Historien bakom LighthouseTrails

Av Deborah Dombrowski 30 nov 2018 Redaktör – Lighthouse Trails

Del ett: "Det var en mörk och stormig natt."

Varje bra mysterium börjar med "Det var en mörk och stormig natt." Men det här är en annan sorts mysterium. Det handlar om en kyrka, en brud, som mystiskt kidnappades av en mörk, bedräglig främling som kom som en ljusets ängel och lovade henne många fantastiska saker om hon bara ville följa honom. Och det handlar om ett litet obetydligt förlag som slog sig ihop med medlemmar av Bruden som inte gav efter för ljusets ängel, i ett försök att ta reda på vad som hände med henne och hur man skulle få henne tillbaka till säkerhet.

Sommaren 2000 fanns det ingen Lighthouse Trails Publishing. Det fanns inte ens en glimt i någons sinne om det. Dave och jag närmade oss den sista omgången av att fostra ett halvdussin barn i en liten stad i Oregon, inbäddad vid Cascade-foten. Vi hade blivit varnade 1997 om något som heter Y2K och hjälpte till att sätta ihop en arbetsgrupp i vår lilla stad.

Inte för att vi trodde att världen skulle gå under den 31 december 1999. Det gjorde vi inte. Men vi blev upprörda från våra vardagliga liv med fotbollsmatcher, barnuppfostran, gå i kyrkan, småkampanjer för att hålla den homosexuella agendan borta från skolorna, hjälpa vänner i nöd, stödja ministerier som Fokus på familjen – du vet, bara det vanliga som en god kristen familj gör.

Under tjugofem år av att vara en del av kyrkan efter att ha blivit frälst på 70-talet (jag i en lada med en bibel och några kor, Dave i armékaserner i Tyskland), fanns det många saker som vi aldrig hade hört talas om i predikstolarna. Till en början, på 70-talet, hörde vi mycket om Jesu återkomst, och det var inte ovanligt att höra evangeliet predikas på söndagar med människor som gick fram i altarerop och blev frälsta.

Det var spännande, och det fanns en förväntan i luften att uppryckandet skulle kunna ske när som helst. Men med tiden upphörde den typen av prat, altaruppropen slocknade och ersattes med massor av andra saker: tecken och under som alla sades vara från Gud, bojkotter och lagstiftningsansträngningar för att förvandla vårt land till en "kristen" kultur, sånger som började lämna Jesus och korset utanför, och i många fall trummor så högt att du inte skulle kunna höra orden ändå, eller sånger om allt det fantastiska vi kunde göra om vi bara skulle enas tillsammans.

När Y2K kom, skakade det oss och påminde oss om att vår tid på denna jord är väldigt timlig, och Bibeln talar om en tid då människor kommer att bli mycket lurade, utan att inse den tid vi lever i. Även om vi inte trodde att tidens kulmen skulle sluta vid midnattsstrejken på nyårsafton 1999, trodde vi att Gud ville få vår uppmärksamhet. Vi var bara inte säkra på varför.

2000 rullade in ganska händelselöst, och livet fortsatte. Men 1998 hade en vän berättat för oss om en författare hon kände i Salem (Oregon) som skrev om hur New Age kom in i den evangeliska kyrkan. Även om vi visste något om New Age, var det en term som aldrig nämndes i predikstolen i någon kyrka vi någonsin varit i, så anmärkningen gled tyst i två år.

Hösten 2000 var vår då sextonåriga dotter praktikant i ”Young Life = Ungt liv”. Ungt Liv är en nationell organisation som når ut till unga i offentliga skolor med ett kristet budskap. En dag i oktober fick hon med sig en lista med obligatorisk läsning för året hem. Den innehöll böcker av tolv författare, av vilka de flesta vi och vår dotter aldrig ens hade hört talas om. Fyra av dem skulle snart förändra våra liv för alltid: Thomas Merton, Richard Foster, Henri Nouwen och Brennan Manning.

Ungefär en vecka efter att vår dotter tog hem listan över obligatorisk läsning ringde en lokal pastor (som vi träffade under Y2K) för att han försökte få lite information om ett college som hans barn ville gå på. "Deborah, minns du att du berättade för mig för ett par år sedan om en författare här omkring som skrev om New Age som kommer in i kyrkan? Jag undrar om du kan ta reda på det." Efter det samtalet kontaktade jag min gamla vän som hade berättat för mig om den här författaren, och hon sa direkt: "Deborah, det är dags att du träffar Ray Yungen."

En vecka senare satt jag på ett kafé i Keizer, Oregon, några minuter för tidigt för mitt möte med Mr. Yungen. Precis i tid, avgränsad till en 6'4-tums trevlig kille som bär buntar med tidningar, tidningsurklipp och böcker i varsin arm. Efter att ha ploppat ner sina uppenbart pålästa materialhögar köpte han en kopp kaffe för 50 cent till mig och fortsatte sedan att prata med mig i över en timme.

När han tidigt i talet nämnde Thomas Merton och Richard Foster, var det något som berättade för mig att detta var ett försynens möte. Och när han lite senare nämnde Brennan Manning och Henri Nouwen började jag få bilden. Den här mannen hade skickats för att rädda min dotter från att läsa böcker av män som kallade sig kristna men som i verkligheten förde in en mystisk andlighet under sken av kristendomen.

Innan jag lämnade mötet med Ray gav han mig ett brunt kuvert. "Jag har skrivit en bok om det här, men den är inte publicerad än. Jag kallar det ”A Time of Deparing = En tid för avgång”. Jag har burit den i två år. Jag undrar om du och din man skulle vilja läsa den.” Jag tog paketet och gick.

Det skulle vara en underdrift att säga att läsningen av det manuskriptet öppnade våra ögon och förändrade våra liv för alltid. Och om någon hade sagt till oss då att vi inom två år från den dagen i kaféet skulle starta en förlags-tjänst och så småningom ta oss an de kristna ledarna i Nordamerika, så skulle vi förmodligen ha sprungit åt andra hållet.

Ärligt talat, vid den tiden trodde vi att Ray Yungens bok kom precis i tid för att hjälpa till att varna kyrkan så att kontemplativ andlighet inte skulle komma in i den. Vi trodde att det inte kunde finnas något sätt att alltför många kristna ens skulle överväga att gå den kontemplativa vägen. Det verkade bara så uppenbart för oss hur farligt och antibibliskt det var.

Vi trodde att om vi kunde varna några av de mer inflytelserika ledarna (som Rick Warren), skulle de vara så glada att bli varnade, att de förmodligen skulle gå ut och skriva sina egna böcker och varna för kontemplativ bön, och vi kunde bara gå tillbaka till våra "normala" liv och lämna sånt här upp till dem.
Vi hade många missuppfattade tankar på den tiden, och vi hade ingen aning om vad som skulle hända.

Del 2: "Ett hett ämne som bara inte skulle försvinna"

Efter att ha läst det opublicerade manuskriptet, ”A Time of Departing = En tid för avgång” av Ray Yungen (vår nyfunna bror i tron) hösten 2000, var det första som verkade rimligt att göra att träffa ” Ungt Livs direktör för träning” för Oregon. Jag var bekymrad över min dotters engagemang i ”Ungt Liv” men tänkte också på alla tusentals ”Ungt Liv”-ledare och praktikanter som kan introduceras till kontemplativ andlighet genom ”Ungt Livs” rekommenderade läslista.

Jag ringde ”Ungt Livs”-kontoret i Portland och bokade en tid. Under veckan eller så emellan, innan mötet började jag forska om kontemplativ andlighet på Internet. Det enda problemet var, det fanns praktiskt taget inget som motsatte sig det eller kritiserade det. Men det fanns mycket som stödde det. Slutligen hittade jag en artikel av en John Caddock (från Oregon). Hans artikel skrevs 1997 och hade titeln "Vad är kontemplativ andlighet, och varför är det så farligt?."

Det var faktiskt en recension av Brennan Mannings bok, ”The Signature of Jesus Signaturen av Jesus”. Det var en av böckerna som Ray hade diskuterat i sitt manuskript. John Caddocks artikel och en till var det enda vi kunde hitta på Internet som motbevisade denna mystiska bön som kallades kristen. I huvudsak ifrågasattes inte den kontemplativa frågan. Lite visste vi då, att det hade puttrat i bakgrunden inom den evangeliska kyrkan i minst två decennier då och höll på att explodera vidöppet.

Dagen innan Ray och jag skulle träffa ”Ungt Livs direktör för träning” i Portland, snubblade jag över Peter Marshall Jr.s namn på Internet och såg var han marknadsförde Henri Nouwen. Jag visste inte mycket om Marshall Jr., men jag hade älskat filmen med hans far Peter Marshall, ”A Man Called Peter = En man kallad Peter”, en skotsk minister som så småningom blev amerikansk senatspräst på 50-talet. När jag såg godkännandet av Nouwen av Peter Marshall Jr., mejlade jag hans kontor med mina bekymmer och fick ett ganska svidande svar tillbaka.

I min naivitet vid den tiden kunde jag inte tro att e-postmeddelandet verkligen kom från honom. Så på morgonen jag skulle gå till mitt möte med Ray och ”ungt Livs Direktör” ringde jag Peter Marshall-kontoret. Se, Peter Marshall, Jr. svarade i telefonen. Han erkände att det verkligen var han som hade skrivit e-postmeddelandet, och han berättade för mig att alla som skulle säga något dåligt om Henri Nouwen eller Brennan Manning begick "sataniskt förtal."

Marshall uttryckte stark ilska över att jag hade ifrågasatt de två kontemplativa männen. Jag blev väldigt tillbakatagen av det arga svaret på vad jag trodde var en älskvärd och mild utmaning från min sida. När Marshall var klar med att tillrättavisa mig sa vi hejdå och la på. Jag hade aldrig en chans att prata med Peter Marshall Jr., och han dog 2010 vid en ålder av sjuttio.

När jag kom till kaféet i Portland senare samma morgon stod Ray i foajén och väntade på mig. När jag närmade mig honom sa jag: "Du kommer aldrig att tro vem jag precis pratade med." Jag kommer aldrig att glömma Rays reaktion när jag berättade vad som hade hänt. Hans ögon fylldes av tårar och han sa:

"Peter Marshall är en konservativ kristen. Jag är chockad över att han skulle ha en sådan syn. Jag visste då att Ray Yungen var en bror som inte hatade dessa människor utan snarare hade en genuin önskan att hjälpa människor. Och när det gäller Marshalls arga reaktion, kom jag senare att få reda på att en arg reaktion var en gemensam nämnare från de som främjar kontemplativ andlighet när de utmanas av någon om det.

Listan över dem jag en dag skulle prata med antingen via telefon, e-post eller brev började med Marshall men skulle senare inkludera: Philip Yancey, Dan Kimball, Shane Claiborne, Rick Warren, Ken Blanchard, David Jeremiah, Gary Thomas, Keri Wyatt Kent, Richard Foster (indirekt), personal från ”Focus on the Family = Fokus på famlijen”, Beth Moores högsta assistent samt Charles Stanleys nära assistent och många andra.

Från hösten 2000, när vi träffade Ray, fram till slutet av 2001, försökte vi hitta en förläggare som skulle ge ut ”A Time of Departing = En tid av avgång”. Vi satte ihop ett förslag och skickade ut det till flera kristna förlag.

När ett avslagsbrev efter det andra kom in, blev vi mer och mer skeptiska till att vi skulle hitta en utgivare för ”En tid för avgång”. Under tiden läste Ray i en artikel någonstans att de fyrtio främsta kristna förlagen bara skulle publicera böcker skrivna av författare som hade "betydande nationella plattformar." Vi visste att detta lämnade Ray utanför. Han var okänd.

När det gäller Rays skrivarbakgrund så hade han skrivit ”For Many Shall Come in My Name = För många ska komma i mitt namn” (1:a upplagan) i början av nittiotalet, som gavs ut av ett litet förlag som så småningom gick i konkurs.

Boken var en exposé om New Age-rörelsen i vårt samhälle. Flera tusen exemplar av boken hade sålts, och Ray gjorde en nationell turné som inkluderade intervjuer med platser som Southwest Radio Church, men när Rays förläggare gick under stod han utan någon representation.

Möte med Richard Foster

1994, några år efter att Ray skrev ”For många ska komma i mitt Namn” bjöds han av en ungdomspastor i Missionary Alliance från Salem (Oregon) att undersöka en man vid namn Richard Foster som snart skulle komma till pastorns kyrka. Ray hade inte hört talas om Foster innan dess, så innan seminariet ägde rum läste han ”Celebration of Discipline = Firandet av disciplin”.

Ray hade under en tid studerat den katolske munken och panenteisten Thomas Merton, och när han läste Foster kände han att det fanns ett samband mellan honom och Merton. Ray deltog i seminariet och gick efteråt till fronten där Foster stod och pratade med folk. Ray beskriver det korta samtal han hade med Foster den kvällen:

Efter att seminariet avslutats. . . Jag gick fram till Foster och frågade honom artigt: "Vad tycker du om den nuvarande katolska kontemplativa bönrörelsen?" Han verkade synbart obekväm med frågan och verkade först undvikande och vag. 1

Han svarade sedan, "Nja, jag vet inte, vissa bra, vissa dåliga (nämner Matthew Fox som ett exempel på det dåliga)." Till försvar sa han: "Mina kritiker förstår inte att det finns denna tradition inom kristendomen som går tillbaka århundraden." Han sa sedan något som har ekat i mitt sinne ända sedan den dagen. Han sa med eftertryck, "Ja, Thomas Merton försökte väcka Guds folk!" Jag insåg då att Foster hade vadat djupt in i Mertons trossystem.1

Ray började studera Richard Foster på djupet efter det, och i början av 1999 avslutade han manuskriptet till ”En tid för avgång”, med Richard Foster och Thomas Merton som nyckelpersoner i sin kritik. Nästan två år senare träffade vi Ray.

Medan vi sökte en förläggare för ”En tid för avgång” och fick en växande hög med avslagsbrev, var Ron, Salems ungdomspastor som hade bjudit in Ray till Richard Foster-seminariet, på en kyrkokonferens och fann sig själv dela ett matbord med John Armstrong, pastor, författare och adjungerad professor vid Wheaton College Graduate School.

Ron råkade ha en kopia av Rays manuskript med sig och efter att ha startat en konversation frågade han Armstrong om han ville ta med sig manuskriptet och läsa det. Armstrong höll med.

Inom ett par veckor kontaktade Armstrong Ron och sa att ”En tid för avgång” var fantastiskt. Han sa att om Ray skulle ta bort kapitel sex ("Kan detta verkligen vara slutet på tidsåldern?"), skulle han förmodligen få Harvest House att publicera boken. Till en början var vi exalterade, men efter bön och överläggningar bestämde Ray, David och jag att om vi tog bort det kapitlet skulle bokens budskap allvarligt försämras.

Det är i det kapitlet som Ray talar om ockultisten Alice Bailey (som myntade termen New Age) och hennes förutsägelse att Vattumannens tidsålder (en förmodad upplysningstid för människan när hon inser sin gudomlighet) skulle komma genom den kristna kyrkan genom mystiska övningar och tecken och under.

Kapitel sex talar också om vad Bibeln refererar till som Mystery Babylon (Upp 17:5) där förföriska andar kommer att lura hela världen till att anamma ett nytt andlighetssystem (en envärldsreligion). Genom att citera från det kapitlet sa Ray:

I stället för att motsätta sig kristendomen skulle det ockulta fånga och blanda sig med kristendomen och sedan använda den som sitt primära redskap för att sprida och ingjuta New Age-medvetande! 2

Nej, vi visste att kapitlet måste stanna. Tråkigt nog och ironiskt nog har John Armstrong under de senaste åren kommit ut som en förespråkare för den framväxande ekumeniska kyrkan.

En dag, efter att vi tackat nej till John Armstrongs erbjudande om att hjälpa till att publicera ”En tid för avgång” och efter att vi började tro att vi aldrig skulle hitta ett förlag för denna oerhört viktiga bok, tändes ett litet ljus, så att säga, och jag sa till David, "Varför startar vi inte vårt eget förlag och publicerar boken själva?" Vi bad att Gud skulle öppna dörren om det var vad han ville att vi skulle göra, och efter att ha pratat med Ray kom vi överens om att det var så vi kunde få boken publicerad.

Vi visste ingenting om publicering. Jag var en liten frilansskribent och hade skrivit min egen biografi, och Dave hade en examen i engelska från Portland State University. Men det förberedde oss knappast att starta ett förlag. Jag köpte ett gäng böcker från Amazon, varav en hette Hur man publicerar en bok och säljer en miljon exemplar. Det verkade bara logiskt att om vi skulle ge ut en bok, skulle försäljningen av en miljon exemplar verkligen få ut vårt budskap.

Men när jag läste den boken, var en av sakerna den rekommenderade, skriv inte något "kontroversiellt" om du är intresserad av "stor försäljning." Det var då jag visste att Lighthouse Trails aldrig skulle bli ett stort förlag som sålde miljontals böcker. Vi började kontroversiellt, och nästan sjutton år senare anses vi fortfarande vara kontroversiella. Tyvärr kommer "kontroversiell" alltmer att betyda "något som är ägnat åt det bibliska evangeliet."

I mars 2002 öppnade vi ett företagsbankkonto med hundra dollar och startade officiellt Lighthouse Trails Publishing (senare för att bli ett LLC och sedan ett Inc. 2017). Vårt motto skulle vara "att föra ljus till områden av mörker." Sex månader senare släppte vi den första utgåvan av ”En tid för avgång”.

Rick Warren kommer in i bilden

Ungefär samtidigt som ”En tid för avgång” släpptes, släpptes också en annan bok från ett stort kristet förlag. Medan vi hämtade den första utskriften av vår nya utgåva från en liten skrivare i delstaten Washington, utan att vi visste det då, släpptes Rick Warrens ”The Purpose Driven Life = Det syftesdrivna livet” också och skulle snart bli en bästsäljare enligt New York Times, så småningom nådde den en försäljning på över 35 miljoner exemplar.

Det skulle förvandlas till en kanin kontra en sköldpadda lopp för att få ut våra budskap, men eftersom vi trodde att kontemplativ andlighet skulle dra människor bort från evangeliet snarare än till det, kände vi att våra ansträngningar var nödvändiga och att Gud skulle få ut vår varning som Han såg lämpligt.

Våren 2003 skickade vi ett exemplar av ”En tid för avgång” till Rick Warren och tänkte att vi borde varna denna nu populära pastor för den kontemplativa bönrörelsen. Han skrev tillbaka en personlig anteckning på ett kort där det stod:

Bara en kommentar för att tacka för kopian av ”En tid för avgång” av Ray Yungen. Det kommer definitivt att vara ett användbart tillägg till mitt personliga bibliotek och resurs i mina studier. Jag håller med om att detta är ett hett ämne. Med vänlig hälsning, Rick Warren

När vi fick Rick Warrens svar kände vi en lättnad över att han verkade ha uppskattat vår varning. Men det var innan en massa saker hände:

Det var innan vi läste ”Deceived on Purpose = Lurad med flit: The New Age Implications of the Purpose Driven Life = New Age inblandningen av det syftesdrivna livet” av Warren B. Smith.

Det var innan vi fick reda på att Rick Warren hade främjat Richard Foster, Dallas Willard och andlig formation (dvs. kontemplativ spiritualitet) rörelsen så långt tillbaka som i början av nittiotalet i sin första bok, ”The Purpose Driven Church = Den syftesdrivna kyrkan”. 3

Det var innan vi läste George Mairs bok, ”A Life With Purpose = Ett liv med syfte: Reverend = Pastor” Rick Warren – den mest inspirerande pastorn i vår tid, som identifierade Rick Warrens planer på att använda Ken Blanchard New Age sympatisör för sin globala P.E.A.C.E. ”Peace = Fred” Plan för att utbilda ledare runt om i världen. 4

Det var innan George Mair fick rådet av en bekant på justitieministerns kontor i Kalifornien att lämna in ett hatbrott mot Rick Warren för hans misshandel mot Mair för hans bok (men Mair ringde mig, och jag avrådde honom från att ansöka). 5 Ironiskt nog, När Mair skrev sin bok var det meningen att den skulle vara ett lovord till Rick Warren som "America's Pastor" som inte insåg att New Age-kopplingar samtidigt hade avslöjats.

Det var innan Rick Warren skrev sitt skadekontroll-"midnatts epost meddelande" till mig våren 2005, ett e-postmeddelande som var fyllt med felaktigheter för att dölja sanningen, men ändå hade han sin främsta ursäkt vid inlägget. den över hela Internet inom några timmar efter att den skickats till mig. 6

Det var innan Saddleback skickade ut e-postmeddelanden till ett okänt antal personer som sa att Lighthouse Trails och Ray Yungen "sitter på en hög med pengar" (och vi ville bara veta var det var eftersom vi verkligen kunde ha använt den högen med pengar). pengar för att betala räkningarna den månaden).

Det var innan Saddleback anklagade Lighthouse Trails för att "publicera lögner" och dra slutsatsen att vi hade brutit sig in på deras webbserver och sa att "federala agenter" var med i fallet. 7

Det var tillbaka när vi trodde att det inte fanns något sätt att majoriteten av kristna ledare kunde vara mitt i att hjälpa till att få in en mystisk andlighet som skulle ta miljoner i armarna på rent avfall.

Onödigt att säga att när vi gick i tryck med den andra upplagan av ”En tid för avgång” våren 2006, hade boken nu ett helt kapitel ägnat åt Rick Warren och hans kontemplativa bönbenägenhet. Och den hade ett kapitel ägnat åt något som alla kallade "den framväxande kyrkan."

Onda och skrupelfria ansträngningar pågick redan för att stoppa Lighthouse Trails. Hade det bara varit vår egen styrka och visdom att hålla oss igång, hade vi aldrig kunnat fortsätta. Men trots våra egna mänskliga svagheter, och trots ansträngningar att stoppa oss, visade Gud barmhärtighet och rättvisa och höll Lighthouse Trails flytande.

Och även om det inte råder någon tvekan om att kontemplativ andlighet har skjutit i höjden exponentiellt över hela världen (till stor del tack vare stora förespråkare för rörelsen), har tiotusentals människor nu läst ”En tid för avgång” såväl som vår bok från 2007 om den framväxande kyrkan, ”Faith Undone = Tro ogjord” av Roger Oakland; och vi tror att dessa böcker har gjort skillnad genom att hjälpa till att försvara evangeliets budskap om Jesus Kristus och identifiera den mystiska andlighet som verkar för att förblinda miljoners ögon.

Det finns mycket mer i vår berättelse, och du kan läsa om de flesta avsnitten på vår webbplats. När vi började, undrade vi om det fanns andra kristna som såg vad Ray, David och jag såg. Visst, vi kan inte vara de enda, tänkte vi. Vi är så glada att kunna rapportera att vi inte är på långa vägar.

Genom tusentals e-postmeddelanden, brev och telefonsamtal från läsare, kunder och nyhetsbrevsprenumeranter har vi lärt oss att Gud troget har visat många troende vad som händer i dagens kyrka och värld. Vi är privilegierade och ödmjuka som får ha en liten del i detta arbete. Som vi har sagt många gånger tidigare, finns Lighthouse Trails som en tjänst för Kristi kropp, för evangeliets skull, och vi ber och hoppas, till Guds ära.

Endnotes
1. Ray Yungen, A Time of Departing (Eureka, MT: Lighthouse Trails Publishing, 2nd ed., 2006), pp. 76-77.
2. Ibid., p. 123.
3. Rick Warren, The Purpose Driven Church (Grand Rapids, MI: Zondervan, 1995), pp. 126-127.
4. http://www.lighthousetrailsresearch.com/PressReleasekenblanchard.htm.
5. Read our article “Rick Warren Biographer, George Mair, Passes Away at 83 – The Rest of the Story” for this full story.
6. http://www.lighthousetrailsresearch.com/furtherinformation.htm.
7. I december 2005 skickade en kvinna ett e-postmeddelande till oss som hon hade fått från Rick Warrens personliga e-postadress, där det stod:

Webbplatsen du hänvisar till [Lighthouse Trails] nedan är välkänd för att publicera lögner, som lätt kan bevisas vara falska. . . . Bibeln säger "Satan är lögnernas fader", så de som avsiktligt sprider dem gör Satans arbete för honom. Det är ondska.

Vi föreslår att du undviker att lyssna på onda människor som har för vana att ljuga om evangeliets tjänare. Studera skrifterna varje dag och fly från dem som gör sitt rykte genom att ljuga.

Vi kontaktade Saddleback angående e-postmeddelandet, och vi fick följande svar, som antydde att e-postmeddelandet hade skrivits av en datorhacker: "Vi beklagar att denna offentliga brevlåda har stängts av på grund av vandalism och stulen identitet. Federala tillsynsmyndigheter spårar källan i antingen Afrika eller Stilla havets nordvästra.

Först trodde vi att detta var ett skämt eftersom vi (som bor i Pacific Northwest) nyligen hade utfärdat ett pressmeddelande om en evangelist i Afrika som hade motsatt sig Purpose Driven. Att höra att federala officerare hade begränsat en utredning till antingen vår plats eller evangelistens plats verkade absurt.

Vi kontaktade Saddleback per telefon och bad om namnen på dessa federala agenter på grund av den "anonyma" e-postens hotfulla karaktär. Några dagar senare ringde en Saddleback anställd och berättade att federala agenter gjorde en undersökning på deras webbserver som hade brutits in och att Saddleback (och agenterna) misstänkte Lighthouse Trails.

Vi bad återigen om namnen på de federala agenterna samt Saddlebacks kommunikationsdirektör som hanterade ärendet. Vi fick dock veta att de inte skulle ge oss några namn. Vi har inte hört något från Saddleback sedan dess.

(Photo from cover of the booklet, The Story Behind Lighthouse Trails; photo from bigstockphoto.com; used with permission)

Posted in: Book/Music Excerpts, Christian Publishers/Bookstores, Contemplative Spirituality, Defending the Faith, Discernment, On Christian Faith, Saddleback

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/the-story-behind-lighthouse-trails/