Ökenfäderna - Lånar från Öster

 

Av Ray Yungen 23 mars 2024

Översatt och inlagt med tillstånd från Lighthousetrails.

Bilden; Pachomius (Öken Fader)

Den katolske prästen William Shannon förklarade i sin bok ”Seeds of Peace = Säd av Fred” det mänskliga dilemmat som följande:

Denna glömska, av vår enhet med Gud, är inte bara en personlig upplevelse, det är mänsklighetens gemensamma erfarenhet. Detta är verkligen ett sätt att förstå arvsynden. Vi är i Gud, men vi verkar inte veta det. Vi är i paradiset, men vi inser det inte. 1

Shannons synsätt definierar den grundläggande underliggande världsbilden för den kontemplativa bönerörelsen som helhet. Man kan hitta liknande citat i praktiskt taget alla böcker skrivna av kontemplativa författare. En hinduisk guru eller en zenbuddhistisk mästare kommer ge samma förklaring. Denna slutsats blir helt logisk när man spårar rötterna till kontemplativ bön. Låt oss titta på början av denna praxis.

Under tidig medeltid bodde det en grupp eremiter i Mellanösterns vildmarks-områden. De är kända i historien som ökenfäderna. De bodde i små isolerade samhällen i syfte att helt och hållet ägna sina liv åt Gud utan distraktion. Den kontemplativa rörelsen spårar sina rötter tillbaka till dessa munkar som främjade mantrat som ett bön-redskap. En meditationsforskare gjorde detta samband när han sa:

Meditationsmetoderna och levnadsreglerna för dessa tidigaste kristna munkar har stark likhet med de av deras hinduiska och buddhistiska avståndstagande bröder i flera kungadömen i öster ... de meditativa tekniker som de använde för att hitta sin Gud tyder på antingen ett lån från öst eller ett spontant återupptäckt . 2

Många av ökenfäderna sökte i sin iver helt enkelt Gud genom försök och misstag. En ledande kontemplativ bön-lärare erkände öppet det slumpmässiga sättet som ökenfäderna tillägnade sig sina metoder på:

Det var en tid av stora experiment med andliga metoder. Många olika sorters discipliner prövades, varav några är för hårda eller extrema för människor idag. Många olika metoder för bön skapades och utforskades av dem. 3

Att försöka nå Gud genom ockulta mystiska metoder kommer att garantera katastrof. Egyptens ökenfäder befann sig på en särskilt farlig plats vid den tiden för att famla runt efter innovativa förhållningssätt till Gud, för som en teolog påpekade:

Utvecklingen av kristna meditativa discipliner borde ha börjat i Egypten eftersom mycket av den intellektuella, filosofiska och teologiska grunden för meditationspraktiken i kristendomen också kommer från teologin i det hellenska och romerska Egypten. Detta är betydelsefullt eftersom det var i Alexandria som den kristna teologin hade mest kontakt med de olika gnostiska spekulationerna som enligt många forskare har sina rötter i öst, möjligen i Indien. 4

Följaktligen trodde ökenfäderna så länge som önskan efter Gud var uppriktig – kunde vad som helst kunde användas för att nå Gud. Om en metod fungerade för hinduerna att nå sina gudar, så kunde kristna mantran användas för att nå Jesus. En nuvarande utövare och främjare av ökenfädernas mystiska bön ger fortfarande eko i de logiska formuleringarna från hans mystiska förfäder:

I Andens vidare ekumenik som öppnas för oss idag, måste vi ödmjukt acceptera lärdomarna från särskilda österländska religioner. . . Det som gör en viss praktik kristen är inte dess källa, utan dess avsikt. . . detta är viktigt att komma ihåg inför de kristna som försöker utarma våra andliga resurser genom att för snävt definiera dem. Om vi ser den mänskliga familjen som ett i Guds ande, så är denna historiska korsbefruktning inte förvånande. . . selektiv uppmärksamhet på österländska andliga metoder kan vara till stor hjälp för ett fullt förkroppsligat kristet liv. 5

Fångar du resonemanget här? Icke-kristna källor, som vägar till andlig tillväxt, är helt legitima i det kristna livet, och om kristna bara utövar sin kristendom baserad på Bibeln, kommer de faktiskt att utarma sin andlighet. Detta var ökenfädernas tankegångar. Så som ett resultat har vi nu kontemplativ bön. Jesus tog upp detta när han varnade sina lärjungar: "Och när ni ber, använd inte fåfänga upprepningar, som hedningarna gör." (Matt 6:7)

Det bör vara uppenbart att mantrameditation eller helig ordbön kvalificerar sig som "fåfäng upprepning" och klart stämmer överens med en korrekt punkt av beskrivningen som Jesus gjorde. Men trots detta har pålitliga evangeliska kristna ofta uttalat att kristen mystik skiljer sig från andra former av mystik (som österländsk eller ockult) eftersom den är fokuserad på Jesus Kristus.

Denna logik kan låta trovärdig på ytan, men kristna måste ställa sig själva en mycket enkel och grundläggande fråga: Vad gör egentligen en praktik kristen? Svaret är uppenbart – godkänner Nya testamentet det? Har inte Kristus lärt oss, genom sitt ord, att be i tro på hans namn och i enlighet med Guds vilja? Har han utelämnat något? Skulle Jesus hålla något borta från sina sanna efterföljare? Aldrig!

För att förstå denna sanning har Gud deklarerat i sitt ord att han inte överlåter åt seriösa, men ändå syndiga människor, att återuppfinna sin egen kristendom. När kristna ignorerar Guds instruktioner när de följer honom, slutar de med att de lär sig hedningarnas väg. Israel gjorde detta otaliga gånger. Det är bara mänsklig natur.

Berättelsen om Kain och Abel är ett klassiskt bibliskt exempel på andlig otrohet. Båda Adams söner ville behaga Gud, men Kain bestämde sig för att han skulle experimentera med sin egen metod för att vara from. Kain måste ha resonerat för sig själv: ”Kanske skulle Gud vilja ha frukt eller säd bättre än ett dött djur. Det är inte lika grovt. Det luktar mindre. Hej, jag tror jag ska prova det!"

Som ni vet var Gud inte det minsta imponerad av Kains försök att skapa sin egen inställning till att behaga Gud. Herren gjorde det klart för Kain att Guds gunst skulle komma över honom om han gjorde det som är rätt, inte bara det som var avsett för Gud eller fokuserat på Gud.

På många sätt var ökenfäderna som Kain – ivriga att behaga men inte villiga att lyssna på Herrens instruktioner och göra det som var rätt. Man kan inte klandra dem för deras hängivenhet, men man kan verkligen klandra dem för deras bristande omdöme.

Slutnoter:
1. William Shannon, ”Seeds of Peace = Säd av fred”, sid. 66.
2. Daniel Goleman, ”The Meditative Mind = Det mediterande sinnet”, 1988, s.53.
3. Ken Kaisch, ”Finding God = Hitta Gud”, s.191.
4. Fader William Teska, ”Meditation in Christianity = Meditation i kristendomen, s.65.
5. Tilden Edwards, ”Living in the Presence = Leva i närvaron”, ”Acknowledgement page = Bekräftelse sidan.

Relaterat material:
En lista över antika mystiker (hämtad från Chris Lawsons ”A Directory of Authors = En förteckning över författare: Three NOT Recommended Lists = Tre INTE rekommenderade lista” häfte)

Mystiker från det förflutna stöds ofta positivt av "kristna" författare idag

Medeltid (medeltid) och renässans

Angela of Foligno (1248–1309)

Anthony of Padua (1195–1231)

Bernard of Clairvaux (1090–1153)

Bonaventure (1217–1274)

Catherine of Siena (1347–1380)

Desert Fathers, The

Hadewijch of Antwerp (13th century)

Henry Suso (1295–1366)

Hildegard of Bingen (1098–1179)

Hugh of Saint Victor (1096–1141)

Jacopone da Todi (1230–1306)

Johannes Tauler (d.1361)

John of Ruysbroeck (1293–1381)

John Scotus Eriugena (810–877)

Julian of Norwich (1342–1416)

Mechthild of Magdeburg (1212–1297)

Meister Eckhart (1260–1327)

Richard of Saint Victor (d.1173)

Richard Rolle (1300–1341)

The Cloud of the Unknowing (anonymous, instruction in mysticism, 1375)

Theologia Germanica (anonymous, mystical treatise, late 14th century)

Thomas a’ Kempis (1380–1471)

Thomas Aquinas (1225–1274)

Walter Hilton (1340–1396)

Renässans, reformation och motreformation

Brother Lawrence (1614–1691)

Emanuel Swedenborg (1688–1822)

George Fox (1624–1691)

Ignatius of Loyola (1491–1556)

Jakob Böhme (1575–1624)

Jean Nicolas Grou (1731-1803)

John of the Cross (Juan de Yepes) (1542–1591)

Joseph of Cupertino (1603–1663)

Madame Guyon (1647–1717)

Teresa of Ávila (1515–1582)

Theophan the Recluse (1815–1894)

William Law (1686–1761)

Modern Era (18-1900-talen)

Alexandrina Maria da Costa (1904–1955)

Bernadette Roberts (1931–)

Berthe Petit (1870–1943)

Carmela Carabelli (1910–1978)

Domenico da Cese (1905–1978)

Evelyn Underhill (1875–1941)

Flower A. Newhouse (1909–1994)

Frank Laubach (1884–1970)

Frederick Buechner (1926–)

Karl Rahner (1904–1984)

Lúcia Santos (1907–2005)

Maria Pierina de Micheli (1890–1945)

Maria Valtorta (1898–1963)

Marie Lataste (1822–1899)

Marie Martha Chambon (1841–1907)

Martin Buber (1868–1965)

Mary Faustina Kowalska (1905–1938)

Mary of Saint Peter (1816–1848)

Mary of the Divine Heart (1863–1899)

Padre Pio of Pietrelcina (1887–1968)

Pierina Gilli (1911–1991)

Pierre Teilhard de Chardin (1881– 1955)

Simone Weil (1909–1943)

Soren Kierkegaard (1813–1855)

Thomas Merton (1915–1968)

Thomas Raymond Kelly (1893–1941)

Posted in: Contemplative Practices, Contemplative Spirituality, Spiritual Formation, The Ancient Mystics, The Role of Meditation Tagged: Buddhism, contemplative prayer, daniel goleman, desert fathers, eastern religions, Hinduism, meditation, middle ages, monks, Ray Yungen, william shannon, zen

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/the-desert-fathers-borrowing-from-the-east-3/