Att vänta tålmodigt och uthärda genom allt

Av Warren B. Smith 13 augusti 2019

Översatt och publicerad med tillstånd från Lighthouse Trails.

Rom 8:24-25 För i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man kan se är inte något hopp. För hur kan man hoppas på det som man redan ser? Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi på det med uthållighet.

Uthålligt tålamod

”Webster's New World Dictionary = Websters nya världens uppslagsbok” definierar ordet "patient = tålmodigt" som "att bäraa eller uthärda smärta, problem, etc. utan att klaga eller förlora självkontrollen, lugnt tolerera förseningar, förvirring; kunna vänta lugnt på något önskat; stadig, flitig, uthållig."

Den grekiska betydelsen enligt ”Strongs Concordance = starka konkordansen” är att ha "en glad eller hoppfull uthållighet; ett konstant eller uthålligt tålamod; en tålmodig fortsättning (väntar).” Kort sagt, tålamod kan ses som förmågan att glatt och förhoppningsfullt vänta och uthärda – utan att klaga – vad som än drabbar oss.

Israeliternas otålighet

Bibeln klargör att Jesu efterföljare tålmodigt ska vänta på hans återkomst. Andra Moseboken beskriver hur israeliterna inte väntade tålmodigt när Mose återkomst från berget Sinai blev "försenad":

2 Mos 32:1 När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.

I sin otålighet ”fördärvade israeliterna sig själva” genom att tillbe en gud som de själva skapade. Istället för att vänta tålmodigt på Moses och Israels sanne Gud, skapade folket en annan gud. Bibeln beskriver hur ”folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att leka”:

2 Mos 32:2-7 Då sade Aron till dem: ”Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig.” Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. Han tog emot guldet och formade det med en mejsel och gjorde av det en gjuten kalv. Och de sade: ”Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: ”I morgon är det en Herrens högtid.” Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig. Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig.

Aposteln Paulus citerar denna speciella händelse för att varna oss om hur israeliternas enkla handling av otålighet resulterade i att de "fördärvade sig själva":

1 Kor 10:7 Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem blev, som det står skrivet: Folket satte sig ner till att äta och dricka och steg upp för att leka.

1 Kor 10:11-12 Men allt detta hände dem som exempel och skrevs ner till varning för oss som har tidens slut inpå oss. Därför ska den som menar sig stå, se till att han inte faller.

I ett brev till romarna betonar Paulus hur dessa tidigare händelser som beskrivs i Skriften kan trösta oss och hjälpa oss och lära oss tålamod och hopp:

Rom 15:4 Allt som tidigare har skrivits är ju skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger ska ha hoppet.

Den första strofen i psalmen ”My Soul With Patience Waits = Min själ med tålamod väntar” understryker vikten av tålamod och trösten i Guds ord – hur vi tålmodigt ska vänta på vår Herre:

Min själ med tålamod väntar För dig, den levande Herren Mina förhoppningar är på ditt byggda löfte, Ditt aldrig sviktande ord.

Följande utvalda verser från Bibeln beskriver vikten av tålamod och hur vi – med Guds hjälp – tålmodigt ska vänta och uthärda igenom alla omständigheter vi möter i våra liv.

Tålamod

Gud är tålamodets Gud

Rom 15:5-6 Och må tålamodets och tröstens Gud ge er samma sinne inbördes i överensstämmelse med Kristus Jesus, så att ni i full enighet och med en mun kan prisa Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader.

Lägg till tålamod till din tro

2 Pet 1:4-8 Genom dem har han gett oss sina mycket stora och dyrbara löften, så att ni genom dem blir delaktiga av gudomlig natur, efter att ha flytt undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. Och förutom detta ska ni med all iver söka att till er tro foga dygd, och till dygden kunskap, och till kunskapen självbehärskning, och till självbehärskningen uthållighet, och till uthålligheten gudsfruktan, och till gudsfruktan broderlig omtanke, och till broderlig omtanke kärlek. För om dessa ting finns hos er och flödar över, så blir ni varken overksamma eller utan frukt i kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.

Genom tålamod har vi hopp

Rom 15:4 Allt som tidigare har skrivits är ju skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger ska ha hoppet.

Följ efter tålamod

1 Tim 6:11 Men du, gudsman, håll dig borta från sådant och sök ivrigt efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.

Kör med tålamod

Hebr 12:1-2 Då vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss lägga av allt som tynger och synden som så lätt snärjer oss, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss, och se på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som på grund av den glädje som låg framför honom uthärdade korset utan att bry sig om smäleken, och som satte sig på högra sidan om Guds tron.

Tålamod ger frukt

Luk 8:15 Men det som föll i den goda jorden är de som hör ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt med uthållighet.

Frestelser arbetar med tålamod

Jak 1:2-4 Mina bröder, håll det för ingenting annat än glädje när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet, att när er tro prövas, så leder det till uthållighet. Och låt uthålligheten ha med sig ett fullbordat verk, för att ni ska vara fullkomliga och hela, utan någon brist. Men om någon av er saknar visdom, ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han ska få den.

Tålamod och tro mitt i förföljelser och vedermödor

2 Tess 1:4-5 så att vi själva kan berömma oss i Guds församlingar av er uthållighet och tro under alla era förföljelser och lidanden som ni får utstå.

Anfäktelse ger tålamod

Rom 5:3-5 Och inte bara det, utan vi gläder oss också i lidandet, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, och tålamod erfarenhet och erfarenhet hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som är given till oss.

Tålamod i alla saker

2 Kor 6:4-5 utan i allt vill vi bevisa oss som Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, i nöd, i svårigheter, under slag, under fångenskap, under upplopp, under hårt arbete, i nattvak, i fastor,

Genom tro och tålamod ärver vi löftena

Hebr 6:11-12 Men vi önskar att var och en av er visar samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, så att ni inte blir tröga, utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.

Hebr 10:36 För ni behöver uthållighet, för att när ni har gjort Guds vilja, kommer ni att få det som är utlovat.

Jobs tålamod

Jak 5:11 Se, vi prisar dem saliga som håller ut. Om Jobs tålamod har ni hört, och Herrens slut har ni sett, för Herren är rik på barmhärtighet och medlidande.

Paulus tålamod

2 Tim 3:10-11 Men du har troget följt min lära, mitt levnadssätt, mitt uppsåt, min tro, mitt tålamod, min kärlek, min uthållighet, under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå! Men ur alla har Herren räddat mig.

Profeternas tålamod

Jak 5:10-11 Mina bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredöme i lidande och tålamod. Se, vi prisar dem saliga som håller ut. Om Jobs tålamod har ni hört, och Herrens slut har ni sett, för Herren är rik på barmhärtighet och medlidande.

Jesu Kristi tålamod

Upp 1:9 Jag, Johannes, som både är er broder och delaktig i lidandet och i riket och Jesu Kristi uthållighet, var på den ö som kallas Patmos för Guds ords skull och för Jesu Kristi vittnesbörds skull.

Kyrkans tålamod i Efesos

Upp 2:-2-3 Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din uthållighet och att du inte kan tåla dem som är onda. Och du har prövat dem som säger att de är apostlar men inte är det och du har funnit dem vara lögnare. Och du har haft fördrag och har uthållighet och har arbetat för mitt namns skull och har inte tröttnat.

Kyrkans tålamod i Thyatira

Upp 2:19 Jag vet om dina gärningar och din kärlek och din tjänst och din tro och din uthållighet och dina gärningar, och de sista är fler än de första.

Kyrkans tålamod i Philadelphia

Upp 3:10-11 Eftersom du har hållit fast vid mitt ord om uthållighet, ska jag också bevara dig från den prövningens stund, som ska komma över hela världen för att pröva dem som bor på jorden. Se, jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

De heligas tålamod

Upp 14:12 Här är de heligas uthållighet. Här är de som håller Guds bud och Jesu tro.

Upp 13:10 Den som för bort någon i fångenskap, ska bli bortförd i fångenskap. Den som dödar med svärd, måste dödas med svärd. Här är de heligas uthållighet och tro.

2 Tim 2:24 Och en Herrens tjänare ska inte strida, utan vara mild mot alla, lämpad för att undervisa, tålig när han får lida,

Vårt hopps tålamod ligger i Herren Jesus

1 Tess 1:2-4 Vi tackar alltid Gud för er alla, när vi nämner er i våra böner. Ständigt minns vi ert arbete i tron och er möda i kärleken och er uthållighet i hoppet på vår Herre Jesus Kristus, inför Gud och vår Fader. Vi vet, bröder, ni av Gud älskade, att ni är utvalda,

Uppmuntran för de som är tålmodiga

Luk 21:19 Genom er uthållighet ska ni vinna era själar.

Upp 13:10 Den som för bort någon i fångenskap, ska bli bortförd i fångenskap. Den som dödar med svärd, måste dödas med svärd. Här är de heligas uthållighet och tro.

2 Tim 2:24 Och en Herrens tjänare ska inte strida, utan vara mild mot alla, lämpad för att undervisa, tålig när han får lida,

En bön

Kol 1:9-11 Därför har också vi, ända sedan den dagen vi hörde om det, inte upphört att be för er och önska att ni ska bli uppfyllda med kunskap om hans vilja, med all andlig visdom och förstånd, så att ni kan vandra värdigt Herren och i allt behaga honom, och bära frukt i alla slags goda gärningar och växa till i kunskapen om Gud, och efter hans härliga makt bli styrkta med all kraft till tålamod och uthållighet i allt, med glädje,

Väntar

Våra ögon väntar på Herren

Ps 123:1-2 Jag lyfter mina ögon till dig, du som tronar i himlen. Som tjänarnas ögon ser till sin herres hand, som tjänarinnans ögon ser till sin husfrus hand, så ser våra ögon till Herren vår Gud till dess han förbarmar sig över oss.

Ps 145:14-15 Herren stöder alla som vacklar och reser upp alla nerböjda. Allas ögon hoppas på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid.

Våra själar väntar på Herren

Ps 130:5-6 Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen.

Vänta på vår frälsnings Gud

Mik 7:5-7 Tro inte på en vän, lita inte på en förtrogen. Vakta din muns dörrar för henne som vilar i din famn, för sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor, sonhustrun sin svärmor, och var och en har sin egen familj till fiender. Men jag ska skåda efter Herren, jag ska hoppas på min frälsnings Gud. Min Gud ska höra mig.

Jes 25:9 På den dagen ska man säga: Se, här är vår Gud! Honom hoppades vi på, att han skulle frälsa oss. Ja, här är Herren som vi hoppades på. Låt oss vara glada och jubla över hans frälsning.

Klag 3:25-26 Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren.

Ps 62:2-3 Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.

Ordspr 20:22 Vänta på Herren, han ska hjälpa dig.

Vänta tålmodigt på Herren

Ps 37:7 Var stilla inför Herren och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, som gör upp onda planer.

Ps 40:2-5 Jag väntade och väntade på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på Herren. Salig är den som har Herren till sin trygghet och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögn.

2 Tess 3:3-5 Men Herren är trofast. Han ska styrka och skydda er från det onda. Och i Herren har vi det förtroendet för er att ni både gör och ska göra det vi föreskriver er. Och må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.

Vänta på hans namn

Ps 52:11 Jag ska tacka dig i evighet för det du har gjort. Inför dina trogna ska jag hoppas på ditt namn, för det är gott.

Vänta på Herren som är vårt hopp

Ps 39:8 Men vad hoppas jag nu på, Herre? Till dig står mitt hopp.

Vänta på Herren som är vår hjälp

Ps 33:20 Vår själ väntar på Herren, han är vår hjälp och vår sköld.

Vänta bara på honom

Ps 62:6-7 Bara hos Gud har du din ro, min själ, från honom kommer mitt hopp. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.

Vänta på Herren i tider av problem

Jes 33:2 Herre, förbarma dig över oss, vi hoppas på dig. Bli du vår arm var morgon, vår frälsning i nödens tid.

Ps 69:3-4 Jag har sjunkit i djupaste dy utan fotfäste, jag är ute på djupt vatten och strömmen sköljer över mig. Jag har ropat mig trött, min strupe är hes, min blick är matt av väntan på Gud.

Vänta på att Herren förnyar vår styrka

Jes 40:28-31 Vet du inte? Har du inte hört att Herren är en evig Gud som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och mattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.

Vänta på Herren hela dagen

Ps 25:4-6 Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid. Tänk på din barmhärtighet och din nåd, Herre, för de är av evighet.

Vänta på Gud ständigt

Hos 12:6 Så vänd om till din Gud, håll fast vid kärlek och rätt och vänta ständigt på din Gud.

Vänta på Herren från himlen

1 Tess 1:9-10 För de berättar själva om oss, hur vi blev mottagna hos er, och hur ni omvände er till Gud från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden, och för att vänta från himlarna hans Son, som han uppväckte från de döda, Jesus, som räddar oss från den kommande vreden.

Luk 12:35-36 Spänn bältet om midjan och håll lamporna brinnande. Och var ni lika människor som väntar på sin herre, när han återvänder från bröllopet, för att genast kunna öppna för honom, när han kommer och knackar på.

Vänta på Herren för återlösning

Rom 8:22-23 För vi vet att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas ända till nu. Och inte bara den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukt, suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

Vänta på att Herren ska bekräftas som oskadlig

1 Kor 1:7-8 Därför saknar ni ingen nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse. Han ska också göra er fast grundade ända till slutet, så att ni är fria från anklagelser på vår Herre Jesu Kristi dag.

Vänta på att Herren ska ärva jorden

Ps 37:9 De onda ska utrotas, men de som hoppas på Herren ska ärva landet.

Ps 37:34 Hoppas på Herren och håll dig på hans väg, så upphöjer han dig och du får ärva landet. Du ska se hur de gudlösa utrotas.

Välsignade är de som väntar på Herren

Jes 30:18 Därför väntar Herren på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet, för Herren är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.

Dan 12:10-13 Många ska bli renade och tvättade och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det. Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar. Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar. Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”

Uppmuntran för de som väntar

Jes 64:4 Aldrig har någon hört, inget öra har uppfattat, inget öga har sett en annan Gud än dig, som gör sådant för dem som väntar på honom.

En bön

Ps 25:17-21 Mitt hjärtas ångest är stor. För mig ut ur min nöd! Se hur plågad och trött jag är, förlåt mig alla mina synder. Se mina fiender, de är många och hatar mig med våldsamt hat. Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte behöva skämmas, för jag flyr till dig. Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig.

Uthärda

Jesus uthärdade korset

Hebr 12:2-3 och se på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som på grund av den glädje som låg framför honom uthärdade korset utan att bry sig om smäleken, och som satte sig på högra sidan om Guds tron. Tänk därför på honom som har fått stå ut med sådan motsägelse från syndarna, så att ni inte tröttnar i era själar och ger upp.

Uthärda frestelser

Jak 1:12 Salig är den man som uthärdar prövningen. För när han har blivit prövad ska han få livets krona, som Herren har lovat dem som älskar honom.

Uthärda tuktan

Hebr 12:6-7 för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot. Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner. För var finns den son som inte tuktas av sin far?

Uthärda hårdhet

2 Tim 2:3 Lid också du som en god Jesu Kristi soldat.

Uthärda lidande bedrövelse

2 Tim 4:5 Men du, var alltid på din vakt, bär ditt lidande, uträtta en evangelists arbete, fullgör din tjänst.

Uthärda lidande kvävning

2 Kor 1:6 eftersom vittnesbördet om Kristus har fått starkt fäste hos er.

1 Petr 2:19-20 För det är nåd, om någon för samvetets skull inför Gud uthärdar svårigheter när han får lida orättvist. För vad är det värt för beröm om ni står ut med att bli slagna för era synder? Men om ni har tålamod när ni lider för att ni gör det goda, då är det nåd inför Gud.

Uthärda förföljelser, vedermödor

2 Tess 1:4-5 så att vi själva kan berömma oss i Guds församlingar av er uthållighet och tro under alla era förföljelser och lidanden som ni får utstå. Detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni ska anses värdiga Guds rike, för vars skull ni också lider,

Uthärda alla saker

2 Tim 2:10 Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att också de ska vinna frälsningen, som är i Kristus Jesus, med evig härlighet.

Håll ut till slutet

Matt 24:9-13 Då ska de utlämna er till att plågas och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då ska många komma på fall och de ska förråda varandra och hata varandra. Och många falska profeter ska träda fram och bedra många. Och därför att ondskan tilltar, ska kärleken kallna hos många. Men den som håller ut till slutet, han ska bli frälst.

Uppmuntran för de som orkar

Jak 5:11 Se, vi prisar dem saliga som håller ut. Om Jobs tålamod har ni hört, och Herrens slut har ni sett, för Herren är rik på barmhärtighet och medlidande.

En bön

1 Kor 13:4-7 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den är inte lättretlig, den tänker inte något ont. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men gläder sig med sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

To order copies of Patiently Waiting and Enduring Through It All, click here. This booklet is part of Warren B. Smith’s devotional book, Pressing On Through It All: Scriptural Encouragement For These Last Days.

Posted in: Book/Music Excerpts, Encouragement, RESOURCES, The Word of God Tagged: encouragement, hardships, pressing on, tribulations, Warren B. Smith, Word of God

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/?p=30612

Felaktigheterna i Den sociala rättvisa rörelsens

 Alla för en och stöld åt alla - ”The Fallacy of the Social Justice Movements = Felaktigheterna i Den sociala rättvisa rörelsens”

Av Carl Teichrib 21 mars 2022 Lighthouse Trails redaktörer

Översatt och inlagd med tillstånd från LightHouse Trails. Jag som översätter har lagt till sånt jag ansåg nödvändig information, det är i brunt.

Författarens notering: Volymer kan skrivas om de olika historiska och filosofiska tillämpningarna av social rättvisa, och vi kan lätt hamna vilse i en trasslig labyrint av ideologier och nyanser. Därför försöker denna broschyr att undersöka kärnelementet i social rättvisa som en aktuell social-ekonomisk-politisk rörelse.

Vi måste förstå att den enda vägen till fred och social rättvisa är socialism. . . . Med de exploaterande klasserna kommer det aldrig att finnas social rättvisa; utan social rättvisa blir det aldrig fred. 1 — Celia Hart, en socialistisk författare

Det är nödvändigt att förstå att varje modern teori om social rättvisa är ideologisk. Oavsett hur rimligt eller rationellt det kan vara, är varje modern teori om social rättvisa rationaliseringen av en viss grupps eller klass intressen. 2—William E. Murnion, en socialistisk professor

Alla moderna trender pekar på spöket av en skrämmande, större och mer skoningslös konformitet. 3 – Erik von Kuehnelt-Leddihn, statsvetare / filosof

En kokande, sjudande känsla steg från mitt bröst in i min hals. En lavin av arga ord ramlade ur min lilla mun. Min indignation gick inte att släcka. En slutförklaring lät med tjock säkerhet. "När jag blir äldre ska jag göra något åt det här." Jag var bara omkring tio år när jag sa dessa ord, men jag hade sett tillräckligt för att veta. Grova orättvisor hade observerats.

Jag minns väl den bittra upplevelsen. Jag, en förnuftig bondpojke – och mina farföräldrar, ägare till en liten tygaffär i en sömnig präriestad – hade rest till den klaustrofobiska staden Winnipeg. Syftet: att besöka textilbutiker och göra inköp av tyg. Efter två dagar av lager och butiksgolv visste jag att detta var världens undergång. Arbetsförhållandena var bedrövliga: för lite solsken, dåligt valda färger och illaluktande gamla köpmän.

"Här är lite godis, grabben." Det smakade unket. Vid en kritisk punkt var mormor tvungen att tysta mig. visste hon inte? Var det ingen som brydde sig? Den ensamma Pepsi-maskinen som vi hade passerat i den mörklagda hallen bar ett tecken av profetisk betydelse: "Out of Order = Fungerar inte." Och jag höll på att dö av törst.

Ja, textilindustrin – ja hela affärsvärlden – var ur funktion. Hur kunde någon arbeta på dessa deprimerande platser? Enbart tristess måste döda människor; det höll på att döda mig!

När vi laddade med tyg och lämnade denna urbana ödemark, fick jag en glimt av något annat. En tegelklädd skorsten var som en silhuett mot kvällshimlen, och rök – eller ånga (det spelade ingen roll) – rapade fram för att kväva naturens liv. Det var då jag blev galen.

Visste inte dessa människor vad de gjorde? Saknade de i regeringen hjärna? Staden var inte bara en deprimerande plats och lagren fruktansvärda för arbetare, utan fabrikerna skulle döda allt! När jag växte upp tänkte jag sätta stopp för denna galenskap. Andra skulle gå med i denna önskan att förändra världen. Vi skulle rädda arbetarna från deras outhärdliga slaveri och rädda miljön ur händerna på giriga köpmän. Rättvisa, eller hämnd, skulle utkrävas – oavsett om det var hemma eller utomlands. Mormor beskyddade mig lugnande. Morfars läppar stramade till men han sa ingenting.

Böjda sinnen

När jag ser tillbaka förundras jag. Som ung hade jag en stark känsla för "sociala rättigheter" och "rättvisa". Och jag var en främsta kandidat för att ha svängt till den mer extrema sidan av vänsterlägret. Faktum är att mitt påverkbara sinne redan rörde sig i den riktningen. Omedveten om att jag härmade ett marxistiskt synsätt – social revolution genom massaktioner – var jag känslomässigt övertygad om att radikal kirurgi var den enda utvägen. Var kom detta ifrån?

Mina föräldrar och mor- och farföräldrar var nej inga dumheter bönder och företagare. De arbetade mycket hårt med sina respektive möjligheter till försörjning, var snabba med att hjälpa alla som behövde hjälp och bidrog till lokalsamhället på olika sätt – inklusive, från min mammas sida, att lära ut engelska till laotiska invandrare (det var båtfolkets dagar).

Både mina föräldrar och morföräldrar betonade kristen etik och värderingar, att stå upp för ”the underdog = en som har liten chans att vinna i en kamp” och förbli oberoende inför grupptrycket; ”Du föddes som ett original; dö inte som en kopia."

Kyrkan jag deltog i hade mennonitiska rötter men passade inte in på vänsterns ideologier. I själva verket hade den skilt sig från en mennonitisk benämning delvis på grund av en växande socialistisk inriktning i den större kroppen. Innerst inne var vi förmodligen den enda icke-pacifistiska mennonitkyrkan i distriktet.

”Mennonit (främst i USA och Kanada) en medlem av en protestantisk sekt med ursprung i Friesland på 1500-talet, som betonade vuxendop och förkastade kyrklig organisation, militärtjänst och offentligt ämbete.”

Mennoniter skulle helst inte se på Tv. På den tiden bestod tv av Bugs Bunny på lördagskvällar och pappa försökte titta på The Lawrence Welk Show (vet inte vad det är) medan vi barn troget återuppförde Wile-E Coyote klippfall från soffan. Det fanns helt enkelt inte mycket tid för tv.

Kommunal skola? Detta var i slutet av 1970-talet och en miljöläroplan fanns redan i spel. I den lokala gymnasieskolan användes ”The Environmental Handbook = Miljöhandboken” som en text, komplett med uppenbart antikristen, familjefientlig och antikapitalistisk retorik. Miljöhandboken, för alla praktiska syften, var en marxistisk / trotskisk uppmaning till radikalt grönt agerande – "ingenting mindre än total omvandling kommer att göra mycket nytta." 4 Andra skoltexter, som ”Prosa of Relevance = Relevant prosa” och ”Worlds in the Making = Världar blir skapade”, formade att acceptera kvant-kulturella förändringar, inklusive övergången till socialistiska och teknokratiska ideal.

Grundskolan och högstadiet bevittnade också en stadig ström av förändrade läroplaner. Jag minns att jag hörde om de växande problemen med över-befolkning och förstörelsen av ekosystemet orsakat av mänsklig girighet och föroreningar. Orättvisa förekom i olika delar av världen. Kärnvapenförintelsen var runt hörnet. Oavsett om det var öppet eller subtilt var budskapet tydligt.

De gamla sätten att samhället fungerade kunde inte längre tolereras. För mycket stod på spel, och det var upp till min generation att fixa världens problem. Oavsett om lärarna visste det eller inte, formade vi oss för att förändra systemet. Således kom en mängd olika kulturella och sociala alternativ in i klassrummet – inklusive marxism. Stämningen i min barndoms-utbildning formades av vad som hade inträffat mindre än ett decennium tidigare.

Det sena 1960-talet och början av 70-talet var en gångjärnstid för det väster-ländska samhället, och krusningseffekten spred sig vida omkring. Detta var den nya vänsterns era, med dess avantgardetekniker och dess utmaning mot kulturella normer. Radikalismen krockade med konventionalismen, drog-kulturen blomstrade och österländska former av andlighet kom in i det vardagliga livet.

I Amerika utvidgades välfärden eller "servila staten" kraftigt, inklusive experiment med bostadshus. Allt detta var kopplat till Vietnamkriget, som först demoraliserade Frankrike och sedan USA. Under denna tid eftersökte "freds"-grupper sovjetisk propaganda; Kapitalism likställdes med "krigshets" medan socialism återspeglade rättvisa och fred.

”Servil = underdånig, krypande, fjäskande, slavisk”

Det liberalt sinnade västerlandet anammade denna trend, även om Frederick C. Barghoorn, en Yale-professor som internerades av den sovjetiska regeringen 1963, hade varnat Amerika för användningen av "fred" som en metod för att främja marxistisk ideologi. Hans bok ”Soviet Foreign = Sovjets utländska” Propaganda publicerades ett år efter hans arrestering och frigivning och gav en viktig varning:

Det bör betonas att alla de sovjetiska ledarna, från Lenin och Trotski till Stalin och Chrusjtjov, strävade i sin fredspropaganda att vädja både till revolutionärer som strävade efter att störta den konstitutionella demokratin och till väster-ländska affärsmän, liberaler, pacifister och allmänheten vars icke-dialektisk uppfattning om fred begränsades till den enkla frånvaron av väpnad konflikt. 5

Liberaler och pacifister från västerländska nationer sågs som viktiga aktörer i den internationella marxismens sak. Deras betydelse kom inte från en förståelse av det Moskva-hegelianska-marxistiska programmet utan från deras okunnighet.

”Hegelian = relaterad till eller karakteristisk för den tyske filosofen Hegel eller hans idéer.”

Övertygade om att hålla moralen högt och förblindade av en känsla av upplysning, förde dessa individer fram den kommunistiska agendan genom att agera utifrån idealets känsla. Med andra ord, de drogs känslomässigt till en marxistiskt orienterad "social rättvisa" sak - "arbetarens svåra situation", ekonomiska och sociala ojämlikheter, önskan om klassbaserad rättvisa och "kampen för fred".

Dessa individer blev sedan aktivister, utbildare och kulturella trendsättare. Och de krävde social omvandling som alltid skulle ha en antikapitalistisk och anti- individualistisk ton. Pojkarna i Moskva flinade.

Det enda sättet att "försäkra varaktig fred i världen" ur ett marxistiskt perspektiv, förklarade Barghoon, är "avskaffandet av kapitalismen". 6 Fred, solidaritet och rättvisa bultade med ett leninistiskt hjärtslag under denna turbulenta tidsperiod.

Kapitalismen, med sin betoning på privat egendom och fritt företagande, ansågs vara den främsta orsaken till sociala stridigheter. Socialismen, med sin betoning på gemenskap och social ordning, var vägen till framsteg. Denna vänsterideologi var starkt inbäddad i utbildningen under 1970-talet, och från den punkten kan dess fingeravtryck observeras i praktiskt taget alla större institutionella system, inklusive skolor och kyrkor.

Retna Ghosh och Douglas Ray, i förordet till sin bok från 1987 ”Social Change and Education in Canada = Social förändring och utbildning i Kanada”, ger en kort översikt över sociala teorier som format modern utbildning. Detta inkluderade Herbert Spencers sociala darwinism, Karl Marx konfliktteorier, modernisering och begreppet humankapital med dess betoning på arbetskraftsutveckling.

Var och en påverkade det kanadensiska skolsystemet, liksom teknokratin och en mängd andra filosofier. Och även om systemet kan se skillnader i dessa teorier, var klassrummet mycket mer suddigt. Faktum är att något av ovanstående – eller en blandning av allt – formade elevernas världsbild. Men sällan förstod eleverna idealet bakom läroplanen. Som Ghosh och Ray förklarade:

Social förändring, vare sig den är gradvis eller revolutionär, är oundviklig och för med sig nya mönster av social interaktion. Utbildningens plats i denna process är både komplex och kritisk. 7

För ett ungt sinne i slutet av 70-talet, bombarderad av en mängd motstridiga utbildningsmönster, verkade den känslomässiga dragkraften kopplad till utnyttjade sociala frågor den mest relevanta. Inte konstigt att min resa till Winnipeg slutade med en trotskist uppmaning till revolution.

Vad har något av detta med "social rättvisa" att göra? Allt.

Katolsk social rättvisa

I dagens kristna värld – och västerländsk kultur i allmänhet – sker en myriad av förändringar, och med det kommer ett nytt språk. "Social rättvisa" är verkligen i rampljuset. Jim Wallis från ”Sojourners = Utlänningar” spelade en stor roll i att introducera konceptet för miljontals kristna, liksom många framväxande / progressiva figurer som Brian McLaren, Shane Claiborne och en myriad av andra med hjälp av många stora kristna förlag – vilka alla försökte omformulera kristendomen in i en social rättvisa kontext.

Idag har den kristna reformerade kyrkan ett kontor för social rättvisa; Frälsningsarmén har ”The International Social Justice Commission = Det internationella social rättvisa kommisionen; och ett snabbt växande antal kristna högskolor, seminarier och universitet har nu program för social rättvisa, liksom många, om inte de flesta, samfund och ministerier.

Men var kommer denna term ifrån, och vad är dess dominerande historia?

"Social rättvisa" tycks ha använts först i början av 1840-talet av en italiensk katolsk teolog och jesuit, Luigi Taparelli D'Azeglio. 8 Som Daniel M. Bell påpekar i sin bok, ”Liberation Theology After the End of History = Frihetens teologi efter slutet på historien”, d' Azeglios koncept var ”rättvisa som en allmän dygd som samordnade all verksamhet med det gemensamma bästa. 9

Begreppet dygd är viktigt, för det ger en smak av välgörenhet. Taparellis vision kretsade kring rättvisa som ett system av moraliska normer som inkluderade individuella rättigheter och friheten att umgås. Den större helheten i samhället – ”summan av individuella varor” 10 – skulle alltså gynnas. Denna form av "rättvisa" var också känd som ekonomisk rättvisa och såg på omfördelning av välstånd som en samordning av rättigheter. Direkt statlig administration bör undvikas när så är möjligt, för Taparelli insåg faran med centralisering. 11

År 1891 gav påve Leo XIII ut sin encyklika ”Rerum Novarum = av de nya sakerna”, som handlade om arbetarklassens villkor, rätten till privat egendom och förhållandet på arbetsplatsen. Leo XIII avvisade kommunismen och girigheten som uppstår genom en amoralisk tillämpning av kapitalismen, och förespråkade istället att arbetare och arbetsgivare skulle komma överens om arbete och löner. Vid denna tidpunkt förkastade katolicismen den marxistiska socialismen.

Decennier senare skrev påven Pius XI sin encyklika ”Quadragesimo Anno = Fyrtionde året”. I den fördömde han kommunismen och omfamnade samtidigt omfördelning av välstånd – delning av förmåner – som en funktion av social rättvisa (#57). "Genom denna lag om social rättvisa är en klass förbjuden att utesluta den andra från att ta del av förmånerna.

" Medan denna idé började tänja på de tidigare gränserna för katolsk social rättvisa, insåg han åtminstone att alla sidor av klassklyftan kunde vara negativa aktörer: de rika håller inne arbetarnas löner, och arbetaren kräver allt av de rika. Bortsett från detta var det fria marknadssystemet inte ett acceptabelt sätt att bygga en civilisation på social rättvisa:

Liksom det mänskliga samhällets enhet inte kan grundas på en opposition av klasser, så kan inte heller den rätta ordningen av det ekonomiska livet överlämnas till en fri kraftkonkurrens. Ty från denna källa har, liksom från en förgiftad källa, uppstår och sprids alla felaktigheter i den individualistiska ekonomiska läran. . . Fri konkurrens, även om den är motiverad och säkerligen användbar förutsatt att den hålls inom vissa gränser, den kan uppenbarligen inte styra det ekonomiska livet - en sanning som resultatet av tillämpningen i praktiken av denna onda individualistiska andes principer mer än tillräckligt har visat. Därför är det ytterst nödvändigt att det ekonomiska livet återigen underkastas och styrs av en sann och effektiv styrningsprincip. (#88)

När man läser igenom encyklikan framträder ett oroväckande dubbeltal. Kommunismen tuktas, men den fria marknaden är ond. I denna dialektik blir slutresultatet att ”vissa typer av egendom . . . borde förbehållas staten." Den "offentliga myndigheten", enligt Pius XI, bör behålla ägandet av företag som främjar den "allmänna välfärden." (#114-115). En rutschkana nedför den hala backen hade nu börjat på allvar; "social rättvisa" skulle bli ursäkten par-excellens för att efterlysa ett globalt kollektivistiskt system.

När han talade om Pius XI:s åsikter om ekonomisk rättvisa, påpekade påven Johannes XXIII att "människans mål måste vara att i social rättvisa uppnå en nationell och internationell juridisk ordning, med dess nätverk av offentliga och privata institutioner, där all ekonomisk verksamhet inte kan bedrivas. bara för privat vinning men också för det gemensamma bästa." 12 Dessutom, 1963, förespråkade Johannes XXIII en "universell auktoritet" för att säkerställa detta "allmänna bästa". 13

Detta var Vatikanen II:s era. På tal om förändringarna som inträffade under denna period, säger professor Philip C. Bom till oss: "Det skulle kunna karakteriseras som ett skifte från antikommunism till för-gemensamism av en ny världsordning." 14

År 1965 gjorde påven Paulus VI liknande kommentarer i FN och föreslog öppet att ”inrätta en världsmyndighet”. 15 Varför? Eftersom det behövs en världsmyndighet för att etablera och upprätthålla ett internationellt "allmänt bästa". Samma år erkände Paul VI:s dokument ”Gaudium et Spes = Glädjen och hoppet”– ”Pastoral Constitution on the Church in the Modern World = Pastoral författning om kyrkan i den moderna världen” – att den katolska kyrkan har en viktig roll att spela för att bygga ”en fredlig och broderlig gemenskap av nationer”.(#90)

I det Han rekommenderade i avsnitt II med titeln "Sätta upp en internationell gemenskap", skapandet av ett katolskt organ utformat för att främja "internationell social rättvisa."(#90). Individualismen upprätthölls i dokumentet, men den måste stödja det större bästa.

Kommunistisk kollektivism i produktion ansågs vara felaktig, men en form av socialkollektivism ansågs nödvändig. Ett utdrag från punkt 65 visar detta förhållande mellan social rättvisa:

Medborgare, å andra sidan, bör komma ihåg att det är deras rättighet och plikt, vilket också erkänns av den civila myndigheten, att bidra till den verkliga utvecklingen av sitt eget samhälle enligt deras förmåga. . . de som håller tillbaka sina improduktiva resurser eller som berövar deras samhälle den materiella eller andliga hjälp som den behöver – utom migrationsrätten – äventyrar allvarligt det gemensamma bästa.

Här ser vi en svängning långt förbi den tidigare idén om en välgörenhetsdygd. Innebörden är rak: du kommer att delta. I samband med detta specifika dokument inkluderar deltagandet kraven från en global gemenskap och en global civil myndighet.

Även om påven Johannes Paulus II uppfattades som mer konservativ, förespråkade hade också han en globalt sinnad agenda för social rättvisa. Detta var uppenbart i hans stöd till FN:s millennieutvecklingsmål, som fokuserar på omfördelning av välstånd. (Notera: Medan millennieutvecklings-målen utåt visar några beundransvärda mål – utbildning, utrotning av fattigdom och hunger, förbättrad hälsa – är metoderna misstänkta.)16 Och som den mest anmärkningsvärda geopolitiska påven på 1900-talet föreställde Johannes Paulus sig ” en globalisering av solidaritet.” 17 När han diskuterade globalisering som en förenande faktor, sa han:

Trots alla sina risker erbjuder den exceptionella och lovande möjligheter, just i syfte att göra det möjligt för mänskligheten att bli en enda familj, byggd på värderingarna rättvisa, rättvisa och solidaritet. 18

Dessutom var de amerikanska katolska biskoparna, som verkade under Johannes Paulus regering, öppna angående social rättvisa – "det gemensamma bästa" - i sitt brev från 1986, "Economic Justice For All = Ekonomisk rättvisa för alla”":

Det allmänna bästa kan ibland kräva att äganderätten begränsas av allmänhetens deltagande i planering eller ägande av vissa sektorer av ekonomin. Stöd till privat ägande innebär inte att vem som helst har rätt till obegränsad ackumulering av förmögenhet. (#115)

Intressant nog beskrev katolska kommentatorer från alla sidor av det politiska spektrumet biskoparnas dokument som "pro-kapitalistiska". En översiktlig läsning visar dock att "Ekonomisk rättvisa för alla" är pro-socialistisk. Ja, individens ansvar lyfts fram och privat egendom valideras.

Det är dock biskoparnas ekonomiska rättvisa som visar en annan uppsättning kort, med sin uppmaning till kollektiva, regeringsstyrda program som syftar till att bota sociala missförhållanden. Individer är därför skyldiga att delta enligt regeringens beslut. Med andra ord, om du kan bidra till det gemensamma bästa måste du bidra. Detta påminner om den marxistiska maximen: "Från var och en efter hans förmåga, till var och en efter hans behov."

William E. Murnion skrev för ”Journal of Business Ethics = Journalen av affärers etik” och ger en enkel bedömning av biskopens text: ”[Den rättviseuppfattning den förespråkar är . . . helt klart socialistisk och kommunistisk på det sättet." Murnion medgav att biskoparna inte var "kryptokommunister", det var bara att deras "uppfattning om att social rättvisa verkligen är identisk med den kommunistiska principen om rättvisa, även om biskoparna har kommit fram till det från en väg helt motsatt till Marx." 19

Slutligen, ur det katolska perspektivet, visade påven Benedictus XVI rikligt sin samhörighet till social rättvisa genom sin encyklika ”Caritas in Veritate = Välgörenhet i sanning”. Här erkänns social rättvisa som en fråga av stor ekonomisk och politisk betydelse, en fråga som går utöver den fria marknads-strategin. Enligt denna encyklika är ekonomisk omfördelning rättvisa. Påven rekommenderade också att Förenta Nationerna skulle reformeras, tillsammans med den globala ekonomin, så att en "sann politisk världsmyndighet" skulle uppstå "med tänder."(#67) Varför? Att "söka upprätta det gemensamma bästa." (#67).

Även om vissa äldre påvliga läror upprätthåller privat egendom och förkastar marxistisk socialism, som påven Leo XIII i ”Rerum Novarum = Av de nya sakerna”, har den romersk-katolska hierarkin under de senaste hundra åren i allt högre grad överbryggt "social rättvisa" med ekonomisk och politisk kollektivism.

I denna mening har den heliga stolen blivit en hejarklacksgrupp för FN:s system för socialistisk ledning. Som professor Bom förklarar i sin bok,” The Coming Century of Commonism = Gemensamismsens kommande århundrade, "Långsamt, steg-för-steg, steg-för-steg, försvarar den katolska kyrkan-staten FN:s agenda för en ny internationell ekonomisk ordning." 20

Påven Franciskus, den nuvarande påven, omfamnar öppet begreppen social rättvisa och har ofta efterlyst "global omfördelning av välstånd" 21 för det gemensamma bästa. Han stöder FN:s ansträngningar och agendor för att kontrollera välstånd och dess omfördelning; och i en encyklika från 2020, ”Fratelli Tutti = Alla bröder”, utstrålade han socialism (ibland även gränsande till kommunism) och antydde att kapitalismen är ineffektiv och kritiserade individualismen till förmån för dess motsats, kollektivism.

Parallellt med den moderna katolska versionen av social rättvisa finns en annan historisk rörelse som ger aktiv energi åt termen. Och om den påvliga idén om social rättvisa befann sig på den hala backen till kollektivismen, siktade denna parallella rörelse avsiktligt på botten av kullen.

Marxistisk social rättvisa

I generationer har det funnits en aktivistisk sida av idén om omfördelning av välstånd. Denna populära front, med ett nät av splittrade grupper, organisationer och medresenärer, använde "social rättvisa" som samlingsropet för kulturell omvandling. Faktum är att denna rörelse är mycket levande idag och fortsätter att använda termen som ett effektiv banner.

De som flaggar för social rättvisa har varit de mest högljudda förkunnarna av kollektivismen – anhängare av Karl Marx, Lenin, Stalin, Mao, Castro och dussintals andra socialistiska och kommunistiska ledare. Kommunister och sociala radikaler har varit vinnarna när det gäller att anställa denna mandatperiod. Socialistiska internationalen har alltid använt det, liksom trotskistiska organisationer, röda fraktioner och en mängd socialistiska politiska partier.

Idén om social rättvisa i ett mer politiskt sammanhang går långt tillbaka i tiden. År 1848 publicerade ”Society of Fraternal Democrats = Samhället för
broderliga demokrater”, ett internationellt organ som gnuggade skuldror med Karl Marx och Friedrich Engels, ett beslöjat hot mot det brittiska systemet:

Låt de privilegierade klasserna avsäga sig sina orättvisa övergrepp och upprätta politisk jämlikhet och social rättvisa, så kommer England inte att ha något att frukta mot en vapenvärld. 22

Under kommunismen skulle omfördelning av välstånd användas för sociala ändamål. I denna struktur sågs privat egendom för personlig vinning som hörnstenen i klass systemet och sågs som orsaken till social orättvisa och stridigheter. Omfördelning av välstånd syftade därför till att skapa ett samhälle där alla människor var ekonomiskt lika. Därför var avskaffandet av den borgerliga egendomen (kapitalistklassens) nyckelkomponenten i kommunismen. När väl proletariatet (arbetarklassen) hade nått politisk makt kunde ett mer rättvist socialt system skapas.

Proletariatet kommer att använda sin politiska överhöghet för att gradvis ta bort allt kapital från borgarklassen, för att centralisera alla produktions-instrument i statens händer, d.v.s. på proletariatet organiserat som den härskande klassen; och att öka den totala produktivkraften så snabbt som möjligt. Naturligtvis kan detta i början inte genomföras annat än genom despotiska intrång i äganderätten. 23

Väcka avund – förklädd till dygd

Denna uppfattning om social rättvisa, höjandet av en "förtryckt" klass genom förnedring av en annan klass, är en reaktionär process som bygger på att väcka avund. På denna basnivå, och i andra avseenden, är kommunismen direkt kopplad till den franska revolutionen – en händelse som hade väckt revolutionär glöd över hela världen, och en vars skott ekar än idag. Den österrikiska filosofen och frihetens försvarare, Erik von Kuehnelt-Leddihn, ger ett historiskt sammanhang:

. . . hur många människor som mördades eller dödades i strid på grund av den franska revolutionens idéer i deras olika skeden, skepnader och evolutionära former, på grund av idéerna om jämlikhet, etnisk eller rasistisk identitet, ett "klasslöst samhälle", en "världssäker" för demokrati”, ett ”rasrent folk”, ”verklig social rättvisa uppnådd genom social ingenjörskonst.” 24

Genom att väva tråden av avund och social förändring, påminner Kuehnelt-Leddihn oss:

Under de senaste 200 åren har utnyttjandet av avundsjuka, dess mobilisering bland massorna, i kombination med förnedring av individer, men oftare av klasser, raser, nationer eller religiösa samfund, varit själva nyckeln till politisk framgång. . . . Alla vänsterorienterade "ismer" pratar om detta tema (d.v.s. om privilegiet för grupper, minoritetsgrupper, förvisso, som är föremål för avundsjuka och samtidigt föremål för intellektuellt-moraliska underlägsenhet.

De har ingen rätt till sina upphöjda positioner ... De borde rätta sig efter resten, bli identiska med "folket", avsäga sig sina privilegier, anpassa sig. Om de talar ett annat språk, borde de släppa det och prata majoritetens språk. Om de är rika borde deras rikedomar bort beskattas eller förverkas). 25

Denna metod att väcka avund, ofta förklädd som dygd - "vi gör det här för de fattiga och förtryckta" - bygger på en känsla av moralisk överlägsenhet och indignation, som sedan jäser till avsky och "social handling". Vid denna tidpunkt blir idealets känsla drivkraften för transformation. Uppflugna på denna självkonstruerade höjdpunkt sanktionerar vi snabbt socialism (stöld av alla för ”det större bästa”). Eller, utan att vara nöjd med socialismens långsamhet, eftersträvas kommunismen genom revolution (avstötning av en klass för "det större bästa").

Hur som helst, kollektivism instiftas, vilket är bemyndigandet av dem som påstår sig vägleda det allmänna bästa. I allt detta, säger de, tar demokratin en reningsroll, uttryckt som "Folkhops Roll". Den som kontrollerar den största mobben genom idealets känsla är den som styr. Social förändring sker sedan antingen genom valurnan eller pipan på en pistol. Det spelar ingen roll: Pöbeln har talat; "jämlikhet" kommer att upprätthållas, och vi kan sola oss i den "varma flockkänslan av broderskap." 26

Litteraturkritikern och före detta marxisten, Herbert Read, förstod väl dessa kopplingar:

Kommunism är en extrem form av demokrati, och den är totalitär: men likaså är den totalitära staten i form av fascism en extrem form av demokrati. Alla former av socialism, oavsett om det är statssocialism av det ryska slaget, eller nationalsocialism av det tyska slaget, eller demokratisk socialism av det brittiska slaget, är påstådda demokratiska, det vill säga, de får alla folkligt medgivande genom manipulation av masspsykologi. 27

Under årens lopp har kommunistiska och socialistiska ledare samlat massorna med budskapet om ojämlikhet "förtryck" och lösningen för social rättvisa: ekonomisk jämlikhet, som, de säger, kommer att komma till stånd och "sätta slutet på ojämlikheterna och upprätta verklig social rättvisa.” 28

I det nuvarande klimatet på 2020-talet har ”Critical Race Theory = Kritisk rasteori” återuppstått och introduceras till miljoner (inklusive skolbarn) för att hjälpa till att förverkliga den socialistiska, marxistiska planen för det västerländska samhället.

År 1898 likställde Eugene V. Debs – senare kallad "Amerikas största marxist" – ett kollektivt samhälle, industriell frihet och social rättvisa. 29 Några år senare, under första världskriget, noterade han att permanent fred baserad på social rättvisa inte skulle inträffa tills "nationell industriell despotism" ersattes av "internationell industriell demokrati."

Ekonomisk vinst var en förbannelse för fred, och krigets slut kunde bara komma med slutet på "vinst och plundring bland nationer". 30 En ny ordning behövdes där en klass avskalades och ersattes av en mer progressiv och global apparat.

V.I. Lenin och hans gäng "kom till makten med ett ambitiöst program av åtgärder utformade för att säkerställa social rättvisa och förbättra de fattigas lott." 31 Maxim Gorkij, en vän till Lenin, uttrycker detta i lysande glädjande ord:

De hjältedåd som Lenin utförde är inte omgivna av en glittrande gloria. Hans var det hjältemod som Ryssland känner väl - det anspråkslösa, strama självuppoffrande livet för den sanne ryska revolutionära intellektuella som i sin orubbliga tro på möjligheten av social rättvisa på jorden avsäger sig alla livets nöjen för att slita för mänsklighetens lycka. 32

Resultatet var katastrofalt. Mervyn Matthews säger till oss, "Ansträngningarna att förvisa "kapitalistisk exploatering" hade nästan förstört de rikaste klasserna utan att gynna mer än en liten del av de fattiga." 33

Men det gynnade Lenin och företaget. Bry dig inte om berget av lik; framsteg kommer alltid med ett pris. År 1922 hade den ryska revolutionen kostat sex till tio miljoner livet.

Årtionden senare i Amerika sammanfattade Castro den kubanska revolutionen "som en strävan efter social rättvisa." 34 Che Guevara förklarade sin blodiga revolution som en "väpnad kamp för frihet till rättigheter och social rättvisa." 35 Detta grova tema är gemensamt för alla vänsteruppror eftersom det vilar i hjärtat av alla vänsterideologier. Den socialistiska författaren Celia Hart uttryckte det så här:

Med de exploaterande klasserna kommer det aldrig att finnas social rättvisa; utan social rättvisa blir det aldrig fred. . . Aldrig tidigare har världen behövt, som nu, minnas sjunde november [årsdagen av oktoberrevolutionen]. Aldrig tidigare måste vi förstå att bolsjevismens fana aldrig dog. . . Och låt oss ropa till våra fiender, oavsett om de kallar oss terrorister, att vi inte kommer att kämpa för det imperialistiska kriget eller för orättvisornas eländiga fred; vi kommer att kämpa tillsammans för den socialistiska revolutionen i permanent strid. Världens arbetare, förena er! 36

Det är en radikal uppmaning. Idag ser vi social rättvisa kopplad till en myriad av radikala rörelser, inklusive miljörörelsen. Fint klingande, moraliskt höga termer uppstår från detta marxistiskt-gröna äktenskap: "Ekorättvisa", "grön rättvisa" och "klimaträttvisa." Hur ser det här ut?

1990 sammankallade Manitobas regering, i samarbete med UNESCO, den prestigefyllda ”World Environment Energy and Economic Conference = Världens miljöenergi och ekonomiska konferens”. Temat var provocerande: "Strategier för hållbar utveckling och den nya världsordningen." En rapport släpptes med resultaten, med titeln "Hållbar utveckling för en ny världsagenda." Kapitel 2,

"Mot en global grön konstitution", utvecklade ett avsnitt med undertiteln "Social rättvisa." Befolkningskontroll, gröna energiförordningar och redovisningssystem som föreslog "en officiell global policy med ett barn per familj" och "principen om global ekonomisk jämlikhet" skulle vara centrala för den "gröna regeringen", rapporterade texten. Mänskliga rättigheter skulle också stå i främsta rummet.

"Outhärdliga attityder" skulle inte tolereras, allt i namnet av att skydda de förtryckta. Nu är verkligt förtryck av ondo. Ingen med sitt fulla sinne vill att förtryck ska uppstå eller blomstra. Men social rättvisa á.lá. kollektivism är den farligaste formen av förtryck man kan tänka sig. Dessutom får de verkligt undertryckta – som bönderna i det gamla Sovjetunionen – sällan sin börda lättad under social rättvisa. Istället, med förstörelsen av det kreativa kapitalet som är inneboende i en fri marknad, fortsätter de fattigas svåra situation. Faktum är att livet ofta blir svårare.

Inte konstigt att F.A. Hayek kallade den marxistiska baserade sociala rättvisan för en "pseudo-etik" - en som "missar varje test som ett system av moraliska regler måste uppfylla för att säkerställa en fred och frivilligt samarbete mellan fria män." 37

Att få våra villkor rätt

"Min kyrka har ett mandat för social rättvisa. . . Det här är något jag stöder." Låter trevligt, men kan du berätta vad du menar? Det vanliga svaret jag får, tack och lov, handlar det om att mata de fattiga, hjälpa till på ett härbärge för hemlösa eller tryggt hus, hjälpa äldre, att arbeta med oroliga tonåringar eller att stödja ett barnhem.

Tyvärr, är det inte social rättvisa. Det dominerande konceptet för social rättvisa under de senaste 150 åren har varit centrerat på den glidande sluttningen av påvlig förespråkad omfördelning av välstånd, tillsammans med en marxistisk version av kollektivism. Att mata de fattiga och hjälpa de hjälplösa, ur ett kristet perspektiv, är inte social rättvisa – dess bibliska medkänsla, en generös kärlekshandling.

Sådana handlingar av medkänsla engagerar individuella liv och är baserade på den kristna uppmaningen att älska andra mer än sig själv. Detta är hjärtat av medkänsla: En individ ser ett behov och verkar utifrån kärlek, når för att möta det behovet. Även kyrkor ska fungera på ett liknande sätt. Ett behov är uppenbart, och rörd av medkänsla arbetar församlingen för att lösa dilemmat. Tvång kommer aldrig in i bilden, inte heller en politisk agenda dyker upp och inte heller hörs en uppmaning till ekonomisk jämlikhet.

Den bibliska liknelsen om den barmhärtige samariten visar sann medkänsla (Luk 10). En judisk man har blivit slagen, rånad och lämnad att dö på vägen. Olika människor går förbi honom, inklusive de religiöst fromma. Men en samaritisk resenär ser individen, och även om samariten är kulturellt alienerad från den judiska mannen, känner han igen desperationen och vidtar individuellt åtgärder – plåstrar om hans sår och ger en plats för vila och tillflykt. Och samariten betalar för det själv utan att kräva ersättning eller kompensation, vare sig från offret, hans familj eller samhälle, eller från regeringen eller den härskande klassen.

Men om samariten var en anhängare av det dominerande temat inom social rättvisa, skulle han ha agerat med ett annat motiv för andra syften. Samariten skulle då ha använt tillfället att lobba för social omvandling:

• Rånarna var i verkligheten offer för ett orättvist ekonomiskt system och hade agerat som svar på förtrycket av kapitalklassen.

• För att skapa rättvisa åt denna förtryckta klass och för att styra dem tillbaka till en omtänksam gemenskap, bör en rättvis omfördelning av välståndet ske.

• Vem kommer att betala offrets medicinska räkningar? Samhället eller de rika?

Inom ramen för social rättvisa lurar en annan agenda bakom tragedin: En politisk / ekonomisk sak bärs med och utnyttjas – orsaken till ekonomisk jämlikhet genom omfördelning av välstånd. Det här handlar inte om att verkligen hjälpa offret; det handlar om att använda offret. Biblisk rättvisa, å andra sidan, försöker aldrig avveckla klass strukturer. Onda handlingar fördöms, men detta är inte specifikt för ett visst socialt skikt. Betrakta orden i

3 Mos 19:15 Du ska inte göra orätt när du dömer. Du ska inte hålla med någon för att han är fattig och du ska inte vara partisk för den som har makt. Du ska döma din nästa med rättvisa.

Med andra ord, enligt Bibeln betyder sann rättvisa att vi inte visar partiskhet mot någon baserat på om han eller hon är fattig eller rik, utan snarare är sann rättvisa baserad på de normer för rättfärdighet som Gud har lagt fram i sitt ord.

Gud gjorde oss olika från varandra. Vi är ojämlika i begåvning, talang, skicklighet, arbetsmoral, prioriteringar etc. Dessa skillnader leder oundvikligen till att vissa individer producerar och tjänar mycket mer välstånd än andra. I den mån som de i folkmassan för social rättvisa är besatta av att eliminera ekonomisk ojämlikhet, är de i krig med naturen av Skaparens skapelse.

Bibeln fördömer inte ekonomisk ojämlikhet. Jesus själv fördömde inte ekonomisk ojämlikhet. Ja, han varnade upprepade gånger för den materiella rikedomens snaror och särskilt kärleken till pengar; Han exploderade den bekväma sedvanligheten hos den fariseiska tendensen att betrakta välstånd som ett märke av ära och överlägsenhet;

Han befallde medlidande med de fattiga och lidande. Men han sa också till sina lärjungar: "De fattiga har ni alltid hos er" (Matt 26:11), och i liknelsen om talangerna (Matt 25:24-30) fördömde han misslyckandet med att produktivt använda sina av Gud givna talanger – vare sig många eller få, exceptionella eller vanliga – genom att låta en herre ta pengar från den som hade minst och ge dem till den som hade mest, och därigenom öka den ekonomiska ojämlikheten.

Herrens uppdrag var att lösa oss från synd, inte att omfördela vår egendom eller påtvinga oss en ekonomisk jämlikhet. Faktum är att Jesus uttryckligen avböjde att undergräva äganderätten eller predika ekonomisk jämlikhet när han sa till mannen som ville att Jesus skulle berätta för sin bror att dela ett arv med honom:

Luk 12:14 Men han sa till honom: Människa, vem har satt mig till domare eller till att skifta mellan er?

Jag måste erkänna att det är lätt att falla in i det sociala rättvisa sättet att tänka. Min barndoms gnäll över vad jag uppfattade som orättvisor visade mig, i efterhand, kraften i ett känslomässigt ideal. Men om jag genom någon vändning hade följt upp mitt självgoda känslomässiga utbrott och blivit en förespråkare för social rättvisa i ordets rätta bemärkelse, skulle en sorglig ironi ha inträffat: I "rättvisans" namn skulle jag har främjat socialt sanktionerade stölder. Allt för ett kollektiv och stöld för alla.

Låt oss agera med medkänsla, vara välgörande och sträva efter sann rättvisa. Låt oss vara kloka i våra handlingar, tydliga i vårt språk och ärliga i våra motiv.

Mika 6:8 Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

Om du vill beställa kopior av All for One och Theft for All—The Fallacy of the Social-Justice Movement klickar du här. På originalsidan på engelska e-bok eller pdf kostar 1.50 dollar finns även på deras blogg, adressen längre ner i fältet.

Slutnoter:

1. Celia Hart, The Flag of Coyoacan, edited by Walter Lippmann in August 2004. Reprinted in www.marxists.org.

2. William E. Murnion, “The Ideology of Social Justice in Economic Justice For All” (Journal of Business Ethics, 1989), p. 848.

3. Erik von Kuehnelt-Leddihn, Leftism: From de Sade and Marx to Hitler and Marcuse (Arlington House, 1974), p. 17.

4. Garrett de Bell, The Environmental Handbook (Ballantine Books, 1970), p. 330.

5. Frederick C. Barghoorn, Soviet Foreign Propaganda (Princeton University Press, 1964), pp. 93-94.

6. Ibid. p. 89.

7. Ratna Ghosh and Douglas Ray, Social Change and Education in Canada (Harcourt Brace, 1987), p. vii.

8. Marvin L. Krier Mich, Catholic Social Teaching and Movement (Twenty-Third Publications, 1998), pp. 80-81. See also Daniel M. Bell, Liberation Theology After the End of History (Routledge, 2001), p. 104.

9. Daniel M. Bell, Liberation Theology After the End of History (Routledge, 2001), p. 104.

10. Ibid.

11. Thomas Behr, “Luigi Taparelli and Social Justice: Rediscovering the Origins of a Hollowed Concept”(Social Justice in Context conference; Carolyn Freeze Baynes Institute for Social Justice At: East Carolina University, Volume: 1).

12. Pope John XXIII, Mater et Magistra, paragraph 40.

13. Pope John XXIII, Pacem in Terris, see section 4, paragraphs 130 to 141.

14. Philip C. Bom, The Coming Century of Commonism (Policy Books, 1992), p. 312.

15. Pope Paul VI, talk at the United Nations, October 4, 1965; section 3.

16. The MDGs lean toward a system of international socialism. Check out the speech of the prime minister of the Hellenic Republic at the annual meeting of the Socialist International; https://tinyurl.com/32zetsbe.

17. As quoted by John A. Coleman, Globalization as a Challenge to Catholic Social Thought (Center for Catholic Studies and Social Thought, 2004), p. 9.

18. Ibid.

19. William E. Murnion, “The Ideology of Social Justice in Economic Justice For All” op. cit., see pages 847-857.

20. Philip C. Bom, The Coming Century of Commonism, op. cit., p. 315.

21. See https://www.vatican.va/content/francesco/es/speeches/2020/february/documents/papa-francesco_20200205_nuoveforme-disolidarieta.html and https://www.breitbart.com/economy/2020/02/06/tax-the-rich-pope-francis-calls-for-global-wealth-redistribution/.

22. The Chartist Movement: The Fraternal Democrats to the Working Classes of Great Britain and Ireland, January 10, 1848. As republished at www.marxists.org.

23. Karl Marx and Friedrich Engels, The Communist Manifesto (Penguin, 1967), p. 104.

24. Erik von Kuehnelt-Leddihn, Leftism: From de Sade and Marx to Hitler and Marcuse (Arlington House, 1974), p. 419.

25. Ibid., p. 18.

26. Ibid., p. 17.

27. Ibid., p. 174.

28. Robert Gellately, Lenin, Stalin, and Hitler: The Age of Social Catastrophe (Vintage, 2007), p. 10.

29. Eugene V. Debs, “The American Movement,” published in Debs: His Life Writings and Speeches, and reprinted at www.marxists.org.

30. E. V. Debs, “The Prospect for Peace” (American Socialist, 1916, reprinted at www.marxists.org).

31. Mervyn Matthews, Poverty in the Soviet Union (Cambridge University Press, 1986), p. 7.

32. Maxim Gorky, “Days With Lenin” (Readings in Russian Civilization, Volume 3, The University of Chicago Press, 1969), pp. 517-518.

33. Mervyn Matthews, Poverty in the Soviet Union, op. cit., pp. 7-8.

34. Fidel Castro, “When the People Rule,” speech on January 21, 1959, Havana, Cuba.

35. Che Guevara, interview, April 18, 1959. Two Chinese journalists, K’ung Mai and Ping An conducted the interview “on the 108th evening after the victory of the revolution.”

36. Celia Hart, The Flag of Coyoacan, op. cit.

37. F. A. Hayek, Law, Legislation and Liberty: The Political order of a Free People (University of Chicago Press, 1979), p. 135.

To order copies of All for One and Theft for All—The Fallacy of the Social-Justice Movement, click here.

(This booklet was first written in article form by Carl Teichrib in 2010 and has been updated in 2022 for this booklet under publishing contract with Lighthouse Trails.)

Posted in: FREEDOM, Marxism/Socialism, Remembering Communism, Social Justice, The Emerging Church Tagged: carl teichrib, communism, critical race theory, marxism, social justice

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/?p=34673