flesta av dem. När de lämnar hemmet måste de kämpa med andra studenter och lärare som är antagonistiska mot deras bibliska övertygelse. Väldigt få kan "ge ett svar" (försvara) (1 Petr 3:15) sin tro. Det är en stor del av dagens tragedi, eftersom våra unga människor överväldigas av världens antikristliga läror (av vilka många har halkat in i kyrkan), djävulens listiga anordningar och deras egen brist på bibelkunskap och brist på en varaktig och förankrad personlig tro. En skeppsbruten tro är den fruktansvärda konsekvensen. Å andra sidan kan de hitta nya vänner som är nyfikna, till och med attraherade av deras tro. Men de kanske inte vet hur de ska förklara varför de tror på det de tror på, vilket kan hindra deras möjligheter att effektivt dela bevisen på sin tro.

Utrusta barn att både försvara och dela

Konversationsprocessen "att veta varför" liknar och bygger på grunden för "veta vad"-konversationerna. Men den här gången ligger tonvikten på apologetik (d.v.s. bevis för vad barnet tror). Finns det bevis? Absolut! Men vissa föräldrar och mor/far föräldrar kan ha svårt att göra något åt dem när det gäller att förse sina barn och barnbarn med bibliska svar angående "varför" när det gäller deras tro. Om du inte tror att du klarar uppgiften och tenderar att skygga för det eller skjuter över det på kyrkan och ungdomspastorerna, gå igenom verserna om att lära dina barn/barnbarn som precis listats. Det är ett ansvar, inte ett alternativ. Inte bara det, utan det ger också en stor möjlighet för oss vuxna att växa i vår förståelse av tron "som en gång överlämnades åt de heliga" och som vi "innerligt ska kämpa för" (Jud 1:3).

Din huvudsakliga resurs är inte vad människor har skrivit utan vad Guds ord lär ut. Andra källor kan vara till hjälp, men de ska inte förskjuta Skriften som auktoritet för det som lärs ut. Alla samtal måste i slutändan peka på Jesus Kristus (som kallas Guds ord i Uppenbarelseboken 19:13) som vår auktoritet.

Det kan tyckas som att det inte finns något slut på frågorna för barnet att ta itu med, vare sig det är fientligt eller från vänner som verkligen är intresserade. Och om våra barn lever gudomliga liv, kommer de att dra till sig människor som är intresserade av vad de tror. Vissa av deras vänner kan vara genuint intresserade av varför de tror på det de tror på. Hur det än är så kommer samtalet att vara en mycket hjälpsam övning för att vänja barnet vid att prata om sin tro, särskilt, som sagt, bland sina kamrater. Dessutom kommer processen att lära personen varför han/hon tror på vad Bibeln lär, bygga upp förtroende för Guds instruktioner för hans/hennes liv.

Med tanke på att avfallets dagar utan tvekan ökar exponentiellt, måste vi uppmuntra våra barn att växa i tron och i biblisk urskillning, och det är avgörande. Hur kritisk? Som har påpekats är barn ett huvudmål för motståndaren i våra dagar. Ett exempel (bland hundratals jag skulle kunna ge) ges av en vän till mig, Carl Teichrib, i hans bok, ”Game of Gods = gudarnas spel”, angående marknadsföringen av "Earth Day = Jord-dagen".

I hela USA får våra skolbarn, till och med förskolebarn, lära sig att vi förstör vår "Moder", Gaia, m.a.o. Moder Jord. Det lärs dem kontinuerligt med särskild betoning under det världsomspännande firandet av Jordens dag. Barnen får höra att de är de enda som kan rädda "Henne".

Hur ska det åstadkommas? Många sätt, av vilka några är: genom att dyrka planeten som gudomlig (t.ex. New Age); genom att stoppa överbefolkning (t.ex. abort); och genom att bevara våra naturresurser (den gröna rörelsen). Men i första hand sker det genom att sätta stopp för tron på kristendomens lära, som förklaras vara huvudorsakerna till jordens plågsamma miljöproblem!

Att stärka vår kommande generations tro

Få kristna barn är beredda att svara på sådana falska anklagelser. De flesta är skrämda, och följaktligen överväldigade, av lögnerna som kastas mot dem. Jag tror att det tillvägagångssätt jag presenterar, när möjligheten att implementera det uppstår, kommer att vara till hjälp för att stärka vår kommande generation.

Som du kanske misstänker är frågorna för samtalen ganska olika, så var är ett bra ställe att börja? Ungdomar som har lämnat hemmet (kanske för college) får med stor sannolikhet ett överflöd av konfronterande frågor om sin tro:

* Hur vet du att det finns en Gud?

* Varför tror du att Bibeln är Guds ord?

* Hur vet du att Jesus är Gud?

* Med alla religioner i världen, hur kan du vara säker på att din tro är den enda sanna andliga tro?

* Är det inte arrogant att säga att Jesus är den enda vägen till frälsning?

Tyvärr finns sådana konfrontationer inte bara i de sekulära skolorna längre eftersom många kristna högskolor nu har anammat världsliga ideologier.

Återigen, frågorna och ämnena är till synes oändliga. Därför är målet generellt sett att vänja den unge vid att svara på olika frågor om sin tro. Samtal kan ske via e-post, sms, telefon eller när de är hemma på besök.

Men hur är det då med "varför"-samtalen med ett yngre barn? Var ska man börja samtalet? Som ett exempel rekommenderar mina vänner vars verksamhet fokuserar på skapelse kontra evolution att ge barnet en enkel definition av evolution och skapelse, såsom:

Evolutionsteorin förklarar att allt levande har utvecklats från enkla former till mycket komplexa former under långa tidsperioder. Människan sägs ha utvecklats från fiskliknande varelser till apliknande djur till människor. Det sägs att allt ägde rum av en slump, vilket betyder att ingen planering eller design var inblandad.

Skapelsen definieras som allt som existerar fysiskt och andligt är designen av en allvetande och allsmäktig Gud som existerar utanför det Han skapade. Skapelsen, inte evolutionen, är också i linje med vetenskapligt bevisade naturlagar som biogeneslagen (liv utvecklas aldrig från icke-liv) och termodynamikens andra lag, som säger att materia startade i ett perfekt tillstånd och försämras med tiden ( evolutionen hävdar motsatsen även om vetenskapen motbevisar det).

En annan konversation kan handla om österländsk mystik som säger att människan inte behöver en personlig frälsare eftersom hon redan är Gud (panteism) och Gud finns i allt (panenteism). Det är lögnen som Lucifer presenterade för Eva i Edens lustgård. Det är också lögnen som växer snabbt och kommer att manifestera sig fullt ut i Antikrists religion och rike. Eftersom mycket av New Age "doktrin" har kommit in i kyrkan, särskilt under de senaste decennierna, är det viktigt för barn att förstå skillnaderna så när de lämnar hemmet och stöter på dessa idéer, kan de identifiera dem för vad de verkligen är.

Du kanske undrar, "Hur kan jag ta itu med allt det på fem minuter?" Det kan du inte. Men du kan göra en poäng eller två och få igång en konversation. Och det kan plockas upp igen i nästa "ge mig 5 minuter"-session. Barnet kommer inte att kunna svara på alla frågor (jag kan inte!), men ju mer han/hon kan svara på, desto mer självsäker kommer han/hon att bli när det gäller sanningen och Guds ord.

Bli uppmuntrad! Vi som föräldrar och mor/far föräldrar kan hjälpa till att stärka tron hos de unga människor som Gud har fört in i våra liv. Vi kan inte göra det ensamma, men om vi är villiga kommer Han att ge möjligheterna där mycket frukt kan fås.

1 Petrus 3:15 Exempel på frågor

Svar på varför av vad ett barn tror talar också om förälderns och far/mor förälders beredskap att kunna tillhandahålla biblisk information för en viss tro. Som sagt, det är ett ansvar, och det är ett stort ansvar. Det är möjligheten för förälder, far/morförälder och barn att växa tillsammans i Guds ord (som är ramen för vår tro).

Det är en bra sak att bli påmind om att barnet svarar från den höga marken – Guds ord – som är Sanningen. Ingenting som motståndaren kan försöka lura ett barn med kan stå emot Sanningen. Här är några exempel på frågor och svar – återigen, det här är bara saker från min erfarenhet med mina barnbarn. Som jag har uttryckt i det här häftet, försöker jag alltid hålla samtalen enkla.

Fråga: Hur vet du att det finns en Gud?

Svar: Skapelsen gör det helt klart. Bara genom att tänka på våra egna kroppar måste det finnas en Skapare! Våra kroppar innehåller cirka 100 biljoner celler, varje cell har sin egen speciella funktion. Det är en matematisk omöjlighet att det har uppstått av en slump. Så, en människokropp måste ha skapats av en designer med otrolig intellekt och kraft! Bara Gud passar in på den beskrivningen.

Fråga: Vad får dig att tro att Bibeln är Guds kommunikation till mänskligheten?

Svar: För det första, det är vad Bibeln hävdar. Tusentals gånger hittar vi verser som "Så säger Herren" eller "Herrens ord kom till mig." För det andra, om Gud är oändlig (vilket betyder obegränsad, allvetande, allsmäktig) och vi är ändliga (begränsade och saknar kunskap), kan ingen känna Gud om han inte uppenbarar sig för mänskligheten. Bibeln fyller i detaljerna om Gud – som bara kan komma från Gud. Alla andra idéer om Gud är spekulationer, inget annat än gissningar.

Fråga: Jag har fått höra att Bibeln är full av motsägelser. Vad säger du om det?

Svar: Tror du på allt du har fått höra? Har du själv läst Bibeln? Ge mig ett exempel på en biblisk motsägelse.

Fråga: Bevisar inte evolutionen att Bibeln har fel? Står inte Bibelns läror i motsats till vetenskap?

Svar: Ge mig först ett exempel på bara en sak som kan bevisas om evolution. För det andra, ge mig ett exempel på en biblisk lära som står i motsats till sann vetenskap. Eftersom Gud är Skaparen av alla ting, och eftersom sann vetenskap kom till genom att studera Hans plan, skulle det vara en biblisk motsägelse att motsätta sig sann vetenskap. Många av världens största vetenskapsmän, från Isaac Newton till Pasteur, till Faraday, till Lord Kelvin, till Kepler, Pascal och många andra, alla var kristna som trodde att Bibeln var Guds ord.

För de som har liten eller ingen erfarenhet av att betjäna genom biblisk apologetik, erbjuder ”The Berean Call = Bereansk kallelse” material som Dave Hunts ”In Defense of the Faith = Till försvar för tron”som kan vara till hjälp när det gäller att svara på varför en efterföljare till Jesus Kristus är en trorende

Två av mina goda vänner leder varsin viktig tjänst: Carl Kerby från ”Reasons for Hope = Anledning till hopp” och Jay Seegert från ”The Starting Point Project = Startpunkt projektet”, och båda männen delar en liknande oro som jag när det gäller dagens (och morgondagens) barn. Deras resursmaterial är enormt och tillhandahåller innehåll som gör det möjligt för våra unga (och gamla!) att "alltid vara redo att ge ett svar till varje man som ber dig en anledning till det hopp som finns i dig med ödmjukhet och fruktan." Inget av detta är dock översatt

Be utan att upphöra

Min bön är att den här 5-minuters konversationsmetoden för att hjälpa ett barn eller barnbarn att få en livslång varaktig tro på Herren kommer att stärka den kommande generationen och uppmuntra föräldrar och far/mor föräldrar att nå ut och förmedla Guds ord till sina barn och barnbarn . Genom att älska dem kan vi inte göra bättre än att älska dem i Herren – i ord och handling. Må vårt vittnesbörd för dem avslöja vår kärlek till dem och återspegla vår kärlek till Jesus Kristus, som först älskade oss – ett faktum som Han gjorde uppenbart genom att betala det eviga straffet för våra synder när Han villigt gick till korset.

Om du vill beställa kopior av Hur du stärker våra barns och barnbarns tro med 5-minuterskonversationer klickar du här. På originalets sida, ej översatta.

T.A. McMahon är en av grundarna av ”The Berean Call = Bereanska kallelsen”. Du kan komma åt en omfattande samling av årtionden av forskning, böcker, filmer, föreläsningar, artiklar, radioarkiv och mer på www.thebereancall.org. Varje år presenterar The Berean Call också en urskiljningskonferens i Bend, Oregon med enastående och övertygande talare, som tar upp de frågor som påverkar kyrkan och världen idag.

Other Lighthouse Trails resources on protecting and nurturing our children.

(Cover design by Lighthouse Trails; photo used from istock.com; used with permission.)

Posted in: A Global SpiritualityCHILDREN AT RISK!Defending the FaithOn Christian FaithRESOURCESThe GospelThe Word of God Tagged: childrenCHILDREN AT RISK!earth daygod's wordgrandchildrenparentspublic schoolssalvationt.a. mcmahonThe Berean Callthe gospel

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/new-booklet-how-to-strengthen-the-faith-of-our-children-grandchildren-with-5-minute-conversations/




 

torsdag 25 april 2024

Koranen eller Bibeln – vilken har den autentiska redogörelsen?

Av Tony Pearce översatt och inlagt med tillstånd från LighthouseTrails

Muslimer säger till oss att:

Muhammed är den siste och största profeten.

Koranen är Allahs sista uppenbarelse som skickas ner till Muhammed. Den har aldrig ändrats sedan den gavs genom uppenbarelse till Muhammed.

Islam är den slutliga religionen, baserad på Muhammeds liv, lära och ord.

Eftersom islam är den sista religionen, ersätter den allt som har gått före den, särskilt judendomen och kristendomen, och redogörelsen som är skriven i Bibeln.

Koranen innehåller berättelser om bibliska karaktärer, inklusive Abraham (det judiska folkets patriark) och Jesus (Nya testamentets Messias). Men dessa berättelser ändras i Koranen. Den muslimska tolkningen av berättelserna om Abraham gör Ismael till den utlovade sonen, inte Isak. Det betyder att löfteslinjen går genom Ismael till Muhammed och det arabiska folket, inte genom Isak och Jakob till Israels barn.

Den muslimske "Jesus" är inte Guds Son utan den siste profeten före Muhammed, Jesus dog inte på korset och uppstod inte från det döda för att rädda människan från hennes synder. Enligt den muslimska övertygelsen korsfästes någon som Jesus, medans han fördes till himlen varifrån han kommer att återvända i sällskap med en annan person som heter Mahdi för att göra världen islamisk och i processen avskaffa kristendomen och judendomen.

Muslimer förklarar skillnaden mellan Bibeln och Koranen genom att säga att judarna och de kristna ändrade sina böcker (Bibeln) medan Koranen behåller den ursprungliga "uppenbarelsen". Men om det är så, varför finns det då inget i Koranen som säger att denna uppenbara förfalskning har gjorts av judar och kristna? Faktum är att det finns verser (suror) i Koranen, som säger åt muslimer att lära sig av judar och kristna:

Och om du (Muhammed) tvivlar på det som Vi uppenbarar för dig, så fråga dem som läste Skriften (som var) före dig [d.v.s. Bibeln]. (Sura 10:95)

O ni bokens folk! Ni är inte grundade på någonting förrän ni iakttar Taurat [Torah] och Injil [evangelium] och det som har uppenbarats för er från er Herre. (Sura 5:68)

Ordet Injil (evangelium) nämns tolv gånger. Ordet Zabur (Psalmer) nämns tretton gånger. Ordet Taurat (Torah) nämns arton gånger. Inte en enda gång associerar Koranen någon form av förändring eller korruption i alla dessa många referenser. Om de böckerna verkligen var korrumperade, skulle väl Allah ha gjort det helt klart?

När ändrades "böckerna"? Innan Muhammed som fick sina uppenbarelser mellan 610 och 632 e.Kr.? I vilket fall, varför säger Koranen till muslimer att lära sig av judar och kristna? Eller efter Muhammed? I vilket fall, hur förklarar du de befintliga manuskripten i både Gamla och Nya testamentet som föregår Muhammed?

Det finns fortfarande cirka 5 300 manuskript av hela eller delar av den grekiska texten i Nya testamentet som föregår Muhammed. Det finns också citat i verk av tidiga kristna författare som är "så omfattande att N.T. kunde praktiskt taget rekonstrueras från dem utan användning av Nya testamentets manuskript.” 1 Dödahavsrullarna daterade omkring 125 f.Kr. har fört fram manuskript av Gamla testamentets böcker inklusive hela Jesajas text. Septuaginta-översättningen av den hebreiska texten till grekiska från omkring 165 f.Kr. innehåller samma material som den hebreiska bibeln.

Om nu den muslimska berättelsen är sann, då borde judar och kristna överge sin tro och alla konvertera till islam (vilket är vad islamiska predikanter säger till oss att vi borde göra). Men vad händer om Koranens berättelse inte är sann? Ett antal forskare ifrågasätter nu islams ursprung, som muslimer tror på idag, och utsätter Koranen för den typ av källkritik som har applicerats på Bibeln sedan 1800-talet.

Denna studie som utmanar och ifrågasätter islamisk tro och praktik är undertryckt i muslimska majoritetsländer. Den är också under eld i väst, där myndigheter fruktar anklagelser om islamofobi i all kritik av islam; under tiden verkar inga fobier förknippas med dem som förkastar kristendomen eller Bibeln.

Trots detta finns det muslimer, även i Saudiarabien, som ifrågasätter ursprunget till Koranen. En artikel i ”Middle East Media Research Institute (MEMRI) = mellanösterns Media undersöknings institut” har rubriken "Articles in Saudi Press Call to Amend Thousands Scribal Errors in the Quran, Re-exview Islamic Texts in Light of Modern Perceptions. = Artiklar i Saudi Press uppmanar till att ändra tusentals skrivfel i Koranen, ompröva islamiska texter i ljuset av moderna uppfattningar.2

I artikeln nämns två författare, saudiska Ahmad Hashem och kurdiska Jarjis Gulizada, som säger att Koranen inte kan vara en helig bok eftersom den skrevs efter Muhammeds tid, under den tredje kalifens styre, Uthman bin Affan (644- 656) och därför av en mänsklig hand, inte Guds direkta ord. Hashem bestrider här den mest grundläggande islamiska övertygelsen som säger att Koranen är en autentisk skrift från Gud, i sin ursprungliga form, i vilken inte en enda bokstav har ändrats.

Så är Koranen sann?

Enligt den klassiska berättelsen föddes Muhammed i Mecka år 570 e.Kr. Vid 40 års ålder träffade han Jibril (ängeln Gabriel) i en grotta och fick de meckanska uppenbarelserna från 610-622, följt av Medina-uppenbarelserna från 622-632. Dessa uppenbarelser kom från Allah. Muhammed kunde inte läsa eller skriva och memorerade avslöjandena, som han upprepade för sina anhängare. Dessa skrevs sedan ner för att bli Koranen. Muhammed gjorde Hirja (flyg) från Mecka till Medina 622, återvände till Mecka 630 och omvände folket där till sin nya religion. Han dog 632.

Tal som hålls av Dr. Jay Smith från Pfander Center ifrågasätter denna redogörelse för islams ursprung och bygger på arbetet från akademiker och forskare som har undersökt islams tidiga historia och kommit till några häpnadsväckande slutsatser. 3 Vilket lett dem till ifrågasätta den historiska riktigheten i den officiella muslimska berättelsen.

Enligt Dr Smith har islam och Koranen, som vi känner den idag, utvecklats och förändrats under en period av 200-300 år, många år efter att dess profet dött.
Muslimska källor berättar själva att kalifen Uthman, den tredje kalifen efter Muhammed, samlade verser från Koranen som spreds runt och beordrade att alla varianter av läsningar från hans version skulle brännas (cirka 650-653). Variationerna var så stora att muslimer började attackera varandra och anklagade varandra för misstro.

De tidigaste koranmanuskripten började dyka upp under Abd al Maliks och hans son al Walids regeringstid på 690-750-talen. Ingen av dessa versioner av Koranen var kompletta. De fortsatte att ändras och korrigeras av senare kalifer fram till 900-talet. Det var vid den här tiden som former av Koranen, som den är idag, började dyka upp (även om även dessa har flera varianter bland dem).

Det mesta av informationen vi har om Muhammed härrör från en period cirka 200 år efter att han levde. Han nämns bara vid namn fyra gånger i Koranen, utan någon specifik information om hur han var. Information vi har om hans liv kommer från Sira, hans biografi som finns i en engelsk översättning, ”The Life of Muhammad = Muhammeds liv” av A Guillaume. Muslimer tillskriver den här boken Ibn Ishaq som dog 765, men Dr. Smith säger att den slutliga versionen av denna bok skrevs av Ibn Hisham som tog vad han tyckte om från den tidigare boken och lade till eget material. Detta skrevs runt 833, hela 200 år efter att Muhammed ska ha dött. Alltså absolut inte ett ögonvittne.

Det finns många fler rapporter om honom i Hadith (ordstäv som tillskrivs Muhammed eller om honom), som härrör från 900- och 1000-talen. Bukhari, som dog år 870, gjorde en samling av omkring 600 000 sådana talesätt och avvisade sedan alla utom omkring 7000 som förfalskningar. Dessa är nu bevarade som Hadith, men denna insamling ägde rum över 200 år efter Muhammed vilket väcker frågan: hur vet vi att de han bevarat var autentiskt? På grund av den sena dateringen av allt detta material och det faktum att det har ändrats av olika författare, är det högst osannolikt att det är en autentisk redogörelse för vad som verkligen hände.

När vi kommer till själva Koranen hittar vi många saker som inte stämmer överens med påståendet att detta uppenbarades direkt av Allah för en man som heter Muhammed som bodde i Mecka i Arabien i början av 700-talet. Till exempel har Koranen 65 geografiska referenser, med endast nio platser namngivna. Dessa inkluderar 23 referenser till Ad (bibliska Uz, släkt med Edom i södra Jordanien), 24 till Thamud (nabatéer, återigen södra Jordan, nordvästra Arabien) och sju till Midian (östra sidan av Aqababukten, norr om Arabien). Alla dessa platser ligger cirka 600 mil norr om Mecka.

Medan muslimer tror att Mecka är islams centrum, finns det bara en direkt hänvisning till Mecka i Koranen (i Sura 48:24). Det finns referenser till Bakkah, som sägs vara platsen för Kaba-stenen (som idag är föremål för muslimer som vallfärdar till Mecka). Enligt Koranen och Hadith är denna plats belägen i en dal och en parallell dal med en bäck, fält, frukt, olivträd och berg med utsikt över Kaaba (al Bukhari 2:645, 685, 9:337, 4:281, Sura 32:3, 16, 80, 2:40-42). Men Mecka ligger inte i en dal, har ingen bäck eller flod, inget berg med utsikt över det och är för torrt för att fruktträd ska växa. Bara Oliver växer i Medelhavs-området ”600 miles = 96,5 mil” norr om Mecka.

Enligt berättelsen var Mecka på en handelsväg och Muhammed var en handlare som opererade därifrån. Ändå visar 600-talskartor över området inga tecken på en stad som heter Mecka och inga handelsvägar som passerar det området. De tidigaste kartorna som visar Mecka på dem är från 900 e.Kr.

På senare tid har det gjorts utgrävningar för grunden till stora torn och byggnader i det moderna Mecka. Dessa har inte avslöjat några spår av en gammal stad begravd i marken vid den tidpunkt då det borde ha funnits en för att Koranens redogörelse skulle vara korrekt. Jämför detta med den enorma mängd arkeologiska bevis som finns för Jerusalem som det skrivs om i Bibeln.

De tidigaste moskéerna inklusive Klippdomen och Al Aqsa-moskén i Jerusalem, riktar bönen (qiblan) mot Petra i Jordanien, inte Mecka. Beskrivningen av staden med dalen och den parallella dalen med en bäck och frukt- och olivträden beskriver Petra, men inte Mecka. Petra var ett handelscentrum och fristad för umayyaderna som styrde bort från Damaskus under denna period. Det ligger också nära de andra platserna som nämns i Koranen, nämligen Ad, Thamud och Midian.

Allt detta får oss att se att det mesta av det som muslimer lärts tro om Muhammed kommer från en period senare än den tid då han skulle ha levt och skrivits ner år senare och hundratals mil bort från Mecka och Medina. Detta började med umayyaderna som härskade från Damaskus och fortsatte med abbasider som gjorde uppror mot umayyaderna år 750 och påstod sig vara Muhammeds sanna efterträdare. De styrde från Bagdad. Således,

Islam och profetens liv, som vi känner till det, härrörde inte från 700-talet, utan utvecklades under en period på 200-300 år och omarbetades tillbaka till profetens liv och sammanställdes möjligen på 800-talet. 4

När araberna erövrade områden i det bysantinska riket och etablerade sitt styre från Damaskus (umayyaderna), behövde de en religion för att hålla ihop sitt växande imperium, en som skulle skilja dem från bysantinernas nominellt kristna imperium och ge dem ett särskiljande arabisk identitet.

Abd al Malik tog Jerusalem i besittning och uppförde Klippdomen 691 för att vara större och mer framträdande än Heliga gravens kyrka i Jerusalem och för att vara belägen på platsen för det förstörda judiska templet. Detta syfte var att bekräfta hans religions överlägsenhet över judendom och kristendom. Han placerade i Klippdomen de tidigaste korantexterna, som motsäger det kristna påståendet om Jesu Kristi natur:

O Skriftens folk. Överdriv inte i din religion och yttra inte någonting om Allah utom sanningen. Messias, Marias son Jesus, var bara Allahs budbärare och hans ord som han förmedlade till Maria och en ande från honom. Så tro på Allah och Hans budbärare. (Sura 4:171)

Detta bekräftar islams roll som en rivaliserande religion som förnekar den centrala läran om kristendomen.

Dr. Smith hävdar att vid denna tidpunkt låg islams centrala helgedom i Petra, nu i det moderna Jordanien, inte i Mecka. Helgedomen i Petra förstördes av en jordbävning år 713 e.Kr. På grund av en konflikt mellan de rivaliserande umayyaderna och abbasiderna flyttades den svarta stenen från Petra till Mecka, som blev den centrala helgedomen, som inhyste den svarta stenen i Kaba. Nu hade muslimerna en profet (Muhammed), en uppenbarelse (Koranen) och en helgedom (Mecka). De behövde en historia, skapad av de senare skrifterna, Sira 833, Hadith 870 och Tafsir 923. På 900-talet hade de boken, mannen, platsen och historien. En ny religion bildades och växte fram och utvecklades över 200-300 år efter dess grundare dött.

Sammanfattningsvis saknas bevis som skulle bevisa att islam och Koranen uppenbarades direkt av Allah för Muhammed i Mecka. Mycket av det vi vet om tidig islam är tveksamt; ingenting är känt om Muhammed förrän i slutet av 700-talet eller Mecka fram till 800-talet eller Muhammeds livshistoria fram till 900-talet, hundratals år senare och hundratals mil bort från där det skulle ha hänt. Islam är inget annat än en senare redaktion möjligen påbörjad av kalifen Abd al Malik och fortsatt av hans efterträdare. De har fel man på fel plats som gör fel sak vid fel tidpunkt.

Bibelns äkthet

Däremot skrevs Nya testamentet av människor som var ögonvittnen till Jesu liv och tiden från Nasaret (eller som fick sin information från ögonvittnen). Lukas introducerar sitt evangelium med orden:

Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. Luke 1:1-4

Aposteln Petrus skriver:

Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. 2 Pet 1:16

Om vi följer de interna bevisen i Nya testamentet, var alla dess böcker (förutom Johannes skrifter) med största sannolikhet färdiga före förstörelsen av templet år 70 e.Kr., vilket placerade dem inom fyrtio år efter att händelserna ägde rum. Som ögonvittnen eller samtida som pratade med ögonvittnen fick de detaljerna om geografi, historia och seder i Israel under det första århundradet rätt.

Vi kan besöka Israel idag och se platser som nämns i Bibeln. De är på rätt plats, med arkeologiska och historiska bevis som stöder dem. Vi kan gå från området där templet stod i Jerusalem och korsa Kidrondalen till Getsemane trädgård som Jesus gjorde natten då han blev förrådd. Vi kan åka till Betania och Oljeberget och följa Jesu väg på hans triumffärd. Vi kan se platsen där han grät över Jerusalem varifrån det finns en fantastisk utsikt över staden som Jesus skulle ha sett den dagen (Luk 19).

Vi kan besöka platser som påstås vara platsen för hans rättegång inför Kaifas och Pontius Pilatus och den troliga platsen för Herrens korsfästelse, begravning och uppståndelse. Även om det finns debatt om den exakta platsen för några av dessa platser, finns den allmänna platsen som backas upp av historiska och arkeologiska bevis. Oljeberget varifrån Jesus steg upp till himlen fyrtio dagar efter uppståndelsen ligger bara en kort promenad från Jerusalem som det står om i Apg 1:12.

Vi kan gå genom tunnlarna i Davids stad och se vad som med största sannolikhet är vattenschaktet som Davids män klättrade upp för, att erövra staden från jebusiterna (2 Sam 5:6-9), tunneln som kung Hiskia hade byggt för att avled Gihonströmmens vatten till Siloamdammen (2 Krön 32:30) och resterna av muren som Nehemja byggde för att försvara staden efter hemkomsten från Babylon (Neh 3). Israel Museum innehåller många artefakter som vittnar om riktigheten av den bibliska redogörelsen. Inget sådant har hittas i Mecka för att vittna om Koranens redogörelse.

När det gäller historien nämner Bibeln många figurer som existerade vid rätt tidpunkt på rätt plats, vilket bekräftas av icke-bibliska historiska uppteckningar som den judiske historikern Josefus eller romerska uppteckningar. En gång trodde man att Lukas gjorde ett misstag när han sa att Quirinius (Cyrenius) var guvernör i Syrien vid tiden för Jesu födelse (Luk 2:2). Josephus sa att Quirinius hade denna position från 6 e.Kr., alldeles för sent för Jesu födelse. Sedan hittades en inskription i Antiokia daterad till omkring 7 f.Kr. som bevisade att Quirinius var guvernör i Syrien vid den tiden. Så antingen fanns det två personer som hette Quirinius eller en person som var guvernör i Syrien vid två olika tillfällen, varav ett var den tid då Jesus föddes.

I Lukasevangeliet läser vi:

Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var landshövding över Judeen, Herodes landsfurste över Galileen, hans bror Filippus över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene, och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Luke 3:1-2

Uppgifter om alla dessa personer och deras positioner är korrekta för en period runt år 27-28. I det här fallet började Jesus sin verksamhet en liten stund senare och fortsatte i tre och ett halvt år. Detta för oss till korsfästelsen och uppståndelsen som med största sannolikhet hände 31-32.

I Apostlagärningarna läser vi om Paulus omvändelse, som troligen ägde rum omkring 35-36. Detta följdes av hans tid i Damaskus, varifrån han flydde genom att sänkas över muren i en korg vid den tidpunkt då Aretas var landshövding (2 Kor 11:32). Enligt Josefus hade Damaskus en guvernör som hette Aretas som lämnade posten runt 39 (rätt man på rätt plats). Det är känt att det rådde hungersnöd under den romerske kejsaren Claudius regering runt 44-45. Detta motsvarar den tid då Paulus och Barnabas varnades för hungersnöd och gick från Antiokia till Jerusalem med hjälp (Apg 11:27-30).

I Apg 18 läser vi att Paulus var i Korint och anklagades inför en prokonsul som hette Gallio. Året skulle ha varit omkring 51, vilket motsvarar den tid då det fanns en prokonsul vid namn Gallio i Korint. Apg 18:2 informerar oss också om att Aquila och Priscilla "på sistone" hade kommit från Italien eftersom "Claudius hade befallt alla judar att lämna Rom." Denna utvisning ägde rum mellan 49-51 — rätt tid och rätt plats.

Acts 24-25 tells us of Paul’s arrest in Jerusalem and trials before the governors Felix and Festus. This should have happened around 58-59 according to the events recorded in Acts. Josephus agrees with Acts that Festus succeeded Felix as governor around 59 and died in 62. According to Acts 27, Festus granted Paul’s request to be tried in Rome. Acts 27 records how Paul traveled by sea to Rome and was shipwrecked on Malta (Melita) on the way. All the geographic details of this journey are correct. Paul then arrived in Rome and stayed two years (Acts 28:30). This takes us to around 61-62.

Apostlagärningarna 24-25 berättar om Paulus arrestering i Jerusalem och rättegången inför landshövdingarna Felix och Festus. Detta borde ha hänt runt 58-59 enligt händelserna som finns nedtecknade i Apg. Josefus håller med Apostlagärningarna att Festus efterträdde Felix som landshövding omkring år 59 och dog år 62. Enligt Apostlagärningarna 27 beviljade Festus Paulus begäran om att ställas inför rätta i Rom. Apostlagärningarna 27 beskriver hur Paulus reste sjövägen till Rom och förliste på Malta (Melita) på vägen. Alla geografiska detaljer för denna resa är korrekta. Paulus anlände sedan till Rom och stannade i två år (Apg 28:30). Detta tar oss till cirka 61-62.

Sedan slutar Apostlagärningarna ganska abrupt, utan att ge några detaljer om rättegången mot Paulus i Rom, som hade varit föremål för de fyra sista kapitlen i boken. Den mest troliga anledningen till detta är att Apostlagärningarna skrevs av Lukas 61-62 efter att Paulus anlände till Rom, men innan hans rättegång ägde rum. Vi vet att rättegången ägde rum och att Paulus frikändes och fortsatte sin tjänst fram till hans slutliga avrättning omkring 65.

Enligt upptakten till Apostlagärningarna skrev Lukas Lukasevangeliet innan han skrev Apostlagärningarna. I upptakten till Lukas evangelium berättar han att andra skrev evangelier före honom, mycket troligt med hänvisning till Matteus och Markus evangelier. Förmodligen skrev Paulus sina brev innan han dog (!) liksom Petrus och Jakob. De dog alla före 70, vilket betyder att vi har hela Nya testamentet förutom Johannes skrifter färdigställda inom fyrtio år efter händelserna i Jesu tjänst, hans död och hans uppståndelse. Det finns påståenden om att ett fragment av Johannesevangeliet existerar som går före år 70, så Johannesevangeliet kan också ha skrivits innan dess.

De geografiska, historiska och kulturella detaljerna är alla korrekta. Det finns gott om solida bevis för att författarna av Nya testamentet konsekvent fick rätt personer på rätt platser vid rätt tidpunkt.

Jesus i Koranen

Koranen och Hadith skrevs mellan 600-900 år efter Jesus av människor som levde i en annan tid, en annan plats och en annan kultur än de som skrev Nya testamentet. Så det är inte förvånande att de missförstod många saker om Jesus.

Till exempel, i Sura 19:28-29, betecknas Maria, Jesu mor som "Arons syster" och i Sura 66:12 som "Imrans dotter". Imran är en arabisk form av hebreiskan Amram, som var far till "Aron, Moses och Mirjam" (4 Mos 26:59). Titeln "Arons syster" ges till Mirjam i 2 Mos 15:20. Därför var inte bara Jesu mor oskuld, hon var också omkring 1500 år gammal! Vissa muslimska författare har försökt förklara detta genom att säga att Miriam mirakulöst bevarades vid liv, med avsikt att bli Jesu mor, och citerade en judisk tradition att dödsängeln inte hade makt över Miriam, syster till Moses och Aron. Den uppenbara förklaringen är att författaren av Koranen helt enkelt blandade ihop identiteten på dessa två kvinnor vars namn på hebreiska (Miriam) och arabiska (Maryam) är lika.

Islams Jesus korsfästes aldrig och upprestes därför inte från det döda:

Och på grund av deras ord (i skryt), "Vi dödade Messias Jesus, son till Maryam [Mary], Allahs sändebud," - men de dödade honom inte eller korsfäste honom, men det föreföll så för dem som Jesus sattes över en annan man (och de dödade den mannen), och de som skiljer sig åt är fulla av tvivel. De har ingen (viss) kunskap, de följer inget annat än gissningar. För säkert; de dödade honom inte: Men Allah uppväckte honom till sig själv (och han är i himlen). Och Allah är alltid mäktig, all vis. (al-Nisaa’ 4:157-158)

Detta river ur själva hjärtat av evangeliets budskap och motsäger allt som Nya testamentet lär om Jesus.

Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna....Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. 1 Kor 15:3-4, 14

Den ansluter också till undervisningen av kätterska gnostiska sekter. I "The Second Treatise of the Great Seth = Den andra avhandlingen om den stora Seth”" (en gnostisk text från 200-talet) säger en falsk Jesus:

Jag dog inte i verkligheten utan i utseendet. . . De som var där straffade mig . . . Ja, de såg mig, de straffade mig. Det var en annan, deras far, som drack gallan och vinägern; det var inte jag. De slog mig med vassen; det var en annan, Simon, som bar korset på sin axel. . . . Jag var glad över höjden över allt. . . . Jag skrattade åt deras okunnighet. 5

Det finns andra kopplingar till gnostiska skrifter i Koranen, som berättelsen om Jesus som ett barn som gjorde lerfåglar, andades på dem och de flög iväg. Detta tyder på att den som satt ihop det hade någon kontakt med gnostiska sekter som avvek från sann kristendom. Koranen innehåller också talmudiska berättelser som att Abraham förstörde idolerna i Ur och att Salomo kunde fåglarnas språk, så han kan också ha fått influenser från den tidens judiska lärare.

Den islamiske Jesus är inte Gud i köttet; i själva verket, alla som tror att Gud är tre i en kommer att kastas i helvetet enligt Koranen:

Visst, icke-troende är de som sa: "Allah är den tredje av de tre (i en treenighet)." Men det finns ingen AIlah (gud) utan en AIlah. Och om de inte upphör med vad de säger, kommer sannerligen en smärtsam plåga att drabba de icke troende bland dem. (al-Maa'idah 5:73)

Han är helt enkelt ytterligare en profet: "Jesus, och det som gavs till (alla) profeter från deras Herre: Vi gör ingen skillnad mellan den ena och den andra av dem." (Sura 2:136, 2:84)

Den islamiske Jesus är en skapad varelse:

Liknelsen av Jesus inför Allah är Adam: han skapade honom av stoft och sade sedan till honom, "Var; och det var han." (Sura 3:59)

I Bibeln uppenbaras Jesus som en evig varelse som sa om sig själv: "Innan Abraham var, är jag" (Joh 8:58). Han är Skaparen, inte en skapad varelse:

Allt har skapats av honom; och utan honom har inget blivit till som är till. Joh 1:3

Nya testamentet lär att Jesus är Herre, helt olik profeterna och är över dem alla:

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. . . . Och Ordet blev kött och bodde bland oss (och vi såg hans härlighet, en härlighet som den enfödde från Fadern, full av nåd och sanning. Joh 1:1, 14

Aposteln Johannes likställer Jesus med Ordet som är Gud.

Därför har också Gud högt upphöjt honom och givit honom ett namn som är över alla namn, för att i Jesu namn skulle varje knä böja sig, av det som är i himmelen och det som är på jorden och det som är under jorden. Och att varje tunga skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Gud Faderns ära. Fil 2:9-11

Muslimer har ett antal föreställningar om Jesu andra ankomst baserat på Hadith (traditioner) snarare än Koranen. De tror att han kommer att komma tillbaka som "en man av medellängd, rödaktigt hår, iklädd två ljusgula plagg", 6 att han kommer att landa på minareten i moskén i Damaskus när han kommer att bjuda in hela världen, inklusive judar och kristna, att bli muslimer (Hadith 814). Han kommer då att förstöra dajjalen (antikrist) och "döda alla grisar och bryta alla kors", 7 bekräfta islam som den enda sanna religionen och därmed avskaffa kristendomen. Han ska sedan leva i fyrtio år, gifta sig och skaffa barn och utföra Hajj (pilgrimsfärd) till Mecka. Då kommer han att dö och begravas bredvid Muhammeds grav.

Det är intressant att det finns några sista tidens referenser i Hadith till området Syrien. En kom ut nyligen när ISIS utkämpade ett slag nära en plats som heter Dabbiq (en liten stad i norra Syrien). De kopplade detta till apokalyptiska skrifter i islam om en sista tidens strid vid Dabbiq (baserat på Hadith 6924). Detta är ytterligare en indikation på att betydande delar av vad vi nu känner som islam kan ha sitt ursprung i Syrien, inte i Mecka i Arabien.

Allt detta strider mot vad Bibeln säger om Jesu andra ankomst, som säger: Han kommer att återvända till Oljeberget utanför Jerusalem som kungars konung och herrarnas Herre med all Guds kraft till sitt förfogande. Sedan kommer han att upprätta sitt 1000-åriga styre av fred och rättvisa på jorden innan det eviga tillståndet i vilket han förhärligas och dyrkas i evighet (se Sak 12-14, Upp 19-21).

Bakom all undervisning som förnekar Herren Jesu identitet som uppenbaras i Nya testamentet ligger antikrists ande. I 1 Johannesbrevet läser vi:

De gick ut från oss, men de var inte av oss; ty om de hade varit bland oss, skulle de utan tvivel ha stannat kvar hos oss, men de gick ut för att det skulle bli uppenbart att de inte var alla av oss. . . . Vem är en lögnare utom den som förnekar att Jesus är Kristus? Han är antikrist, som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen, han har inte Fadern; den som erkänner Sonen har också Fadern. 1 Joh 2:19, 22–23

Förnekande av den kristna uppfattningen att Gud är en treenighet av Fader, Son och Helig Ande och att Herren Jesus Kristus är Emmanuel / Gud med oss / Guds Son är en central tro i islam. Enligt detta avsnitt betyder det att om du inte har Sonen så har du inte heller Fadern. Nya testamentets Jesus sa:

Jag är vägen, sanningen och livet: ingen kommer till Fadern utom genom mig. Joh 14:6

Han sa också:

Jag är dörren till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Joh 10:7-11

Islam är avsett att spela en roll i de sista dagarnas händelser som en av antikrists krafter som förföljer sanna kristna, inblandad i den sista tidens konflikt om Jerusalem. Som sådan kommer det att möta sitt slut när Jesus återvänder som kungars kung och herrarnas Herre och etablerar sitt rike på jorden i 1000 år. När de 1000 åren är över kommer han att upplösa denna värld och skapa de nya himlarna och den nya jorden där alla sanna troende kommer att bo i evighet (2 Pet 3, Upp 21).

Det är vårt hjärta och vår uppriktiga önskan att se många människor som nu följer islam vända sig till Jesus för att finna sann frälsning och ett härligt hopp för framtiden. Gud älskar hela världen inklusive muslimer och vill att de ska komma till honom genom tro på Jesus Messias.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 2 Pet 3:9

To order copies of The Qur’an or the Bible—Which One Has the Authentic Account?, click here.

Slutnoteringar:

  1. Josh McDowell, Evidence That Demands a Verdict (Here’s Life Publishers, 1979), chapter 4, section 5C; citing J. Harold Greenlee.

  2. Articles in Saudi Press Call to Amend Thousands of Scribal Errors in the Quran, Reexamine Islamic Texts in Light of Modern Perceptions” (August 18, 2020, https://www.memri.org/reports/articles-saudi-press-call-amend-thousands-scribal-errors-quran-reexamine-islamic-texts-light).

  3. https://www.pfander.uk/?s=jay+smith&submit=Search.

  4. Jay Smith, “A Historical Critique on Islam’s Beginnings” (October 2017, http://www.ysljdj.com/topic19/tc-19-181l.html), Jay Smith quoting Stephen Humphreys.

  5. The Second Treatise of the Great Seth,” translated by Roger A. Bullard and Joseph A. Gibbons (The Gnostic Society Library, http://www.gnosis.org/naghamm/2seth.html).

  6. Sunan Abu Dawud Book 37, Number 4310.

  7. Ibid.

To order copies of The Qur’an or the Bible—Which One Has the Authentic Account?, click here.

Posted in: ChrislamDefending the FaithIslamIsraelRESOURCES Tagged: god's wordIslamKoranmuhammadmuslimsqur'ansalvationthe bibletony pearce

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/new-booklet-the-quran-or-the-bible-which-one-has-the-authentic-account/