Evangelisk kristendom slungas in i att se Gud med de nya ögonen av kontemplativ bön

Av Ray Yungen lighthouse Trails författare 7 okt 2014

Översatt och inlagt med tillstånd

Kontemplativa förespråkare menar att det har saknats något vitalt och viktigt från kyrkan i århundraden. Insinuationen är att kristna har saknat något nödvändigt för deras andliga vitalitet; men det skulle betyda att den Helige Ande inte har varit fullt verksam på hundratals år och först nu har den hemliga nyckeln hittats som låser upp Guds fulla kraft att lära känna Honom.

Dessa förespråkare tror att kristendomen har blivit allvarligt förlamad utan denna extra ingrediens. Denna typ av tänkande får en att tro att traditionell, biblisk kristendom bara är en filosofi utan det kontemplativa bönelementet.

Kontemplativa gör en skillnad mellan att studera och meditera på Guds Ord kontra att uppleva Honom, och antyder att vi inte kan höra Honom eller verkligen känna Honom genom att bara studera Hans Ord eller ens genom normal bön – vi måste vara kontemplativa för att åstadkomma detta. Men Bibeln gör det klart att Guds ord är levande och aktivt och alltid har varit så, och det är genom att fylla våra sinnen med det som vi kommer att älska honom, inte genom en mystisk praxis att stoppa tankeflödet (stillheten) som aldrig en gång nämns i Bibeln, förutom i varningar för fåfänga upprepningar.

Thomas Merton sa att han såg olika österländska religioner "förenas i hans liv" (som en kristen mystiker). På en rationell, praktisk nivå kommer kristendomen och österländska religioner inte att blandas; men lägg till det mystiska elementet så smälter de ihop som att tillsätta tvål till olja och vatten. Jag måste förtydliga vad jag menar: Mystik neutraliserar doktrinära skillnader genom att offra Skriftens sanning för en mystisk upplevelse. Mystik erbjuder en gemensam grund, och förmodas att gemensamhet är gudomlighet i alla. Men vi vet från Skriften ”det finns en Gud; och det finns ingen annan än han” (Mark 12:32).

I ett häfte som ”Saddleback Church = Sadelryggskyrkan” gav ut om andlig mognad, listas följande citat av Henri Nouwen:

Ensamhet börjar med en tid och plats för Gud, och bara honom. Om vi verkligen tror, inte bara att Gud finns, utan att han är aktivt närvarande i våra liv – helande, undervisning och vägledning – måste vi avsätta tid och utrymme för att ge honom vår odelade uppmärksamhet. 1 (min betoning)

När vi förstår vad Nouwen egentligen menar med "tid och rum" som ges till Gud kan vi också se tomheten och bedrägerierna i hans andlighet. I sin biografi om Nouwen, ”God’s Beloved = Guds älskade”säger Michael O’ Laughlin:

Några nya element började dyka upp i Nouwens tänkande när han upptäckte Thomas Merton. Merton öppnade för Henri en lockande vy av kontemplationens värld och ett sätt att se inte bara Gud utan också världen med nya ögon. . . . Om det någonsin fanns en tid då Henri Nouwen ville komma in i de andliga mästarnas rike eller ägna sig åt en högre andlig väg, så var det när han förtrollades av cistercienserklostret och Thomas Mertons skrifter. 2 (min betoning)

I Thomas Merton bok: ”Contemplative Critic = Kontempaltiv kritik”, talar Nouwen om dessa "nya ögon" som Merton hjälpte till att formulera och sa att Merton och hans arbete "hade en sådan inverkan" på hans liv och att han var mannen som hade "inspirerat" honom mycket. 3

Men när vi läser Nouwens mycket avslöjande berättelse, avslöjas något störande. Nouwen lägger ut vägen för Mertons andliga pilgrimsfärd till kontemplativ andlighet. De som har studerat Merton ur en kritisk synvinkel, som jag själv, har försökt förstå vad som är rötterna bakom Mertons andliga affiniteter. Nouwen förklarar att Merton var influerad av LSD-mystikern Aldous Huxley som "förde honom till en djupare kunskapsnivå" och "var en av Mertons favoritromanförfattare." 4

*LSD drogen gör att man öppnar upp sig för den andliga sfären, precis som alla andra droger.

Det var genom Huxleys bok, Ends and Means, som först förde Merton "i kontakt med mystik." 5 Merton säger:

Huxley hade läst brett och djupt och intelligent i alla typer av kristen och orientalisk mystisk litteratur, och hade kommit ut med den häpnadsväckande sanningen att allt detta, långt ifrån att vara en blandning av drömmar och magi och charlatanism, var mycket verkligt och mycket allvarligt. 6 (min betoning)

Det var därför, avslöjade Nouwen, Mertons mystiska resa tog honom rakt in i buddhismens armar:

Merton lärde sig av Chuang Tzu – en taoist vad Suzuki [en zenmästare] hade sagt om zen: ”Zen lär ingenting; det gör det bara möjligt för oss att vakna och bli medvetna.” 7

Bli medveten om vad? Buddha-naturen. Gudomlighet inom alla. Det var därför Merton sa att om vi visste vad som fanns i var och en av oss, skulle vi böja oss och tillbe varandra. Mertons nedstigning till det kontemplativa ledde honom till tron att Gud finns i allt och att Gud är allt. Detta klargjordes av Merton när han sa:
Sann ensamhet är ett deltagande i Guds ensamhet – som är i allt. 8
Nouwen tillägger:

Chuang Tzu vaknade och ledde Merton . . . till hans medvetandes djupare grund. 9

Detta har varit Satans knep sedan Edens lustgård när ormen sa till Eva: "ni ska bli som gudar" (1 Mosebok 3:4). Det är just denna essens som är grunden för kontemplativ bön.

I Mertons försök att bli en mystiker fann han vägledning från en hinduisk swami, som Merton kallade Dr. Bramachari. Bramachari spelade en avgörande roll i Mertons framtida andliga syn. Nouwen avslöjade detta när han sa:

Således blev Merton mer imponerad när denna hinduiska munk pekade honom på den kristna mystiska traditionen. . . . Det verkar verkligen vara försynt att denna hinduiska munk relativiserades *[sic] Mertons ungdomliga nyfikenhet för öst och gjorde honom känslig för den västerländska mystikens rikedom. 10

*(sic) = Adverbet sic, som betyder "avsiktligt så skrivet". Används inom parentes efter ett kopierat eller citerat ord som verkar udda eller felaktigt för att visa att ordet citeras exakt som det står i originalet, eftersom en berättelse måste hålla ett barns intresse och "berika hans [sic]

Varför skulle en hinduisk munk förespråka den kristna mystiska traditionen? Svaret är enkelt: de är en i samma. Även om de upprepade orden som används kan skilja sig åt (t.ex. kristna ord: Abba, Fader, etc. snarare än hinduiska ord), är slutresultatet detsamma. Och den hinduiska munken visste att detta var sant.

Bramachari förstod att Merton inte behövde byta till hinduismen för att få samma upplysning som han själv upplevde genom den hinduiska mystiska traditionen. I huvudsak backade Bramachari upp det jag försöker få fram i ”A Time of Departing = En tid av avgång”, att alla världens mystiska traditioner i grunden kommer från samma källa och lär ut samma föreskrifter. . . och den källan är inte Gamla och Nya testamentets Gud. Den bibliska Guden är inte interandlig!

Utdrag ur En tid för avgång finns här: https://monalola62.blogspot.com/2023/05/henri-nouwen-och-buddismen.html

Den evangeliska kristendomen inbjuds nu, kanske till och med slungas in till att se Gud med dessa nya ögon av kontemplativ bön. Och så måste frågan ställas, är Thomas Mertons tystnad, Henri Nouwens utrymme och Richard Fosters kontemplativa bön det sätt på vilket vi kan känna och vara nära Gud?

Eller är detta faktiskt ett andligt trossystem som strider mot det sanna budskapet som Bibeln så absolut definierar – att det bara finns en väg till Gud och det är genom hans enfödde Son, Jesus Kristus, vars offer på korset erhöll vår fulla frälsning? I min bok, ”A Time of Departing = En tid för avgång”, försökte jag svara på dessa frågor med omfattande bevis och dokumentation som visar farorna med kontemplativ bön.

Om i sanning min oro för framtiden verkligen förverkligas, kommer vi verkligen att gå in i en tid för avresa. Min bön är att du inte ska vända dig bort från tron, för att följa ett annat evangelium och en annan Jesus utan hellre hålla kursen och avsluta loppet, så att du efter att ha gjort allt du kan står kvar.

Tag därför på eder Guds hela vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och, efter att ha gjort allt, bestå. (Efesierna 6:13).

Slutnoteringar:

1. Henri Nouwen, cited in Saddleback training book, Soul Construction: SolitudeTool  (Lake Forest, CA: Saddleback Church, 2003), p. 12.
2. Michael O’ Laughlin, God’s Beloved (Maryknoll, NY: Orbis Books, 2004), p. 178.
3. Henri J.M. Nouwen, Thomas Merton: Contemplative Critic (San Francisco, CA: Harper & Row Publishers, 1991, Triumph Books Edition), p. 3.
4. Ibid., pp. 19-20.
5. Ibid., p. 20.
6. Ibid.
7. Ibid., p. 71.
8. Ibid., pp. 46, 71.
9. Ibid., p. 71.
10 . Ibid., p. 29.

Posted in: Contemplative Spirituality, Ecumenism, Interspirituality, New Age movement, Saddleback, Spiritual Formation Tagged: aldous huxley, catholic church, contemplative prayer, Contemplative Spirituality, Henri Nouwen, lsd, meditation, monks, mysticism, New Age, Ray Yungen, spiritual formation, Thomas Merton

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/evangelical-christianity-being-catapulted-into-seeing-god-with-the-new-eyes-of-contemplative-prayer/

 

Det slutliga resultatet av kontemplativ bön – interspiritualitet!

Av Ray Yungen 11 oktober 2014 av Lighthouse Trails författare

översatt och inlagd med tillstånd

Det slutliga resultatet av kontemplativ bön är *interandlighet. Om du verkligen har fattat det porträtt jag har försökt måla i min bok och artiklar, har du börjat se vad denna term betyder. Fokus för min kritik av mystisk bön måste förstås i ljuset av interandlighet.

*Interandlighet = man kan välja vad man vill från alla religioner och inkludera det man vill hålla på med.

Exakt vad är inter-andlighet? Förutsättningen bakom interandlighet är att gudomlighet (Gud) finns i allt, och Guds närvaro finns i alla religioner; det finns en sammankoppling av alla saker, och genom mystik (d.v.s. meditation) kan detta tillstånd av gudomlighet erkännas. Följaktligen är detta en utgångspunkt som är baserad på och upprätthålls av en upplevelse som inträffar under en självhypnotisk trans som länkar en till en osynlig värld snarare än till Bibelns sunda lära.

Det är viktigt att förstå att interandlighet är en förening av världens religioner genom mystikens röda tråd. Wayne Teasdale, en lekmannamunk som myntade termen interandlighet, säger att interandlighet är "den andliga gemensamma grund som finns bland världens religioner." 1 Teasdale, när han talar om denna universella kyrka, säger också:

Hon [kyrkan] har också ett ansvar i vår tid att vara en bro för att försona den mänskliga familjen. . . Anden inspirerar henne genom tidens tecken att öppna sig för hinduer, buddhister, muslimer, sikher, jainer, taoister, konfucianer och ursprungsbefolkningar. Som matris [en bindande substans] skulle kyrkan inte längre se medlemmar av andra traditioner som utanför hennes liv. Hon skulle främja studiet av dessa traditioner, söka gemensamma grunder och parallella insikter. 2 (min betoning)

En artikel i min lokaltidning avslöjade hur väl mottagen interandlighet har blivit i vissa kretsar. En presbyteriansk äldste som beskrevs som en "andlig direktör" gjorde det klart när hon sa:

Jag har också ett starkt intresse för buddhism och gör en sittande meditation i Portland [Oregon] så ofta jag kan. Jag ansåg mig vara ekumenisk inte bara i den kristna traditionen, utan med alla religioner. 3 (min betoning)

Det finns en djupgående och överhängande fara som äger rum inom kristendomens murar. Läran har blivit mindre viktig än känsla, och detta har lett till ett mystiskt paradigmskifte. Sund doktrin måste vara central i denna debatt eftersom New Age har en mycket idealistisk sida i sig, som erbjuder ett mystiskt förhållningssätt för att lösa mänskliga problem. Alla vill att deras problem skall lösas, Rätt? Det är den praktiska aspekten jag skrev om i förra kapitlet (i sin bok)– en till synes direkt väg till ett lyckligt och tillfredsställt liv. Men man kan främja Guds egenskaper utan att faktiskt ha Gud.

Människor som främjar en antagligen gudfruktig form av andlighet kan verkligen komma att gå emot Kristi sanning. Hur kan du då vara säker på vad du tror och utövar är av Gud?

Det kristna budskapet har varit tydligt från början – Gud har sänt en Frälsare. Om människan bara behövde utöva någon form av mystisk bön för att få tillgång till Gud så var Jesu Kristi liv, tjänst, död och uppståndelse en fruktlös, ihålig strävan.

Sund kristen lära kommer från förståelsen att mänskligheten är syndig, fallen och skild från Gud. Människan behöver ett frälsande verk av Gud! En lära som panenteism (Gud är i alla) kan inte förenas med Kristi fullbordade verk. Hur kunde Jesus då vara vår Frälsare? New Age-beståndsdelar kommer att säga att han är en modell för Kristusmedvetande, men Bibeln lär att han är mänsklighetens Frälsare. Därför kan panenteism inte vara en sann doktrin.

Problemet är att många välmenande människor omfamnar panenteismens lära för att det låter så bra. Det verkar mindre trångsynt från Guds sida. Ingen lämnas utanför – alla är kopplade till Gud. Det finns en stor dragningskraft i detta meddelande. Ändå lär Bibeln inte ut en universell frälsning för människan. Däremot sa Jesus:

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. Matt 7:13-14

Kristi budskap är motsatsen till dessa universalistiska läror. Många människor (även kristna) idag tror att bara ett fåtal riktigt dåliga människor kommer att skickas till helvetet. Men i Matteus gör Jesu ord klart att det inte är så.

Medan Gud sände sin Son, Jesus Kristus, för att dö för världens synder, sa han inte att alla skulle bli frälsta. Hans ord är tydliga att många skulle förkasta den frälsning han gav. Men de som är frälsta har fått "försoningens tjänst" (2 Kor 5:18) och vädjar till dem som går under (2 Kor 4:3). Det kristna budskapet är inte samadhi, Zen, kundalini eller den kontemplativa tystnaden. Det är korsets kraft!

Ty predikan om korset är en dårskap för dem som går under; men för oss som är frälsta är det Guds kraft. 1 Kor 1:18

Ja, förgås, och inte bara omedvetna om sitt sanna jag.

I en opinionsundersökning beskriver de uppseendeväckande resultaten hur amerikaner faktiskt ser på Gud. Tidningen ”Spirituality and Health = Andlighet & Hälsa” anlitade en ansedd opinionsundersökningsorganisation för att mäta den amerikanska allmänhetens andliga övertygelse. Denna nationella undersökning avslöjade att 84 procent av de tillfrågade trodde att Gud var "överallt och i allt" snarare än "någon någonstans". 4

Detta betyder att panenteism nu är den mer populära synen på Gud. Om det är sant, så lutar en hög andel av evangeliska kristna i Amerika redan mot en panenteistisk syn på Gud. Kanske är många av dessa kristna oklara om Guds sanna natur.

Hur kunde denna mystiska revolution kommit till? Hur kunde detta perspektiv ha blivit så utbrett? Svaret är att under de senaste trettio eller fyrtio åren har ett antal författare slagit djupt an hos miljontals läsare och sökare inom kristenheten. Dessa skribenter har presenterat och främjat den kontemplativa synen till den grad att många nu ser det som det enda sättet att "gå djupare" i det kristna livet. Det är de som får män och kvinnor att kasta sig in i kontemplativ praktik. Det är deras budskap som leder människor att uppleva "ljusen" och den "inre rådgivaren!"

Slutnoteringar:

1.  Wayne Teasdale, “Mysticism as the Crossing of Ultimate Boundaries: A Theological Reflection” (The Golden String newsletter, http://clarusbooks.com/Teasdale.html, accessed 10/2009).
2. Wayne Teasdale, A Monk in the World (Novato, CA: New World Library, 2002), p. 64.
3. Jan Alsever quoted in Statesman Journal, January 27th, 1996, Religion Section.
4. Katherine Kurs, “Are You Religious or Are You Spiritual?” (Spirituality & Health Magazine, Spring 2001), p. 28.

Posted in: A Global Spirituality, Contemplative Practices, Contemplative Spirituality, Ecumenism, Hinduism, Interspirituality, The Preaching of the Cross Tagged: contemplative, Contemplative Spirituality, Interspirituality, kundalini, meditation, mysticism, New Age, new spirituality, panentheism, pantheism, Ray Yungen, samadhi, silence, spiritual deception, spiritual formation, Thomas Merton, universalism, Wayne Teasdale, zen

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/the-final-outcome-of-contemplative-prayer-interspirituality/

Naturen bakom kontemplativ bön: ockultismens hjärta

Av Ray Yungen 11 juni 2021 Lighthouse Trails författare

översatt och inlagt med tillstånd

Många kristna kan ha stora svårigheter att acceptera bedömningen att det som kallas kristen mystik i själva verket inte alls är kristet. De kanske känner att detta avvisande skapas av en kätteri-jaktmentalitet som helt ignorerar kärleken och hängivenheten till Gud som också åtföljer det mystiska livet.

För de som är skeptiska föreslår jag att du undersöker Philip St. Romains skrifter, som skrev en bok om sin resa in i kontemplativ bön som heter ”Kundalini Energy and Christian Spirituality = Kundalini energi & kristen andlighet”. Denna titel är avslöjande eftersom kundalini är en hinduisk term för den mystiska kraften eller kraften som ligger bakom hinduisk andlighet. Inom hinduismen kallas det vanligtvis för ormkraften.

St. Romain, en missbruksrådgivare och hängiven katolsk lekmannaminister, han började sin resa medan han utövade kontemplativ bön eller vilade i den stilla punkten, som han kallade det. Vad som hände honom efter denna praxis bör bära den yttersta granskningen från det evangeliska samfundet – särskilt från dess ledning. Den evangeliska kristendomens framtida kurs vilar på om St. Romains väg bara är en lyckträff eller om det är normen för kontemplativ andlighet.

Efter att ha avvisat mental bön som "improduktiv" 1 anammade han böneformen som stänger av sinnet och skapade vad han beskrev som en mental passivitet. Det han mötte härnäst understryker min oro med nykter klarhet:

Sen kom ljusen! Guldvirvlarna som jag hade noterat ibland började intensifieras och formade sig till mönster som både fascinerade och fängslade mig. . . Det fanns alltid fyra eller fem av dessa; så snart en bleknade, dök en annan upp, ännu ljusare och mer intensiv. . . De kom igenom fullständig passivitet och först efter att jag hade varit i tystnaden ett tag. 2 (min betoning)

Efter detta började St. Romain ana "kloka ord" som kom in i hans sinne och kände att han "fick meddelanden från en annan". 3 Han hade också en fysisk utveckling under hans perioder i tystnaden. Han kände "taggiga förnimmelser" på toppen av huvudet och ibland "susade det av energi". 4 Denna känsla fortsatte i flera dagar. Kulmen på St. Romains mystiska utflykt var förutsägbar – när du gör kristen yoga eller kristen zen får du kristen samadhi precis som han. Han proklamerade:

Det finns inte längre någon känsla av alienation, för marken som flödar genom hela mitt väsen är identisk med verkligheten i hela skapelsen. Det verkar som om mystikerna i alla världens religioner vet något om detta. 5

St. Romain gick logiskt över till nästa steg med:

Betydelsen av detta arbete ligger kanske i dess potential att bidra till dialogen mellan kristendomen och österländska former av mystik som främjas i vad som kallas New Age spiritualitet. 6

Många tror att St. Romain är en troende kristen. Han hävdar att han älskar Jesus, tror på frälsning och är en medlem med gott anseende inom sin kyrka. Det som dock förändrades var hans känslor. Han säger:

Jag kan inte fatta några beslut för mig själv utan godkännandet av den inre rådgivaren, vars röst talar så tydligt i nöden. . . det finns en distinkt känsla av att ett inre öga av något slag "ser" med mina två sinnesögon. 7

St. Romain skulle förmodligen förvånas över om någon skulle ifrågasätta hans anspråk på att finna sanning på grund av den positiva karaktären hos hans mystik. Men är denna "inre rådgivare" som St. Romain har kopplat ihop med, verkligen Gud? Detta är en rimlig fråga att ställa, särskilt när denna bönemetod nu har spridit sig inom ett brett spektrum av kristendomen.

St. Romain gör en iakttagelse i sin bok som jag tar på största allvar. Liksom sina sekulära praktiska mystiska bröder har han en stark känsla av mission och öde. Han förutspår:

Kan det vara så att de som gör resan till det sanna jaget på något sätt visar vad som ligger i beredskap för hela rasen? Vilken magnifik värld det skulle vara – för majoriteten av människor att leva från det sanna jag tillståndet. En sådan värld kan dock inte komma om inte hundratusentals människor upplever egots regression i transcendensens [meditation] tjänst och sedan omstrukturerar kulturen för att ta emot liknande tillväxt för miljontals andra. Jag tror att vi först nu börjar inse denna uppgift. 8

En bok med titeln ”Metaphysical Primer = Metafysiska grunder: A Guide to Understanding Metaphysics = En guide till att förstå metafysik” skisserar de grundläggande lagarna och principerna för New Age-rörelsen. Först och främst är följande princip:
Du är ett med gudomen, liksom hela mänskligheten. . . Allt är ett med allt annat. Allt som finns på jorden är ett uttryck för den Enda Gudomen och genomsyras av dess energier. 9

S:t Romains uttalande var, "Grundenden [Gud] som flödar genom hela mitt väsen är identisk med hela skapelsens verklighet." 10 De två åsikterna är identiska!

St. Romain kom till denna uppfattning genom kontemplativ standardbön, inte zen, inte yoga utan en kristen form av dessa praktiseringar.

Utan den mystiska kopplingen kan det inte finnas någon enhet. Den andra följer alltid den första. Här ligger ockultismens hjärta.

Det finns en djupgående och överhängande fara som äger rum inom kristendomens murar. Läran har blivit mindre viktig än känsla, och detta har lett till ett mystiskt paradigmskifte. Människor som främjar en antagligen gudfruktig form av andlighet kan verkligen komma att gå emot Kristi sanning.

Hur kunde denna mystiska revolution ha kommit till? Hur kunde detta perspektiv ha blivit så utbrett? Svaret är att under de senaste trettio eller fyrtio åren har ett antal författare slagit djupt an hos miljontals läsare och sökare inom kristendomen. Dessa skribenter har presenterat och främjat den kontemplativa synen till den grad att många nu ser det som det enda sättet att "gå djupare" i det kristna livet. Det är de som får män och kvinnor att kasta sig in i kontemplativ praktik. Det är deras budskap som leder människor att uppleva "ljusen" och den "inre rådgivaren!"

Slutnoteringar:

1. Philip St. Romain, Kundalini Energy and Christian Spirituality (New York, NY: Crossroad Publishing Company, 1995), p. 24.

2. Ibid., pp. 20-21.

3. Ibid., pp. 22-23.

4. Ibid., pp. 28-29.

5. Ibid., p. 107.

6. Ibid., pp. 48-49.

7. Ibid., p. 39.

8. Ibid., pp. 75-76.

9. Deborah Hughes and Jane Robertson-Boudreaux, Metaphysical Primer: A Guide to Understanding Metaphysics (Estes Park, CO: Metagnosis Pub., 1991), p. 27.

10. St. Romain, Kundalini Energy and Christian Spirituality, op. cit., p. 107.

Posted in: Contemplative Practices, Contemplative Spirituality, Mystical Practices, The Role of Meditation Tagged: contemplative prayer, Contemplative Spirituality, kundalini, mystical prayer, mystical revolution, occultism, Philip St. Romain, Ray Yungen

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/understanding-the-nature-behind-contemplative-prayer/

Vilka är/var ökenfäderna?

Av Lighthouse Trails författare Ray Yungen okt s, 2008

Översatt och inlagt med tillstånd från LighthouseTrails

”Under tidig medeltid bodde det en grupp eremiter i Mellanösterns vildmarksområden. De var kända i historien som ökenfäderna.

"De bodde i små isolerade samhällen i syfte att helt och hållet ägna sina liv åt Gud utan distraktion. Den kontemplativa rörelsen spårar sina rötter tillbaka till dessa munkar. Det var de som först främjade mantrat som ett böneverktyg.

"En meditationsforskare hade gjort detta samband när han sa:

Meditationsmetoderna och levnadsreglerna för dessa tidigaste kristna munkar har stark likhet med de av deras hinduiska och buddhistiska avståndstagande bröder åtskilliga kungadömen i öster ... de meditativa teknikerna de använde för att hitta sin Gud föreslår antingen ett lån från öst eller ett spontant återupptäckt…'

"Ökenfäderna trodde så länge som önskan efter Gud var uppriktig - kunde allt användas för att nå Gud. Om en metod fungerade för hinduerna att nå sina gudar, så kunde kristna mantran användas för att nå Jesus.

”På många sätt var ökenfäderna som Kain – ivriga att behaga men inte villiga att lyssna på Herrens instruktioner och göra det som är rätt. Man kan inte klandra dem för deras hängivenhet, men man kan verkligen klandra dem för deras bristande urskillning.” Ray Yungen, från ”A Time of Departing = EN tid för avgång”, 2:a upplagan.

Ökenfäderna och metoderna de använde

Av Ray Yungen 9 januari 2017

Den katolske prästen William Shannon förklarade i sin bok, ”Seeds of Peace = Säd av fred”, det mänskliga dilemmat som följande:

Denna glömska, av vår enhet med Gud, är inte bara en personlig upplevelse, det är mänsklighetens gemensamma erfarenhet. Detta är verkligen ett sätt att förstå arvsynden. Vi är i Gud, men vi verkar inte veta det. Vi är i paradiset, men vi inser det inte. 1

Shannons synsätt definierar den grundläggande underliggande världsbilden för den kontemplativa bönerörelsen som helhet. Man kan hitta liknande citat i praktiskt taget alla böcker skrivna av kontemplativa författare. En hinduisk guru eller en zenbuddhistisk mästare båda ger samma förklaring. Denna slutsats blir helt logisk när man spårar rötterna till kontemplativ bön. Låt oss titta på början av denna praxis.

Under tidig medeltid bodde det en grupp eremiter i Mellanösterns vildmarks-områden. De är kända i historien som ökenfäderna. De bodde i små isolerade samhällen i syfte att helt och hållet ägna sina liv åt Gud utan distraktion. Den kontemplativa rörelsen spårar sina rötter tillbaka till dessa munkar som främjade mantra som ett böneredskap. En meditationsforskare gjorde detta samband när han sa:

Meditationsmetoderna och levnadsreglerna för dessa tidigaste kristna munkar har stark likhet med de av deras hinduiska och buddhistiska avståndstagande bröder i flera kungadömen i öster ... de meditativa tekniker som de använde för att hitta sin Gud tyder på antingen ett lån från öst eller ett spontant återupptäckt. 2

Många av ökenfäderna sökte i sin iver helt enkelt Gud genom försök och misstag. En ledande kontemplativ bönelärare erkände öppet det slumpmässiga sättet som ökenfäderna tillägnade sig sina metoder på:

Det var en tid av stora experiment med andliga metoder. Många olika sorters discipliner prövades, varav några är för hårda eller extrema för människor idag. Många olika metoder för bön skapades och utforskades av dem. 3

Att försöka nå Gud genom ockulta mystiska metoder kommer att garantera katastrof. Egyptens ökenfäder befann sig på en särskilt farlig plats vid den tiden för att famla runt efter innovativa förhållningssätt till Gud, för som en teolog påpekade:

Utvecklingen av kristna meditativa discipliner borde ha börjat i Egypten eftersom mycket av den intellektuella, filosofiska och teologiska grunden för meditationspraktiken i kristendomen också kommer från teologin i det hellenska och romerska Egypten. Detta är betydelsefullt eftersom det var i Alexandria som den kristna teologin hade mest kontakt med de olika gnostiska spekulationerna som enligt många forskare har sina rötter i öst, möjligen i Indien. 4

Följaktligen trodde ökenfäderna att så länge som önskan efter Gud var uppriktig – så kunde vad som helst användas för att nå Gud. Om en metod fungerade för hinduerna att nå sina gudar, så kunde kristna mantran användas för att nå Jesus. En nuvarande utövare och främjare av ökenfädernas mystiska bön ger fortfarande eko i de logiska formuleringarna från hans mystiska förfäder:

I Andens vidare ekumenik som öppnas för oss idag, måste vi ödmjukt acceptera lärdomarna från särskilda österländska religioner … Det som gör en viss utövning kristen är inte dess källa, utan dess avsikt … detta är viktigt att komma ihåg inför dessa Kristna som kommer att försöka utarma våra andliga resurser genom att för snävt definiera dem. Om vi ser den mänskliga familjen som ett i Guds ande, så är denna historiska korsbefruktning inte förvånande … selektiv uppmärksamhet på österländska andliga sedvänjor kan vara till stor hjälp för ett fullt förkroppsligat kristet liv. 5

Fångar du resonemanget här? Icke-kristna källor, som vägar till andlig tillväxt, är helt legitima i det kristna livet, och om kristna bara utövar sin kristendom baserad på Bibeln, kommer de faktiskt att utarma sin andlighet. Detta var ökenfädernas tankegångar. Så som ett resultat har vi nu kontemplativ bön. Jesus tog upp detta när han varnade sina lärjungar:

Och när ni ber, använd inte fåfänga upprepningar, som hedningarna gör. Matt 6:7

Det bör vara uppenbart att mantra meditation eller helig ordbön kvalificerar sig som "fåfäng upprepning" och klart stämmer överens med en korrekt beskrivning av det påpekande som Jesus gjorde. Men trots detta har pålitliga evangeliska kristna ofta uttalat att kristen mystik skiljer sig från andra former av mystik (som österländsk eller ockult) eftersom den är fokuserad på Jesus Kristus.

Denna logik kan låta trovärdig på ytan, men kristna måste ställa sig själva en mycket enkel och grundläggande fråga: Vad gör egentligen en praktik kristen? Svaret är uppenbart – godkänner Nya testamentet det? Har inte Kristus lärt oss, genom sitt ord, att be i tro på hans namn och i enlighet med Guds vilja? Har han utelämnat något? Skulle Jesus hålla saker borta från sina sanna efterföljare? Aldrig!

För att förstå denna sanning har Gud deklarerat i sitt ord att han inte överlåter åt seriösa, men ändå syndiga människor, att återuppfinna sin egen kristendom. När kristna ignorerar Guds instruktioner när de följer Honom, slutar de med att de lär sig hedningarnas väg. Israel gjorde detta otaliga gånger. Det är bara mänsklig natur.

Berättelsen om Kain och Abel är ett klassiskt bibliskt exempel på andlig otrohet. Båda Adams söner ville behaga Gud, men Kain bestämde sig för att han skulle experimentera med sin egen metod för att vara from. Kain måste ha resonerat för sig själv: ”Kanske skulle Gud vilja ha frukt eller säd hellre än ett dött djur. Det är inte lika grovt. Det luktar mindre. Hej, jag tror jag ska prova det!"

Som ni vet var Gud inte det minsta imponerad av Kains försök att skapa sin egen inställning till att behaga Gud. Herren gjorde det klart för Kain att Guds gunst skulle komma över honom om han gjorde det som är rätt, inte bara det som var avsett för Gud eller fokuserat på Gud.

På många sätt var ökenfäderna som Kain – ivriga att behaga men inte villiga att lyssna på Herrens instruktioner och göra det som var rätt. Man kan inte klandra dem för deras hängivenhet, men man kan verkligen klandra dem för deras bristande omdöme.

Notes:
1. William Shannon, Seeds of Peace, p. 66.
2. Daniel Goleman, The Meditative Mind 1988, p.53.
3. Ken Kaisch, Finding God, p.191.
4. Father William Teska, Meditation in Christianity , p.65.
5. Tilden Edwards, Living in the Presence , Acknowledgement page.

Related Material:

A list of ancient mystics (taken from Chris Lawson’s A Directory of Authors: Three NOT Recommended Lists booklet)

Mystics from the past oftentimes favorably endorsed by “Christian” authors today

Middle Ages (Medieval Times) and Renaissance

Angela of Foligno (1248–1309)

Anthony of Padua (1195–1231)

Bernard of Clairvaux (1090–1153)

Bonaventure (1217–1274)

Catherine of Siena (1347–1380)

Desert Fathers, The

Hadewijch of Antwerp (13th century)

Henry Suso (1295–1366)

Hildegard of Bingen (1098–1179)

Hugh of Saint Victor (1096–1141)

Jacopone da Todi (1230–1306)

Johannes Tauler (d.1361)

John of Ruysbroeck (1293–1381)

John Scotus Eriugena (810–877)

Julian of Norwich (1342–1416)

Mechthild of Magdeburg (1212–1297)

Meister Eckhart (1260–1327)

Richard of Saint Victor (d.1173)

Richard Rolle (1300–1341)

The Cloud of the Unknowing (anonymous, instruction in mysticism, 1375)

Theologia Germanica (anonymous, mystical treatise, late 14th century)

Thomas a’ Kempis (1380–1471)

Thomas Aquinas (1225–1274)

Walter Hilton (1340–1396)
Renaissance, Reformation, and Counter–Reformation

Brother Lawrence (1614–1691)

Emanuel Swedenborg (1688–1822)

George Fox (1624–1691)

Ignatius of Loyola (1491–1556)

Jakob Böhme (1575–1624)

Jean Nicolas Grou (1731-1803)

John of the Cross (Juan de Yepes) (1542–1591)

Joseph of Cupertino (1603–1663)

Madame Guyon (1647–1717)

Teresa of Ávila (1515–1582)

Theophan the Recluse (1815–1894)

William Law (1686–1761)

Modern Era (19th—20th Century)

Alexandrina Maria da Costa (1904–1955)

Bernadette Roberts (1931–)

Berthe Petit (1870–1943)

Carmela Carabelli (1910–1978)

Domenico da Cese (1905–1978)

Evelyn Underhill (1875–1941)

Flower A. Newhouse (1909–1994)

Frank Laubach (1884–1970)

Frederick Buechner (1926–)

Karl Rahner (1904–1984)

Lúcia Santos (1907–2005)

Maria Pierina de Micheli (1890–1945)

Maria Valtorta (1898–1963)

Marie Lataste (1822–1899)

Marie Martha Chambon (1841–1907)

Martin Buber (1868–1965)

Mary Faustina Kowalska (1905–1938)

Mary of Saint Peter (1816–1848)

Mary of the Divine Heart (1863–1899)

Padre Pio of Pietrelcina (1887–1968)

Pierina Gilli (1911–1991)

Pierre Teilhard de Chardin (1881– 1955)

Simone Weil (1909–1943)

Soren Kierkegaard (1813–1855)

Thomas Merton (1915–1968)

Thomas Raymond Kelly (1893–1941)

Posted in: Contemplative Practices, Contemplative Spirituality, The Ancient Mystics Tagged: christian mysticism, contemplative prayer, desert fathers, eastern meditation, eastern religion, mystics, Ray Yungen, william shannon

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/who-are-the-desert-fathers/

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/the-desert-fathers-and-the-methods-they-used/